Misslyckandet i kampen mot islamofobin och främlingsfientligheten i Europa

Angel Alvarez Hernández – Webislam

Kampen mot islamofobin har varit ett misslyckande i stora delar av Europa. Uppgifterna stödjer detta påstående när man
tar i beräkningen den information som levererades av chefen för den tyska federala kriminalpolisen (BKA), Holger Münch,
som sade att under året 2015 ägde rum mer än tusen angrepp på flyktingförläggningar.

Av dessa mer än tusen angrepp, 901 utfördes av främlingsfientliga högerextremistgrupper vilket motsvarar en ökning med
500 % sedan år 2014 då det rapporterades 199 attacker. Dessa siffror är chockerande och de bör läggas till 92 andra
mordbrand. Vi står inför en organiserad islamofobisk och främlingsfientlig våg, mot vilken polisen i Tyskland står
handfallen.

I andra delar av Europa finns det inga tillförlitliga officiella uppgifter eftersom det inte finns något register eller
uppföljning om offer för hatbrott och diskriminering i avsaknad av ett polis protokoll på polisstationer, för att
upptäcka dessa fall. På dessa platser lever man blint fenomenet islamofobi och främlingsfientlighet, vilket ger oss lite
lugn och ro, eftersom genom att ignorera omfattningen av det onda fortsätter vi att leva som om den inte existerade.

Den främsta orsaken till denna ökning av främlingsfientlighet och islamofobi ligger i kriminaliseringen av inflödet av
flyktingar som har kommit till Europa från slutet av augusti och början av september 2015 och som fortsätter oavbrutet.

Europa älskar den billiga olja som erbjuds i den svarta marknaden av terroristgrupper som styr oljezonerna i Libyen,
Syrien och Irak, men inte bryr sig om de offer som det genererar och flykten av befolkningen från de områden som
kontrolleras av terroristerna. En av pelarna som har hållit upp ekonomin i stora delar av Europa från mitten av 2011 har
varit denna billiga blodiga olja som har tvättats av multinationella företag.

Europa verkar inte vilja ge upp denna olja, men det är också tydligt att man inte vill ha flyktingarna. Den svenska
inrikesministern, Anders Ygeman, meddelade att man skulle utvisa mellan 60 000 till 80 000 asylsökande och
förbundskansler Angela Merkel, efter överenskommelsen i Berlin om rätten till asyl, sade han att de skulle påskynda
utvisningarna av invandrare utan flyktingstatus och hindra familjeåterföreningen. Storbritanniens premiärminister David
Cameron hotade att utvisa 200 000 ”muslimska” kvinnor, som inte kan eller kan inte tillräckligt engelska.

Natasha Bertaud, talesman för EU-kommissionen för migration, sade att 60 procent av de migranterna som kom till EU i
december 2015 kommer inte att få flyktingstatus. Enligt Internationella organisationen för migration korsade mer än
847 000 flyktingar Egeiska havet i 2015 för att nå Greklands stränder och i resan dog mer än 800 personer. Egeiska havet
har blivit ett dödens hav. Human Rights Watch (HRW) har ständigt upprepat behovet av de europeiska regeringarnas
solidaritet med det syriska folket och det akuta behovet av ökat humanitärt bistånd utan att deras önskningar har fått
ett lämpligt och proportionellt svar.

Enligt FN behövs det 7 730 miljoner dollar för att möta behoven hos de syriska flyktingarna och 1 200 miljoner dollar
till grannländer. För att uppnå dessa siffror ordnade FN, Storbritannien, Tyskland, Kuwait och Norge, en konferens om
”Stöd till Syrien och regionen”, efter den humanitära katastrof som orsakade kriget i Syrien och den inre förskjutningen
av 13,5 miljoner människor, och andra 4,6 miljoner flyktingar i grannländerna (Turkiet, Libanon, Jordanien, Irak och
Egypten).

En givarkonferens där inte deltog varken Obama eller Putin, så kriget kommer att fortsätta så länge som multinationella
företag och länders oljeintressen fortsätter att vara på spel i regionen. Varken USA eller Ryssland är oskyldiga i detta
kriminella schackspel där länder förstörs för att plundras på sina rikedomar.

