En tredjedel av de livsmedel som produceras i världen varje år försvinner eller hamnar i sopporna. Vi kastar bort
cirka 1300 miljoner ton mat för konsumtion enligt generaldirektören för FN:s Livsmedels och Jordbruk.

Människan producerar inte längre för att möta behoven hos människor, men för att tillfredsställa konsumentmodellen.
Genom medias bombardemang har våra behov ökat och med dem en modell som hotar livet för miljontals arter, inklusive
människor. Idag betyder utveckling inte att leva bättre men att ha mer.

I det fattigaste huset kan man sakna en säng men aldrig en TV. Miljontals livsmedel hamnar i soporna, föråldrade
datorer varje år, mobiltelefoner som ständigt förnyas, samlingar av kläder som man byter varje vecka. Saker åldras
i ett ögonblick för att ersättas av andra som kommer att följa samma öde. Nyheterna visar företag som går upp och
ner i börsen och vi bryr oss om ekonomin, inte om människorna. De är våra konsumtionsvanor, slösande har blivit
allas rätt och privilegium.

Vi har nått en punkt där man kan begrava hela städer med endast saker vi inte behöver. Vanorna har dämpat känslighet
och önskan att köpa har underblåst konsumtionssystemet. Ekonomin blir allt mer beroende av den enorma produktionen
av varor.

1961 konsumerade mänskligheten två tredjedelar av planetens tillgängliga naturresurser, nu behöver vi mer än en och
en halv planet för att förse dessa behov. Exploateringen av naturresurser som håller upp denna modell har orsakat
klimatförändringarna. Den falska tron om att miljöförstöring är ett nödvändigt ont för att generera utveckling kan
omvandla en stor del av djur och växter till historiska minnen.

Utvecklingsmodellen har orsakat en miljömässig och social nedbrytning men åtgärderna som kan förbättra livet på
jorden finns i allas händer. Det finns andra sätt att göra saker, människan varken behov eller existerar för
utvecklingssystemet. En rättvis, omtänksam, ansvarsfull och lämplig konsumtion med naturen är möjlig. Säg mig hur
mycket du förbrukar och jag kommer att säga dig hur mycket är du värd brukade säga författaren Eduardo Galeano.

”Först efter att det sista trädet har fällts ner, endast efter att den sista floden har förgiftats, endast efter att
den sista fisken har fångats, först då kommer vi att inse att pengar inte kan ätas” berättar en indisk profetia.
Eftersom det finns allt färre träd, mindre vatten, mindre liv och ändå ökar konsumtionen. Miljön går utöver att
kämpa för djurens rättigheter, skogar, hav eller växthuseffekten, det handlar om att kämpa för oss, eftersom vi är
också miljön. Varje dag finns en ny möjlighet att göra saker bättre, att vara bättre att inte ha mer men att behöva
mindre.