Shaimaa Eid – The Palestine Chronicle
Min syster, Marwa Eid, är 28 år gammal. Precis som jag har hon tvångsförflyttats två gånger sedan den 13 oktober 2023, då vi först var tvungna att lämna vårt hem i norra Gaza för att undkomma det förödande israeliska kriget.
Under vår förflyttning började Marwa drabbas av ett smärtsamt hälsotillstånd som förvandlade hennes liv till en mardröm. Hennes händer, en gång ett verktyg för kreativitet och hårt arbete, har nu blivit en källa till konstant smärta och lidande.
Marwa lider av svåra eksem på händerna, orsakade av en kombination av hårda och omänskliga förhållanden som har förts samman. Hon tvingas använda lokalt tillverkade rengöringsmedel eftersom Israel inte tillåter lämpliga rengöringsmedel att komma in i Gazaremsan.
Marwa lider av undernäring på grund av brist på mat och beroendet av konserver fyllda med konserveringsmedel. Hon har ingen tillgång till de mediciner hon behöver på grund av belägringen och det pågående kriget.
Den 12 maj 2024 tog Marwas historia en svår vändning. Den dagen märkte hon en liten förändring i sina händer. Små röda fläckar dök upp på hennes hud, åtföljda av konstant klåda. Först trodde hon att det var en mild allergi som skulle gå över. Hon hade ingen aning om att det som hade dykt upp på hennes hud snart skulle bli en lång och smärtsam kamp.
Utan tillgång till säkra produkter var Marwa tvungen att förlita sig på hemmagjorda rengöringsmedel vars tillverkning inte är reglerad. Dessa produkter produceras ofta under osäkra förhållanden och innehåller skadliga kemikalier. Hon hade inget annat val, men effekten på hennes hud var omedelbar och allvarlig. Hennes händer började spricka och blöda kraftigt.
Allt eftersom hennes smärta förvärrades tog jag henne till en medicinsk mottagning i ett av flyktinglägren, som upprättats av FN:s hjälporganisation (UNRWA) för fördrivna människor.
När Marwa visade sin hand för läkaren där blev han synligt chockad över hur allvarligt hennes tillstånd var. Han tittade sorgset på henne och sa: ”Det här är svår eksem. Jag ber om ursäkt – jag har ingen medicin i lagret just nu på grund av stängningen av övergångarna. Jag kan bara ge dig en tablett smärtstillande. Det kanske lindrar smärtan lite, men det är inte den behandling du behöver.”
Marwa lämnade kliniken med ett tungt hjärta, drunknande i sorg och smärta. Fortfarande i hopp om lindring försökte hon besöka några privata apotek, av vilka några fortfarande hade begränsat lager från tiden före kriget. På ett apotek frågade hon om medicinen som läkaren hade rekommenderat. Apotekaren sa att den fanns tillgänglig, men att den var för dyr, långt bortom hennes ekonomiska resurser.
Med tiden gick påverkades hennes sjukdom bortom det fysiska. Marwa lider nu psykiskt, eftersom hon inte längre kan hjälpa till med de dagliga sysslorna. Hon har alltid varit hårt arbetande och kärleksfull, alltid redo att stödja andra. Hon brukade hjälpa vår mor att tända lerugnen som vi använder för att laga bröd och mat, vilket är särskilt viktigt på grund av den pågående gas krisen som orsakats av kriget.
Den 10 april 2025 bekräftade hälsoministeriet i Gaza i ett offentligt uttalande att bristen på läkemedel och medicinska förnödenheter hade nått farliga och exempellösa nivåer. De uppgav att 37 procent av den nödvändiga läkemedelslistan nu var noll i lager.
De rapporterade också att 59 procent av medicinska förnödenheter inte var tillgängliga. Ministeriet varnade för att operationssalar, intensivvårdsavdelningar och akutmottagningar på Gazas sjukhus fungerade med kraftigt uttömda lager av livräddande läkemedel och förnödenheter.
Marwa är inte ensam. Hon är bara en av många i Gazaremsan som lider på grund av bristen på medicin och tillgång till behandling. Men hennes fall är ett levande exempel på vad människor här utstår varje dag. Det återspeglar hur ett långvarigt israeliskt angrepp kan förvandla ett enkelt, behandlingsbart tillstånd till ett kroniskt och försvagande.
Varje natt ser jag min syster kämpa för att sova och kämpa sig igenom sin smärta. Och jag fortsätter att fråga mig själv: Vilket brott har vi begått för att leva denna smärtsamma verklighet? Varför ska Marwa lida så här, bara för att hon är född i Gaza?
Denna historia är inte slutet. Det är början på ett rop om hjälp från det belägrade Gaza. Marwa, och så många andra som henne, väntar – på rättvisa, på frihet, på att folkmordskriget ska ta slut och på att livet ska återgå till hur det borde vara.
Original text: ‘When Medicine Runs Out’: The Silent Suffering of Gaza’s Sick and Wounded
