Olga Rodríguez – Público
Ett argument för militär intervention i Libyen hävdar att det utgör ett exempel, att man vill visa för andra ledare att användning av våld mot sina motståndare kan leda till en internationell reaktion. Detta kan vara sant, men verkligheten visar oss något annat. Sedan början av insatsen har regeringarna i Jemen, Bahrain och Syrien inlett en offensiv mot demonstranterna.
I Jemen har dussintals civila dödats och 200 sårats under de senaste dagarna på grund av skottlossning från regeringsstyrkorna. I Bahrain finns många döda, 63 försvunna och flera rapporter visar att myndigheterna har förbjudit läkare från sjukhusen att behandla de som sårats av kulor och tårgas. Det vill säga regeringens motståndare. Om detta bekräftas, enbart detta skulle vara ett brott mot mänskligheten.
”Vi inser att endast säkerhetsåtgärder kommer inte att lösa Bahrains utmaningar. Våld är inte svaret, en politisk process är det” sade Hillary Clinton. Inte ett ord om att saudiska trupper som hjälper regeringen i Bahrain ska lämna landet.
I Syrien lämnar förtrycket ett spår av döda. I Egypten har säkerhetsstyrkorna arresterat och torterat några demonstranter de senaste veckorna. För två dagar sedan upplöste den egyptiska armén på ett brutalt sätt en protest demonstration med universitetsstuderande som krävde rektorns avgång.
Samtidigt stängdes möjligheten att skapa en konstituerande församling för att utarbeta en ny konstitution. I stället sattes igång en folkomröstning för att anta begränsade reformer i den nuvarande konstitutionen, diktaturens konstitution, bara fem veckor efter störtandet av Mubarak, en snabb handling som kritiserades av motståndarna.
Endast det Muslimska brödraskapet och Mubaraks parti stödde ändringarna. De andra partier och rörelser, inklusive Mohamed ElBaradeis och koalitionen den 25 januari uppmanade att rösta nej. Men ”Ja” sidan vann med stor majoritet.
”Jag är väldigt glad eftersom Egypten tar rätt väg mot demokrati och civilt styre” sade den amerikanska försvarsministern Robert Gates i Kairo, samma dag som man antog en lag som etablerar böter och upp till ett år fängelse för dem som deltar i protester som ”stör statlig eller privat arbete” dvs. de som strejkar, det verktyget under protesterna som var nyckeln till att störta Mubarak.
Och så har vi processer som har stannat av i större eller mindre utsträckning i Jemen, Bahrain, Syrien, Egypten.
”Vi riskerar att detta kommer att bli en annan missad möjlighet” skrev den här veckan, den egyptiska författaren Alaa Aswany.
Västvärldens stora bidrag till vad som lovade bli ett arabiskt revolutionär vår är ”humanitära bomber” mot Libyen och stöd på den politiska plan till skygga och mindre reformer där det finns behov av en dramatisk förändring mot demokrati och verklig självständighet. Efter den första chocken, USA och dess allierade håller i tyglarna.
Faktum är att en av dem allierade, Israel, har återigen bombarderat Gaza efter bombattacken i Jerusalem, vilket i sin tur var svaret på dödandet av 12 palestinier, däribland två barn.
Panoraman är lovande, utan tvekan.