Det bör påpekas att i Syriens krig, det som står på spel är inte mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter, men
två oljeprojekt som står emot varandra och den geopolitiska kontrollen över hela området:

a) Avtalet mellan Ryssland och Tyskland, som blev offentlig den 9 januari 2015 för att leverera rysk gas till Tyskland
via Gazprom och byggandet av Nord Stream 2. Lettland, Litauen, Estland, Polen, Ungern, Rumänien och Slovakien har
skickat en gemensam skrivelse till Bryssel där de kritiserade planen, som den anser kan öka EU:s beroende av rysk gas,
försvaga Centraleuropa och hela EU:s energi säkerhet och leda till ytterligare destabilisering i Ukraina. Nord Stream 2
projekt, som leds av Gazprom och aktieägare i det gemensamma företaget New European Pipeline AG, planerar att bygga,
genom Östersjön, två parallella grenar med en total kapacitet på 55 000 miljoner kubikmeter per år. Gazprom bekräftar
behovet av att bygga gasledningen Nord Stream 2.

b) Strax före utbrottet av inbördeskriget hänvisade man i Syrien till sin energistrategi som ”de fyra havs strategi”
eftersom de befinner sig på stället som kommer att agera korridoren som förbinder Medelhavet, Kaspiska havet, Svarta
havet och Persiska viken. Således tillkännagav i maj 2009 Qatars emir och Turkiets president Erdogan ett projekt för att
bygga en pipeline som skulle transportera qatarisk gas till Turkiet genom Syrien. Det lilla emiratet har den tredje
största reserv av naturgas i världen och är den ledande producenten av flytande gas (LNG)… Enligt Bryssel, bör det
vara i drift 2018. Men för många är det en ouppnåelig chimär. Den var avsedd att transportera irakisk och Kaspiska
havets gas till Österrike via Turkiet och Bulgarien. Men i juli drabbades det av ett allvarligt bakslag när Azerbajdzjan
valde en annan pipeline som kallas Transadriatiska Pipeline för att transportera sin gas mellan 2017-2018 till Italien
via Turkiet, Albanien och Grekland.

Vi vill inte ha flyktingar, men vi vill gärna behålla den billiga oljan som terroristerna stjäler i sina
ursprungsländer. Europa har blivit vana vid att livnära sig på sina offers blod och att förakta deras lidande.

Det är i detta sammanhang vi måste se de påstådda övergreppen som utfördes av huvudsakligen nordafrikanska män mot
kvinnor i Köln på nyårsafton 2015. Attacker som flyktingarna anklagades för, mestadels syrier och muslimer och som
förstärktes av median, utan den minsta kontroll, med överdrivna siffror eller med berättelse av händelser som senare
visade sig vara falska som den falska rapporten av ett 13 årig flicka som sade att hon blev våldtagen och sedan
förnekade det.

Medan Islam sätts i relation till terrorism kommer kampen mot islamofobi att vara en hopplös kamp. Man får inte tolerera
rubriker i media där man talar om ”jihadistisk terrorism eller attacker utförda av radikala eller extrema grupper.”
Terrorism är inte en del av Islam, och den bör listas ut och presenteras separat från islam. Inget terrordåd bör
tillskrivas muslimer och inte heller bör man göra dem kollektivt ansvariga för sådana barbariska handlingar.

Islam kan ha konservativa strömningar, som kan verka överdrivna och extrema precis som andra kan tycka att inom
kristendomen och buddhismen kan finnas radikala strömningar, men terrorism är inte en del av någon religion. Ku Klux
Klan var inte en kristen rörelse utan en terrorist och paramilitär rörelse, och på samma sätt bör tolkas agerande hos
kriminella grupper som Boko Haram, Al Nusra eller DAESH, (så kallade islamiska staten).

Demokratiska politiska grupper och deras ledare bör vara den första att föregå med gott exempel och inte kriminalisera
den muslimska befolkningen. Åtgärderna som de som vidtagits i Frankrike efter terroristattackerna i Paris den 13
november 2015 där 137 personer dödades och 415 skadades har visat sig vara ett misslyckande trots sin enorma
omfattning.

Undantagstillståndet som utlystes har påverkat livet för tusentals oskyldiga muslimer som plötsligt pekas ut som
misstänkta till terroristhandlingar med vilka de inte har något att göra. Enligt en undersökning utför av YouGov för
iTele, 77 procent av de tillfrågade är positiva till undantagstillståndet som ger polisen rätt att söka hem utan
tillstånd och att gripa misstänkta. Sedan november 2015, enligt polisen, har det gjorts mer än 3800 räder i bostäder och
samlingslokaler, och 300 personer har gripits.

Kriminalisering och kontroll av den muslimska befolkningen har bidragit till att stärka Europas extremhögers argument
som, med en cynisk och smygande leende, upprepa gång efter gång, ”vad var det vi sa, vi hade rätt, det mångkulturella
samhället är ett misslyckande”.

Marine Le Pen, eller rörelser som Pegida hotar fräckt social fred med sina identitetsförslag som innefattar allt från
massdeportationer av muslimska invandrare till sina ursprungsländer till påtvingad assimilering av dessa utan att
respektera deras egenskaper.

