Peter Oborne – Middle East Eye
Denna hjärtskärande bok av Sayeeda Warsi berättar historien om ett djupt olyckligt äktenskap.
Under många år ägnade Warsi sitt liv åt det brittiska konservativa partiet.
När hon gick med i det för två decennier sedan verkade det förkroppsliga allt hon trodde på: familjevärderingar, anständighet, tolerans, rättvisa, rättsstatsprincipen.
Sakta öppnades ögonen för Storbritanniens första kvinnliga muslimska minister. Hon insåg att det inte alls var så. I Muslims Don’t Matter registrerar hon sveken, mobbningen, övergreppen, förolämpningarna.
Hon minns den konservativa partispionen som skickades för att rapportera om henne när hon blev minister. Hur polemikern Douglas Murray 2013 kallade henne ”fienden vid bordet” i sin Spectator-kolumn.
Hur Daily Telegraph, Tory-partibibeln, riktade sig mot henne i en artikel med rubriken ”Islamiska ”radikaler” i hjärtat av Whitehall.
En annan tidning anklagade henne för att vara en ”Isis-sympatisör”. Vid den tiden stod hon faktiskt på Islamiska statens (IS) gruppdödslista.
Visst förväntar man sig övergrepp när man ger sig in i politiken. Men inte från sin egen sida.
”Acceptabla muslimer”
Ännu värre, som Warsi beskriver i detta klarsynta och ögonöppnande verk, var det inte bara hon som utsattes för dessa attacker.
Hon skriver att ”att stigmatisera och smutskasta muslimer i det offentliga livet är ingen tillfällighet. Det är en medveten strategi utformad för att skrämma och tysta brittiska muslimer, för att avskräcka dem från att ta sin rättmätiga plats i det offentliga livet och engagera sig i demokratiska och offentliga institutioner”.
Det fanns bara ett sätt som en brittisk muslim kunde ta sig fram i Tory-partiet, skriver Warsi.
Det var genom att suga upp de konservativa cheferna och högerpressen. Med andra ord, förneka din identitet som muslim.
Warsi kritiserar sönder dem hon kallar ”samtalpartner från muslimska samhällen, som inte ifrågasätter eller utmanar regeringen”.
Hon minns hur Maajid Nawaz från Quilliam Foundation bjöds in av Michael Gove till Downing Street för att informera premiärministern och regeringen.
”Inget nytt lärdes av mötet”, konstaterar Warsi surt. ”Men det gjorde det möjligt för oss att lyssna på Goves åsikter om muslimer genom munnen på en förment autentisk röst.”
Hon säger att de konservativa i regeringen valde ”acceptabla muslimer” på grundval av att de ”inte ifrågasatte någon aspekt av Storbritanniens utrikespolitik i Mellanöstern”.
Dessa personer var ”med förbehåll för godkännande” från ”vissa think-tanks” och även ”organisationer från andra trosriktningar, såsom de brittiska judarnas styrelse”.
”Mördad för att vara muslim”
Vid den årliga Eid-mottagningen i Downing Street, konstaterar Warsi, var endast de som accepterade en ”statsanktionerad” version av vad muslimer borde tycka inbjudna. Hon är svidande kritisk mot dem för vilka en ”samosa och ett foto på nummer 10 är tillräcklig belöning för deras foglighet”.
I den här miljön säger hon att ”politik inte är något muslimer har hjälpt till att forma, det är beväpnat som något som gjorts mot oss”.
Hon är särskilt vältalig om det hänsynslösa sättet som seniora Tory-politiker främjade den högerorienterade tropen att barnsexövergrepp är ett specifikt sydasiatiskt fenomen kopplat till så kallade ”grooming-gäng”.
Hon förklarar konsekvenserna: de elaka rasistiska och islamofobiska attackerna på helt oskyldiga människor.
Hon citerar mordet på 81-årige farfar Mushin Ahmed i Rotherham när han tog sig hem från böner.
Hans mördare stampade på det äldre offrets huvud och orsakade frakturer i ögonhålorna och hjärnskador, samtidigt som de misshandlade honom verbalt och grundlöst kallade honom en ”groomer”.
Makram Ali dödades utanför Finsbury Park-moskén i London av högerterroristen Darren Osborne, enligt uppgift radikaliserad efter att ha varit besatt av ett BBC-dokumentärdrama om en barnsexring i Rotherham.
Mohammed Salim, 82, mördades några hundra meter från sitt hem i Birmingham av en högerorienterad terrorist när han gick tillbaka från sin moské. Som Warsi påpekar, ”mördades dessa tre män bara för att de var muslimer”.
Djupt splittrande påstående
Warsi säger att seniora tories ändå har propagerat och populariserat myten om grooming-gänget. På detta pekar hon ut två tidigare Tory-hemsekreterare – Sajid Javid och Priti Patel.
Men hennes verkliga gift är reserverat för Suella Braverman, som i en Daily Mail-kolumn 2023, när hon var inrikesminister, hävdade att gruppbaserade sexuella övergrepp mot barn var ”nästan alla brittiska pakistanska män”.
Detta djupt splittrande påstående var falskt. Som ett resultat, minns Warsi, skrev hundratals brittiska pakistanska ledare till den dåvarande premiärministern Rishi Sunak ”och bad om ett möte och att han skulle ta avstånd från Bravermans kommentarer”.
Warsi skriver att Sunak ”inte ens hade anständigheten att erkänna det klagomålet, än mindre svara”. Han är en av många Tory-politiker som kommer fruktansvärt fram ur den här boken.
Warsi konstaterar att politiker som Braverman ”ofta projicerar sig själva som patrioter, som människor som kämpar för att bevara tradition, kultur och arv. Men genom att föra kulturkrig förstör de just de värderingar vi borde försvara.”
Det är omöjligt att hålla med.
Warsi har inte bara skrivit en traktat för vår tid. Detta är ett historiskt dokument som kommer att studeras av kommande generationer.
Alla som är angelägna om att lära sig varför det mest framgångsrika politiska partiet i brittisk historia förlorade sin koppling till vanliga värderingar och istället förvandlas till en våldsam högerextrem rörelse måste läsa den här boken.
Redaktions anteckningar:
Vi har inte last boken än med vi rekommenderar våra läsare att göra det.
Det artikeln beskriver är inte annorlunda än det vi upplever i Sverige där många muslimer röstar och stödjer högerpartier med hänvisning till deras gemensamma syn på familjevärderingar och anständighet men blundar för den institutionaliserade islamofobin i deras ideologi och agerande som idag sprids och befästas i regeringen och andra myndigheterna.
Missförstår inte det vi säger, den institutionaliserade islamofobin har funnits länge och drivits av både högern och vänstern men medan högern har kapitulerat totalt inför de sionistiska och islamofobiska intressegrupper som styr vårt land, vänstern har fortfarande några fläckar där de demokratiska principer som borde gälla, fortfarande är i bruk.
Som sagt, kära läsare, läs boken och tänk efter.
Originaltext: Muslims Don’t Matter: Sayeeda Warsi lacerates her former Tory colleagues
