De nya generationerna bedövas av så olika uppgifter de får dagligen om sina ideal och tillhörigheter, både genom sina
familjer och av media.

När de frågar, kan man göra misstaget att ge en förklaring genom att tillgå till en rad regler och förbud, vars helhet
borde förklara den islamiska religionen i ramen för en skyddsrelation gentemot sammanhanget, som uppfattas som
alltför tillåtande och därmed fientlig. Denna attityd kan göra oss bärare av en ”blygsam” islamisk kunskap som syftar
till att hålla traditionerna, eftersom vanligtvis den som svarar är inte född i Europa eller inte delar alla dess
värderingar eftersom han inte känner sig tillhör hit. Detta görs vanligen utan att påpeka den nödvändiga skillnaden
mellan de traditionella och religiösa aspekterna.

På så sätt uppfattas Islam som en tradition som omfattar många kulturella aspekter som inte har något att göra, i sitt
ursprung, med dess läror. ”Pakistaniseringen”, om vi får använda detta ord, av många muslimer skulle vara ett exempel
på detta fenomen. Ett exempel eftersom det verkar som om kläder och ”islamiska” namn och andra kulturella symboler,
åsidosätter andra värden som har mer att göra med kärnan i den islamiska tanken. Vi glömmer att det väsentliga är
osynligt för ögat.

Det farligaste med dessa fenomen är att de blir ett ”officiell” och legitim stöd för uppenbar diskriminering när man
är utanför hemmet, i ett sammanhang som inte delar samma värderingar. Således måste muslimer konfrontera bilderna som
finns i det europeiska kollektiva fantasi, oavsett de rättigheterna som konstitutioner tilldelar dem. Detta på grund
av med oönskad frekvens uppstår misstaget att bedöma folk utifrån sitt utseende enbart utan att ens lyssna och värdera
deras idéer.

Det verkar, om vi nu förflyttar oss till det islamiska samfundet, att vara muslim är inte förenligt med europeisk
eller universell känsla, och för att vara en god muslim, måste vi vara mycket hårda och tolerera mindre i fråga om
användningen av al-Usul (grundläggande principer) oavsett i vilket sammanhang denna användning sker. Detta
tillvägagångssätt när man använder källorna, gör det svårt integrationen av ett europeiskt liv och en samvetsgrann
respekt för övertygelser och värderingar vi delar inom de religiösa ramarna. Är de värden som islam försvarar inte
förenliga med västvärldens?

Vissa muslimer, när de agerar eller snarare reagerar, under påverkan av den tillåtande västerländska kulturen istället
för en djup förståelse för islamisk vetenskap, presenterar den islamiska lagstiftningen som någon redan etablerade,
eller som om allt den innehåller är oföränderlig, eftersom den kommer från Gud och vår tidigare ulema har redan
formulerat allt vi ska känna till och följa efter.

Denna attityd visar en djupgående brist på kunskap och framför allt tenderar att definiera vad Islam är, inte i sig,
men i motsats till vad som inte är, det vill säga ”den västerländska civilisationen.” Om det senare framskrider, skapa
innovationer, har friheten som standard, logiskt, rimligt och i kontrast, gör islam inte det. Denna typ av
positionering inte kan motiveras med de grundläggande islamiska källorna.

Att ta det senare alternativet skulle innebära att vi lever i en plats, utan att var helt i den. Det finns många
uttryck för denna verklighet, ett exempel kan vara samhällslivet, som är ett instinktivt sätt att skydda identiteten
från de länder där man föddes, ett bevis på det är att det saknas inte kulturella symboler från dessa länder. Detta
tillvägagångssätt är farligt eftersom det innebär att islam är det man upplevde där, i en annat geografisk och
tidsmässig sammanhang. Det tenderar att minska budskapet till bara det kulturella. Denna känsla är så uttalad att
vilken anpassning som helst tycks hota den muslimska identiteten samtidigt som vi glömmer att denna anpassning eller
att ta seden dit man kommer (om vi ska använda uttrycket) är nödvändig för att leva i ett sekulärt sammanhang, utan
att detta innebär att vi överger källorna. Absurda förenklingar kan göra att religionen förlorar sitt universella
värde som förenar alla människor, oavsett kultur och traditioner, under Shahada, som omfattar hur det är att vara
muslim ”ingen gud utom Allah och Muhammed är hans profet.”

Vi måste klargöra att vi inte försvarar någon form av kulturell diskriminering, vi respekterar alla kulturer,
pakistansk, algerisk … det vi vill klargöra är att man inte kan leva i Spanien, Sverige eller Argentina som man
levde i andra länder och att ändra eller anpassa vissa symboler betyder inte på något sätt att vi ändrar profeten
Muhammeds (fvmh) budskap.

Att begå detta misstag gör oss ytliga, vi förlorar argumenten för nya generationer och vidarebefordrar ett budskap
som är inte försonande mellan hela idén och dess genomförande på det pragmatiska fältet. Vår kultur, inramade i väst,
består av heterogena värden och idéer som inte behöver kollidera med varandra men kan samexistera om det uppstår en
perspektiv förändring. I de flesta fall, att vara här innebär att vi har en rad rättigheter som vi skulle sakna någon
annanstans och all är beroende av hur man ser på saken, obligatorisk grundskoleutbildning i väst kan jämställas med
uppmuntran till kunskap inom islam, så att västerländska värden tar outsagd efter värden i vår religion. Detta skulle
kunna vara bara ett exempel på de möjligheter som kan utnyttjas utan att hota vår identitet.

Den uppgift vi har framför oss är att överväga de olika tillhörigheter som fakta som formar en berikad identitet
baserad på flera perspektiv som kan tas upp när man bedömer ett problem. Detta kan hjälpa oss att ta upp frågan om
våra olika identiteter som en välsignelse som hjälper oss att trivas på både det andliga och sociala eller det
kollektiva planet.