Nyfascismen och den demagogiska populismen har blivit respektabel i många delar av Europa, såsom Ungern och
Nederländerna, där den har iklätt sig masken av en demokrat, liberal och människorättsaktivism mot Islam, som de
anklagar för att vara homofobiska, sexistiska och orsakerna till terrorism.

Den felaktig kallade islamiska staten, Boko Haram eller talibanernas terrorism är inte en skapelse av islam, men av
narkotikahandlare, professionella kriminella och terrorister finansierade av regeringar, i deras kamp för kontroll av
ekonomiska resurser. Det är inte sant att en generation av missnöjda muslimska ungdomar har förenat sig med dessa
terroristgrupper på grund av deras avvisande av västvärlden, men dessa terroristgrupper har utfodrats med fattigdom,
misär och brist på kunskap hos många unga människor för att destabilisera regioner och störta regeringar, med stöd av
maktenselit i skuggan.

Den mänskliga massa som matar terroristgrupper, som den spanska tidningen ABC beskriver det i sin artikel ”Maghreb blir
det jihadistiska stenbrottet för Irak och Syrien” på följande sätt:

Sedan kriget började 2011 i Syrien har omkring 15 000 utlänningar anslutit sig till den jihadistiska fronten i området,
enligt Fernando Reinares, forskare vid Kungliga Institutet Elcano och professor vid Universitetet Kung Juan Carlos. Det
beräknas att ca 1200 har kommit från Marocko, 1000 från Algeriet och cirka 2400 från Tunisien, en siffra som bekräftades
för några dagar sedan av myndigheterna i Tunisien som gör anspråk på att ha förhindrat omkring 8000 att åka med. De
flesta går till lS (90 % av marockanerna, 60 % av algerierna och 80 % av tunisierna). Den islamiska staten skulle ha
12 000 män varav cirka 3000 har kommit från Europa.

För att förstå dessa terroristgrupper är det nödvändigt att anta att dessa är lego arméer som agerar till förmån för dem
som finansierar eller skapar dem, och att deras mål är inte religiös eller politisk, de är legosoldater i tjänst hos
sina herrar.

Ungdomarna som hamnar i dessa nätverk används som kanonmat efter att ha blivit hjärntvättad eller är kriminella som
söker ”pengar, makt och kvinnor.” En konstig blandning av ”idealister som fångades på sociala nätverk och brottslingar
från fängelse som söker pengar, våld och kvinnor”.

Dessa legogrupper har ingenting att göra med islam, och dess ideologiska stöd går utöver wahhabismen, eftersom deras
krigshandlings metod (våldtäkter av kvinnor, halshuggningen av fångar, tortyr och stympning) är inte inspirerad av islam
eller sharia, men utvunnen ur våldshandböcker som tillhör den europeiska kolonialismen och nynazistiska ideologin som
idealiserad våld och kulten av våld som instrument för social kontroll och erövring.

Den terroristiska ideologin är inte muslim men en innovation, som sagt, från den wahhabitiska tolkningen av Koranen,
Profetens uttalande och fascistiska och nazistiska ideologin i sin våldsmetod. Man kallar denna aberration för
”salafistisk jihadism eller enbart salafism”, men namnet salafism används inte på rätt sätt, eftersom dessa grupper
inte lever som Profetens följeslagare, de verkliga salafister, men som terrorister som blandar den fascistiskta våldet
med den wahhabitiska tolkningen av islam. De är därför varken wahhabiter i strikt bemärkelse eller fascister eller
nynazister, men terrorister som fungerar som legoarméer som fångar unga och brottslingar till sina brott.

Kampen mot islamofobin i Europa har misslyckats eftersom man har försökt att ge dessa terrorister muslimsk status som
de inte har, och man har kopplat den muslimska befolkning med dessa mördare som inte representerar Islam. Dessa
terroristgrupper tvekar inte att kidnappa, döda, lemlasta och tortera muslimer i sitt försök att stjäla islams fana,
deras islamiska identitets tecken och låtsas att de är islams sanna representanter. Ingenting är längre från
verkligheten. De är bara terrorister.

I London har registrerats 816 attacker och angrepp mot muslimer mellan juli 2014 och juli 2015. 60 % av dessa attacker
riktades mot muslimska kvinnor som bar hijab.

Det är uppenbart att politiken av kriminalisering och förföljelse av den muslimska befolkningen endast har lyckats öka
islamofobin och förstärka främlingsfientliga högerextrema grupper, när det rätta borde vara att socialt integrera den
muslimska befolkningen och isolera de grupper som främjar terrorism och uppmuntrar deras brott. Varje terroristattack
uppmuntrar islamofobin, bidrar till kriminalisering av den muslimska befolkningen, vilket leder till en spiral som måste
brytas, återigen, genom att integrera muslimerna i samhället, och förfölja hatbrott och terroristgrupper.