Min reaktion på Usama bin Ladins död

Noam Chomsky – Rebelion

 

Det står alltmer klart att operationen var ett planerat mord, ett brott mot flera grundläggande normer för internationell rätt. De gjorde inga försök att gripa den obeväpnade offer, som antagligen hade varit enkelt för 80 elitsoldater inför nästan inget motstånd, utom, säger man, från hans hustru, som hoppade mot dem.

I samhällen som känner en viss respekt för lagen, griper man de misstänkta och de leddes till en rättvis rättegång. Jag betonar ”misstänkta”. I april 2002 berättade FBI chefen Robert Mueller för reportrarna att efter den mest intensiva forskningen i historien, kunde FBI bara säga att de ”trodde” att konspirationen kläcktes i Afghanistan, men den planerades och sattes igång i UAE och Tyskland. Detta var det enda de trodde på i april 2002 och uppenbarligen inte visste åtta månader tidigare, när Washington föraktfullt förkastade frestande erbjudanden från talibanerna (vi vet inte hur allvarliga de var eftersom de avfärdades omedelbart) om att utlämna Bin Ladin om de hade några bevis, vilket som vi snart lärde veta, Washington inte hade. Så Obama helt enkelt ljög när han sade i sitt uttalande från Vita huset att ”snabbt fick vi veta att 11-S attackerna utfördes av al-Qaida.”

Sedan dess har de inte levererat något seriös och konkret. De har talat mycket om bin Ladens ”bekännelse” men det låter snarare som om jag skulle erkänna att jag vann Boston Marathon. Att skryta om något man anser vara en stor prestation.

Det finns också mycket diskussion om Washingtons ilska över att Pakistan inte lämnade över bin Laden, trots att med absolut säkerhet delar av militären och säkerhetsstyrkorna var informerade om hans närvaro i Abbottabad. Men man talar mindre om Pakistans vrede över USA kränkning av landets suveränitet för att utföra ett politiskt mord. De anti-amerikanska känslorna är redan mycket starka i Pakistan, och dessa händelser kommer sannolikt att förvärra det. Beslutet att kasta kroppen i havet orsakar redan, vilket var förutsägbart, ilska och skepsis i en stor del av den muslimska världen.

Vi kan fråga oss hur vi skulle reagera om irakiska kommandosoldater landade i George W. Bushs hem, mördade honom och kastade hans kropp i Atlanten. Otvivelaktigt hans brott översteg vida Bin Ladens, och han är inte bara en ”misstänkt”, han är utan tvekan den som ”fattade besluten”, den som gav order om att begå det ”högsta internationella brott som avviker från andra krigsbrott endast i att den innehåller inom sig den ackumulerade ondska från helheten” (för att citera Nürnbergtribunalen), brott för vilket man hängde nazisterna, Bush bär ansvaret för hundratusentals döda, miljontals flyktingar, förstörelse av stora delar av landet, den bittra sekteriska konflikten som nu har spridit sig till resten av regionen.

Det finns mer att säga om (den terrorist som sprängde ett kubanskt passagerarplan, Orlando) Bosch, som just dog fridfullt i Florida, med hänvisning till ”Bushdoktrinen” att samhällen som hyser terrorister är lika skyldiga som terroristerna själva och vi måste behandla dem därefter. Ingen tycks ha insett att Bush uppmanade till USA: s invasion och förstörelse och mordet på dess kriminella president.

Samma sak gäller med namnet Operation Geronimo. Den imperialistiska mentalitet är så djupt rotad i det västerländska samhället som helhet, att ingen verkar lägga märke till att de förhärligar bin Ladin genom att identifiera honom med det modiga motståndet mot inkräktare redo att begå folkmord. Det är som att kalla våra mordvapen efter offren för våra brott, Apache, Tomahawk … Det är som om Luftwaffe skulle kalla sina jaktplan för Zigenare och Jude.

Det finns mycket mer att säga, men även de mest uppenbara och elementära fakta borde ge oss en tankeställare.

 

Noam Chomsky är professor emeritus vid institutionen för lingvistik och filosofi vid MIT. Han är författare till många politiska verk. Hans senaste böcker är en ny upplaga av Power and Terror, The Essential Chomsky (redigerad av Anthony Arnove), en samling av hans texter om politik och om språk från femtiotalet till idag, Krisen i Gaza, med Ilan Pappe, och Förhoppningar och Framtidsutsikter.