Människorna har alltid haft sina sorger och bekymmer. Dessa är en oundviklig del av livet. Det är bara styrkan och
storleken på dessa sorger och bekymmer som varierar något. Alla människor söker lättnad till sina sorger och bekymmer.
Inga materiella ägodelar tar helt bort dessa, även en välbärgad människa kan lida av hjärtesorger, oro och ångest.

Som alltid är vägen till lyckan utstakad av värderingar som alla människor bör sträva efter att uppfylla. Medkänsla och
barmhärtighet är två av dessa värderingar. Dessa två innebär att man önskar sina medmänniskor det bästa, älskar dem och
hjälper och ställer upp för dem när det behövs.

Gud är själv den mest barmhärtige, med dem absoluta medkänslan för sitt skapelseverk: [Jakob] svarade: Skall jag anförtro
honom åt er så som jag en gång anförtrodde er hans broder [Josef]? Nej, ingen vakar bättre över oss än Gud, den
Barmhärtigaste av de barmhärtiga!

[Josef] sade: I dag skall ingen förebråelse riktas mot er och Gud, som är den Barmhärtigaste av de barmhärtiga, skall
förlåta er synd. (12:64,92)

Han är dessutom den mest förlåtande: Det fanns bland Våra tjänare de som bad [i sina böner] Herre! Vi tror! Förlåt oss
[våra synder] och förbarma Dig över oss! Ingen förbarmar sig över [människorna] som du!

Säg: Herre! Förlåt mig och förbarma Dig över mig! Ingen förbarmar sig över [människorna] som Du! (23:109,118)

Detta innebär att medkänsla och barmhärtighet har sitt ursprung hos Gud. Profeten Mohammed (fvmh)
förklarade Guds barmhärtighet på följande sätt: Gud har delat sin Barmhärtighet i hundra delar och sänt ned en av dessa
delar på jorden. Av denna hundradel har alla de levande varelserna på jorden sin barmhärtighet gentemot varandra. Även ett
djur aktar sin fot så att det inte skadar sin avkomma. (Bukhari)

Barmhärtighetens ädelhet spirar ur Guds ändlösa barmhärtighet!

Muslimer som håller detta i minnet, inspireras att hjälpa sina medmänniskor och att möta dem med barmhärtighet, och se
detta som en religiös plikt.

De som inte vårdar dessa egenskaper och som inte bemöter sina medmänniskor med medkänsla och med en förlåtande attityd
kommer inte heller få njuta av Guds hela barmhärtighet. Profeten sade: Den som inte förlåter, blir inte förlåten! (Bukhari)

Det är välkänt att Profeten (fvmh) alltid behandlade barn, de äldre, kvinnor, änkor och föräldralösa, ja faktisk alla
behövande människor och till och med djuren med tolerans och medkänsla. Han sade: Det händer ofta att jag vill be länge,
när jag leder bönen i moskén, men när jag hör ett barn gråta, försöker jag göra bönen kort för att barnet och dess mor
inte skall bli stressade. (Bukhari)

I Islam är medkänsla och barmhärtighet en universell plikt. Profeten (fvmh) sade: Gud förlåter de förlåtande, ha medkänsla
här på jorden, för att få medkänsla i livet efter detta! (Abu Dawud)

Därför måste vi muslimer sträva efter att visa medkänsla och tålmodighet mot alla varelser, vare sig de är muslimer eller
ej. Enligt Profeten blev en syndig kvinna förlåten alla sina synder för att hon visade medkänsla mot en hund som höll på
att dö av törst. Hon såg mödan värd att hämta vatten åt hunden ur en djup brun. Detta exempel är ett klart bevis för att
man skall visa medkänsla för alla varelser.

Profeten Mohammed (fvmh) fick en gång besök av en man och dennes barn. När de satt och talade kysste mannen barnet och
höll det i famnen. Profeten (fvmh) frågade mannen: Älskar du detta barn,? Ja svarade mannen. Profeten svarade på detta: Då
älskar Gud dig och ger dig av sin oändliga nåd!

Medkänsla är kärlek med känslor av att vilja skydda och vårda. Den ovan nämnde berättelsen visar hur Profeten (fvmh)
älskade barn och ville att de troende skulle älska och ta väl hand om sina barn. Profeten brukade hälsa på barnen, ge dem
mat och godbitar, krama dem och leka med dem. Detta gällde inte bara muslimska barn. När ett barn dog blev han alltid
ledsen. Även om dess föräldrar var otrogna. När någon frågade honom varför han brydde sig så mycket även för fiendens barn
sade Han: Dessa barn är bättre än ni, för de är utan synd! Skada aldrig dem!

Omar satt en gång under sin tid som kalif med en man och diskuterade hans blivande ämbete som en guvernör. Medan de talade
kom en liten pojke in. Kalifen Omar, som var känd för sin godhet och medkänsla tog pojken i knä och kysste honom.

Mannen blev häpen av Omars beteende och frågade om detta barn var hans son. Nej, sade Omar, Han är en faderlös liten pojke.
Mannen sade då: Hur kan du, de troendes kalif visa sådan kärlek till en annan mans barn, och kyssa och krama honom. Jag har
tre egna barn men jag har aldrig kysst dem!

När Omar hörde detta var det hans tur att bli häpen. Han sade: Den som saknar kärlek mot sina egna barn kan inte ge kärlek
till andra människor. Därför ändrar jag mitt beslut, du skall inte bli min guvernör!

Omar förstod att kärlek och medkänsla är två a våra religiösa plikter och själens nödvändiga näring. Om vi inte behandlar
våra barn kärleksfullt, och tar särkilt an oss föräldralösa barn kommer deras emotionella, intellektuella och psykiska
utveckling att bromsas, och dras andliga liv skadas. Brist på kärlek får en människas hjärta att hårdna.

Kärlek, medkänsla och barmhärtighet är tre gyllene nycklar till själslig ro. Vi hoppas att mänskligheten kan finna dessa
nycklar som är så viktiga för vårt välmående.

Ur Salaam Juli-Augusti 1997 Sidor 11-12