I en nyligen genomförd social teknisk experiment konstaterades det att när en västerländsk kvinna blev misshandlad
av sin partner på gatan var de förbipasserandes reaktion snabbare och mer solidarisk än om kvinnan bar hijab och
hennes partner var muslim. Detta är en följd av islamofobin, som påverkar folkets undermedvetet och som uttrycks
genom rädsla och på grund av okunnighet om islamiska värderingar och övertygelser.

För de stora medierna, som är de stora skaparna av den allmänna opinionen, de som formar tänkande och beteende hos
en stor del av befolkningen, har nyheten om mordbranden av ett islamiskt center i Danmark gått nästan obemärkt i
europeiska länder och andra runt. Inte heller molotovcocktails attack mot moskén i Gironde Merignac, nära Bordeaux,
var intressant för dessa massnyhetsmedier. Inte heller var en nyhet att Jon Ritzheimer, bosatt i Phoenix och ledare
för Arizonas anti-Islam rörelse, presenterade denna organisations planer på en protest på internationell nivå med
beväpnade människor som skulle demonstrera vid moskéernas dörrar runt om i världen, eller att flera butiker som
säljer vapen i USA har förklarat sig ”muslim-frizon”, eller motstånd från extremhögern till byggandet av en stor
moské i Rumänien.

Inte heller uppmärksammade dessa stora media utdelningen av 19 000 ton av livsmedel av Islamic Cultural Center i
Valencia (Spanien) bland grannarna i staden Oriols som var i stort behov av stöd och utan diskriminering i utdelningen på
grund av religion eller nationalitet.

Den så kallade islamiska statens brott (som har fördömts av hela det muslimska samfundet och av alla islamiska
myndigheter), var, självklart, nyheter. Boko Harams terroristattacker fick också stor plats i medier, men utan att
ange att den stora majoriteten av dess offer var fattiga muslimer som var engagerade i jordbruk och fiske.

Och så kommer vi till Rototom Sunsplash musikfestival, med många av dem samma massmedier som slet sitt hår eftersom
festivalen hade avbokat deltagandet av den pro-sionistiska gruppen Matisyahu som en följd av bojkottkampanjen som
lanserades av BDS (Bojkotta Avyttring och Sanktioner för Israel) på grund av gruppen inte bara ville tala ut mot
våld och till förmån för Palestinas existens men klagade om påtryckningar från festivalen.

Men så djupt var klagan hos den israeliska ambassaden, den spanska regeringen och det socialdemokratiska partiet,
att Rototom Sunsplash musikfestival, tänkte två gånger och bad om ursäkt till Matisyahu, så att de skulle delta i
festivalen.

Dessa händelser inträffade samma månad som en grupp radikala sionistiska bosättare brände ett levande barn i
attacken på ett hus, där hans föräldrar också dog. Samma månad som radikala judiska bosättare målade kyrkor med
hotfulla slagord. Samma månad som i Youtube dök upp i en video med radikala sionistiska bosättare som dansade och
firade döden av palestinska barn. Samma månad som Palestinas chefsförhandlare Saeb Erekat förklarade för världen att
Israel har 3000 stridsvagnar, 2000 flygplan och kärnvapen och Netanyahus syfte var att skapa en stat med två system,
ett privilegierat för det israeliska samhället och andra missgynnade på den palestinska befolkningen, ett system som
enligt Saeb Erekat kallas apartheid.

Och medan allt detta ägde rum, till stor del ignorerat av massmedia, publicerade Harun Yahya (turkiske författaren
med mer än 300 böcker översatta till 73 språk), i Marocko World News artikeln, A Million Dollar Project:
Islamophobia” ” där han beskrev hur den så kallade avhandling ”The Clash of Civilizations” av Samuel Huntington, en
före detta utrikespolitisk rådgivare till försvarsministern i USA, infördes efter att The New York Times informerade
om den nya ”fienden” i september 1993 på följande sätt:

”Islamisk radikalism håller snabbt på att bli det största hotet för världsfreden och mot säkerheten. Det är lika
stor som nazismen och fascismen 1930 och kommunismen 1950 …”

Harun Yahya undrar, hade Huntington verkligen förutsett framtiden så precis eller förberedde han den teoretiska och
psykologiska grunden av en omfattande långsiktig projekt som hade islam som syfte?

Harun Yahya berättar i sin artikel att Center for American Progress i sin rapport, ” The Islamophobia Network’s
Efforts to Manufacture Hate in America” skrev att:

”… Det totala beloppet för ekonomiskt stöd till organisationer som genomförde anti-islamiska kampanjer mellan
2001-2012, hade nått 57 miljoner dollar.”

Rapporten, som Harun Yahya hänvisar till, visar också namnen på de organisationer som har producerat hatpropaganda
mot religionen islam och muslimerna under flera år, samt namnen på deras åtta stora finansiärer och
donationsbelopp.

I en annan del av sin artikel berättar Harun Yahya:

”En studie av UCLA:s professor Travis Dixon fann att muslimer är starkt överrepresenterade som terrorister i USA:s
media jämfört med FBI rapporter. I studien ingick ett urval av 146 episoder av nyhetsprogram gjorda av de stora
nätverken och kabel-TV mellan 2008 och 2012 och fann att bland dem som beskrivs som inhemska terrorister är 81
procent muslimer. Men FBI rapporter pekar på att under dessa år, bara sex procent av de inhemska terroristmisstänkta
var muslimer.”

Harun Yahyas oroande artikel och den senaste tidens händelser, väcker frågan om i vilken utsträckning mediernas
felbehandling leder till islamofobin som inte skulle existera om de handlade korrekt, och om man verkligen
finansierar islamofobiska grupper, vilket kan innebära, om den stämmer, en mycket allvarlig sak.