Ayse Isin Kirenci – TRT World

 

Minst 13 irländska konstnärer har dragit sig tillbaka från en fotoutställning som hålls i Berlin, i solidaritet med det palestinska folket och deras anhängare som har mötts av ett aldrig tidigare skådat tyskt tillslag mot sin rätt att protestera mot Israel.

Föränderliga stater: Irland under det 2000-talet spårar 100 år av irländsk historia genom linsen av skickliga artister som har dokumenterat livet för människor i landet med lite över 5 miljoner på olika sätt. Utställningen pågår till 11 augusti.

Men efter att några av konstnärerna dragit sig ur beslutade utställningsarrangörerna i Berlin att helt radera allt omnämnande av deras verk. Arrangörerna avslöjade inte heller offentligt varför artisterna vägrade att delta.

”Det finns en ironi när det gäller hur (utställningsarrangörernas agerande) efterliknar den tyska statens reaktion när det gäller att tysta ner och radera vad som faktiskt hände i showen”, säger Mark Curran, en av konstnärerna.

Curran gör en jämförelse mellan det nuvarande politiska klimatet i Tyskland och situationen på 1930-talet när den nazistiska fascismen tog över landet.

”Folk pratar om vad de skulle ha gjort på 1930-talet. Det här är ytterligare ett ögonblick (sådant) att kliva upp och ta ställning.”

De konstnärer som tagit avstånd från Berlin-utställningen som anordnas av Photo Museum Ireland, IKS Düsseldorf och Haus am Kleistpark säger att föreställningen hade varit meningslös utan att belysa det palestinska folkets lidande.

”Som konstnär känner jag att det skulle vara ouppriktigt att ställa ut verk med politiska och sociala teman utan att erkänna dessa grymheter i Gaza”, säger Ruby Wallis, en annan konstnär som har dragit sig ur utställningen.

För vissa deltagare hade Tysklands fortsatta militära stöd till den israeliska militären, som har dödat mer än 37 600 palestinier, som visar deras arbete i Berlin, blivit en moralisk fråga.

”Att visa mina konstverk i ett land som undertrycker yttrandefriheten och levererar vapen till Israel skulle stå i motsats till etiken i min praktik”, säger Kate Nolan, en irländsk bildkonstnär baserad i Dublin.

 

Personliga resor

Curran, en 59-årig irländskfödd aktivist och konstnär, har bott i Berlin i nästan 21 år.

När han var 16, deltog han i sin första demonstration för Palestina i Dublin. Han fortsätter att delta i demonstrationer nästan varje vecka och sällar sig till många andra som kräver ett stopp för folkmordet i Gaza.

”När du kommer från Irland är du medveten om din egen kamp mot antiimperialism, antikolonialism, mot koloniseringen av Irland från Storbritanniens sida, och också medveten om kampen i Sydafrika i synnerhet, och i Palestina.”

Curran arbetade med projekt mot apartheid i Sydafrika och till stöd för Palestina på 1980- och 1990-talen.

Konstnärerna hade bett utställningsarrangörerna att förklara för allmänheten varför de hade beslutat att dra sig ur evenemanget och att inkludera sin synpunkt i utställningskatalogen.

”Katalogen trycktes faktiskt om en vecka innan utställningen öppnade och allt verk av de konstnärer som hade dragit sig tillbaka togs bort från katalogen och igen utan hänvisning till deras tillbakadragande”, säger Curran.

Efter att artisterna meddelat sitt tillbakadragande via mejl valde Haus am Kleispark att ignorera det. Arrangören offentliggjorde inte heller skälet bakom de irländska artisternas beslut.

”Det här känns som att radera och tysta vårt tillbakadragande”, säger Nolan, vars arbete fokuserade på identitetens natur.

Även om utställningen är centrerad kring politiska teman, föreställningar om hem och förändrade identiteter sedan Irland blev en republik, tillät den inte konstnärligt utrymme för åsikter om Palestina.

 

Den tystande handlingen

Tyskland är den näst största vapenexportören, efter USA, till Israel.

”Jag kan inte fortsätta med mitt liv som konstnär och mamma medan dessa förhållanden fortsätter i Gaza och den ockuperade Västbanken”, säger Ruby Wallis.

Hennes fotografiska arbete fokuserar på genus och diskurs och undersöker säkra och osäkra utrymmen för kvinnor.

”Jag är fast besluten att visa min åsikt om dessa dödliga attacker mot oskyldiga familjer, av vilka många befinner sig i flyktingläger utan att kunna fly.”

På liknande sätt uttrycker Mark Curran att ”konsten har en roll att uppmärksamma situationen i Berlin och även Tysklands delaktighet i det vi bevittnar i Gaza och den ockuperade Västbanken.”

För det andra vill konstnärer uppmärksamma den pågående tystanden av pro-palestinska röster i Berlins konstscen, och polisens brutalitet mot människor som vill protestera mot Israels folkmord.

Den Berlin-baserade video- och fotokonstnären Candice Bereitzs utställning ställdes in av Saarlands museum i Saarbrücken i november, eftersom den judiska konstnären skrev ett inlägg som uppmanade människor att stödja palestinsk befrielse.

Några andra artister och grupper som ställdes in var Lankum i november, Laurie Anderson med ”Letter Against Apartheid” i januari och Johanna Tagada Hoffbeck i januari på grund av användningen av frasen ”Free Palestine.”

”Kulturell bojkott hjälper för det första konstnärerna att ifrågasätta och ställa kulturinstitutioner till svars, och för det andra att öppna samtalet för andra konstnärer och konstpublik att också ifrågasätta och utöva påtryckningar på förtryckare”, säger Nolan och syftar på processen att tysta.

Med sitt beslut att dra sig ur utställningen skickade konstnärerna också ett meddelande om att de var bestörta över polisens brutalitet mot pro-palestinska demonstranter.

”Jag har personligen sett det farliga klimatet för protester i solidaritet med Palestina i Tyskland och känner mig tvungen att vidta åtgärder”, säger Wallis.

Konst har en viktig roll för att uttrycka alla dessa bekymmer, eftersom ”Konstnärer ofta fungerar som en politisk röst och synliggör obalanserna i vårt samhälle genom sitt arbete”, tillägger hon.

 

 

Originaltext: Meet the Irish artists boycotting a Berlin exhibition over Gaza massacre