Ahmed Abdouni – Saphirnews
Vi är ungefär tre och en halv månader från tiden (den 8 till den 13 i månaden Dhul-Hijjah enligt den islamiska kalendern) för
den stora Hajj (pilgrimsfärden) som muslimer gör varje år i de heliga städerna på den Arabiska halvön. Den islamiska
religionen har också etablerat en liten pilgrimsfärd (omra), som muslimen kan utföra när som helst under hela året.
Antalet personer som vill göra pilgrimsfärden är så stor att de saudiska myndigheterna som styr landet där de
muslimska heliga platserna finns, har inrättat ett system med kvoter för varje land för att reglera det ökande
flödet av pilgrimsfärds kandidater. Det säger sig själv att detta oupphörliga och outtröttliga flöde av muslimer
som trofast strävar efter att uppfylla sin plikt mot Gud genererar viktiga ekonomiska resurser till förmån för den
saudiska staten som administrerar dessa heliga platser.
En blind massaker som begås av bröderna till offren
Söder om samma arabiska halvö, inte långt från de heliga platserna där alla muslimska själar är ivrig efter att
uppfylla sin religiösa plikt, finns ett litet land lika mycket arabiskt och muslimskt som staten som skyddar de
heliga platserna, nämligen Jemen, där en systematisk massaker av oskyldiga civila genomförs sedan några år genom
en koalition av länder, ledd av den saudiska regimen, med enormt militär, ekonomisk och politiskt stöd av USA och
Europa.
Det är en blind massaker orkestrerat av bröderna till offren, för i islam är broderskap genom religionen oupplöslig
oavsett motivet. Större än dessa länkar i islam, finns det arabiska broderskapen, detta etniska band, som araberna
är stolta över till den punkten att de kan förvandla det till en otänkbar och oförstörbar nationalism, men tyvärr
enbart i sina tal i internationella, regionala och lokala forum. Beviset för detta är de återkommande krig som
uppstår nästan oupphörligt.
En ekonomisk tsunami som finansierar en krigsmaskin
Medierna förmedlar nyheter om denna massaker och rapportera det med plågsamma bilder av förstörelse, förödelse,
ruiner och särskilt barn, kvinnor och andra i skrämmande förhållanden orsakat av inte bara kriget men också dess
följdsjukdomar, svält, tvångsförflyttning… Extrem magra kroppar, svullna magar, vilsna ögon, kort sagt en
outhärdlig och skrämmande nöd som detta folk tvingas leva med och som förmedlas dagligen av världens medier.
Vid åsynen av dessa outhärdliga bilder men som är den dagliga verkligheten för arabiskt och muslimskt folk, bör
muslimska män och kvinnor som strävar efter att uppnå den femte och sista pelare i religionen för att slutföra
fromhets cirkel, med tårar i ögonen och oupphörliga suckar, höja händerna till himlen och be att massakern av barn
och civila i allmänhet upphör. Vi bör förplikta oss att med uppriktig och intensiva böner be om Allahs ingripande
för att stoppa denna tragedi. De åberopar samma Gud som vi, bödlarna och offren ber fem gånger om dagen och
åberopar Gud genom dagen. Och med samma intensitet uttrycker de också önskan om att Allah ska låta dem besöka de
heliga platserna. En pilgrimsfärd, oavsett om den är liten eller stor, innebär en enorm kost som vissa endast kan
uppfylla med en ekonomisk ohållbar ansträngning.
Är dessa verkliga och potentiella pilgrimer medvetna om vilka är mottagarna av det kostar att uppfylla denna
önskan? Vet de att det de spenderar för att uppfylla dessa ritualer finansierar krigsmaskinen som krossar oskyldiga
liv i Jemen? Är de verkligen medvetna om den politiska och ekonomiska vikten som deras handling representerar i
balansen mellan fred och krig i Jemen?
Avstå från att utföra en pilgrimsfärd i rättvisans namn
Det är dags att alla Islams levande och humanistiska krafter tar till vara alla medel som modernitet och också
traditionen erbjuder för att väcka denna medvetenhet som den rådande ortodoxin har satt i djupt koma. Det är dags
att de muslimer som är kandidater till pilgrimsfärden (liten eller stor) blir medvetna om att den finansiella
ansträngningen de är villiga att anta för att betala kostnaden för denna resa till de heliga platserna, finansierar
krigsmaskinen som mördar, dagligen och urskillningslöst, jemenitiska muslimer.
Det är dags att de förstår att genom att underlåta att utföra riten, de berövar den saudiska staten, som har
övertagit rätten att vara väktare av de heliga platserna i Islam, ett betydande ekonomiskt bidrag och ett avgörande
politiskt stöd.
Gör inte den stora pilgrimsfärd och inte heller den mindre, för att markera för denna krigiska stat, vårt
förkastande av denna massaker mot det jemenitiska folket som är våra bröder i religion och därmed våra bröder i
Allah. Det är inte bara en religiös förpliktelse, men snarare inom ramen för detta orättvisa krig, en skyldighet
som den heliga Koranen och Sunna ålägger oss att observera noggrant. Allah har sagt att om två muslimska partier
krigar mot varandra, vi ska kämpa mot det som är orättvis, tills den underkastar sig Allahs order? Insisterade inte
vår profet om att muslimerna ska bekämpa orättvisor, ondska och allt som är förkastligt med alla medel, om möjligt
med handling, om inte, med verbala fördömanden och slutligen om vi inte kan göra det åtminstone genom att
sympatisera med offret?
Dessutom placerar den muslimska läran pilgrimsfärds plikt på femte plats bland andra absolut obligatoriska plikter
i relation till deras uppfyllande om det är möjligt att göra det. Nu, i samband med en odiskutabel aggression från
den stat där de heliga platserna finns mot en svagare grupp av muslimer, verkar det som om undantag från denna
skyldighet kan användas som ett sätt att stoppa denna aggression, det kan bli en möjlighet som varje muslim bör
använda sig av för att hjälpa till att stoppa slakten av muslimska befolkningar utförd av en regim som proklamerar
sig ledare för den islamiska religionen.
Låt oss förena vår vilja och våra ansträngningar att beröva den saudiska regimen de ekonomiska medel som
pilgrimsfärden ger dem för att finansiera ett orättvist och illegitimt krig och det politiska stödet vi erbjuder
indirekt genom att besöka, året runt deras land. Detta skulle vara det bästa och mest effektiva sättet att visa
dem vår vägran att vara delaktiga i den massaker som begås mot våra muslimska bröder.