María José Fariñas – El Periódico
I århundraden utvecklade Europa en sekulariserings process som har gett upphov till en neutral juridisk och politisk struktur när det gäller religion, med andra ord stater som inte samlades runt ett fast bestämd system av idéer och principer. Nu verkar det som om vi har en farlig tendens att koppla staten igen, inte bara till ett viss religiös begrepp, men även till en viss etnicitet enligt uttalanden från vissa europeiska politiker, och antagandet av vissa lagar.
I denna ström konvergerar nationalistisk regression med en regression av en etnisk identitet. Något som för övrigt är inte okänd i Europa. På detta sätt återkommer en romantisk föreställning om nationalism som bygger på blodsband, hembygdtillhörighet, etnicitet och den utnötta ”folkets anda” eller ”nationell identitet”. Den nya högerns diskurs och politisk agerande i de flesta europeiska länder har satt igång en strategi för att främja etnisk och religiös homogenitet, vilket är en oroande hot mot Europas demokratiska och pluralistiska traditioner och de mänskliga rättigheter universella värdets trovärdighet.
Man hör igen talas om ”Europas kristna rötter” som en motsatts till den arabisk-muslimska kulturen, ett försök att hävda kristendomens överlägsenhet över Islams påstådda barbari och irrationalitet. Detta är kopplat till manipulering av folkliga känslor blandat med rasistiska och främlingsfientliga attityder mot invandrare och minoriteter i allmänhet, som är dömda till en orättvist tävlande om resurser, både offentliga och privata.
Dessa och andra uttalanden, och antagandet av skamliga lagar som kriminaliserar den ”illegala invandrare”, vilket har skett i Italien, skapar opinion med fientliga yttrande om islam, särskilt i länder som har varit och är mottagare av muslimska invandrare. Denna fientlighet (islamofobi) tycks liksom naturligt, och ursäktar social utestängningen och diskrimineringen av muslimer (även om de är medborgare i värdlandet, som är fallet med de man kallar ”felaktigt” för invandrare i andra eller tredje generationen) och illegala invandrare, mot vilka har man tagit fram lagar som behandlar dem som kriminella och/eller tar ifrån dem sina rättigheter. Man faller tillbaka i det manikeiska och stigmatiserande språk om det ”goda invandrare” (en term som påminner om ”den goda fadern” från 1800-talets civila koder) och ”dåliga invandrare”, vilka naturligtvis ingen vill ha och de blir misstänkta för alla brottsliga handlingar som begås.
Bakom detta finns det inte bara rasism och främlingsfientlighet, som ibland är institutionaliserat men även klasskillnader och även manschauvinism.
Dessa är inte de bästa förutsättningarna för en eventuell samexistens mellan alla kulturer. Om sekularismen är ett sätt att åstadkomma samexistens mellan olika grupper och tendenser, homogenisering, liksom fientlighet mot någon kultur eller mot vissa minoriteter är inte bara en lämplig metod för samexistens, men även ett uttryck för ett brottslig agerande: rasistiska och främlingsfientliga tendenser som också använder identiteten, i detta fall, försvaret av den nationella identiteten som en politisk handelsvara.
Den kulturella eller religiösa identiteten kan och bör inte skiljas från människans politiska, ekonomiska och sociala villkor. Det verkar inte rätt att en statlig myndighet ska rekommendera de unga franska muslimer, invandrare i andra eller tredje generation, men franska medborgare, det får vi inte glömma, att ”söka arbete” eller ”tala korrekt” … Och de icke muslimska ungdomar, antar man att de gör det?
Dessa diskussioner har ett tydligt syfte, nämligen att folk ska glömma bort arbetslöshetens ödesdigra konsekvenser i våra utvecklade samhällen (som är och kommer att fortsätta stiga på grund av det odiskutabelt faktum att arbetstillfällen flyttas ut till billigare länder, en konsekvens av den ekonomiska globaliseringen), begränsningar av rättigheter som följer av privatisering av viktiga offentliga tjänster såsom utbildning och hälsa, och en av de stora bristerna i det kapitalistiska systemet som har verkat för utveckling och ändlös ansamling av välstånd; klimatförändringarna som har genererat katastrofala effekter på jordbruket, fattigdom och massiv folkförflyttning i hela världen.
Att den politiska diskursen och etablissemangen skapar gärna konfrontation mellan människor pga. deras kulturella, etniska eller religiösa identitet, ofta i valkampanjen, visar dagens politiska aktörers oförmåga att bygga ett slags medborgerlig identitet som är socialt och politiskt öppen men framför allt, deras oförmåga att skapa sysselsättning och sociala förväntningar mot den osäkerheten som innebär att överleva vardagen.
