Märket ”al-Qaida”, en vinstgivande ”investering”

Finian Cunningham – Rebelion

 

En brittisk tankesmedja för utrikespolitik släppte denna vecka en studie där de hävdade att terroristgruppen al-Qaida omgrupperar sig i Afrika och skapar en ”båg av instabilitet” från den västra Sahara till Afrikas horn. Royal United Services Institute (RUSI), baserat i Whitehall, London, och nära allierade med den officiella brittiska utrikespolitiken, hänvisade till ”häpnadsväckande nya uppgifter” från hela den afrikanska kontinenten om att ”Osama bin Ladens terrorist nätverk” söker efter inflytande i Somalia, Nordafrika och Sahara området.

”Om det stämmer sic skulle denna bedömning innebära en oroande möjlighet av en regional instabilitets båge som sträcker sig över hela Sahara-Sahel och östra Afrika, och som den nu försvagade al-Qaida kärna skulle kunna använda för att omgruppera, omorganisera och vitalisera sin terrorverksamhets kampanj mot väst ” står i rapporten.

Samtidigt, i andra rapporter från massmedia uppges att al-Qaida medlemmar har gått samman med Tuareg separatister efter en militärkupp i det västafrikanska landet, Mali. Den tidigare kolonialmakt, Frankrike, citerade al-Qaidas påstådda inblandning i Mali när de lovade krossa kuppen.

Den påstådda relationen med al-Qaida i Mali verkar inte vara på sin plats. Tuareg rebellerna (en nomadisk grupp som lever i norra Mali och Niger) kämpade i Libyen och stödde Khaddafis regering mot de västerländska stödda rebellerna. Det är känt att bland de senare fanns al-Qaida jihadister. Nu Frankrike och flera massmedia rapporter hävdar att al-Qaida har allierats med sina forna fiender (tuaregfolket) i kampen för Malis norra territoriums utbrytning.

Vad dessa historier föreslår är att man använder al-Qaida som ett ”spöke” i Afrika för att motivera den ökade inblandning av västmakterna i den afrikanska kontinenten under täckmantel av ”global säkerhet”.

Med en kolonial gest, sade RUSI att det verkar som om al-Qaida ”håller på att byta till en strategi för ’att anta den lokala befolkningens seder’ som innebär att ta tillvara och utnyttja det lokala missnöjet med syftet att säkra ett starkt stöd i instabila länder.” Det är skrämmande att detta isande tanke leder RUSI:s studie att drar slutsatsen att ”Kampen mot den jihadistiska terrorismen håller på att förskjutas till Afrika.” Med andra ord, med förevändning av kampen mot jihadistisk terrorism vänder sig västmakterna nu mot Afrika.

Men i verkligheten västmakternas förevändning, kampen mot terrorismen, har inte förändrats, men det är mer korrekt att säga att den sprider sig till Afrika, eftersom Nato fortsätter med sin olagliga ockupation och krig i Afghanistan, Irak och Pakistan.

Detta är en strategisk expansion av det globala krigets dagordning som Pentagon och dess västliga allierade har satt igång i Mellanöstern och Centralasien som innebär en hegemonisk kontroll av en region som sträcker sig från Medelhavet till Kaspiska havet, en region som har minst 60 % av de kända reserverna av olja och gas på planeten.

Man kan tänka sig att Natos sju månaders flyganfall kampanj mot Libyen under 2011 som ledde till störtandet av Tripolis regering, har fungerat som ett brohuvud för de USA-ledda makterna i Nordafrika och för dess fortsatta militarisering genom det kontinentala öst-västliga områden, från Atlanten till Indiska oceanen.

Västmakterna redan är involverade i en ny offensiv för Afrika som går tillbaka till inrättandet av det nya amerikanska militära kommandot Africom under president George W. Bush.

Sedan dess och särskilt under Obamas administration har vuxit en allt mer omfattande låg intensitet inblandning av de amerikanska, brittiska och franska styrkor i Elfenbenskusten, Centralafrikanska republiken, Demokratiska republiken Kongo, Uganda och i öster Somalia, Kenya och Djibouti.

Sedan oktober förra året, amerikanska obemannade flygplan och franska militära fartyg har spelat en nyckelroll i Kenya och Etiopien kampanjer mot Al Shabab militanta i Somalia.

Andra afrikanska länder där man tror att västmakterna använder hemliga Special Forces är Senegal, Sierra Leone, Nigeria och Sudan (alla av dem tidigare brittiska och franska koloniala besittningar). Det har hävdats att USA satte igång våldet i Nigeria för att motivera ett tillslag av staten mot folkliga protester mot president Goodluck Jonathan.

De outnyttjade men stora naturrikedomar som olja, metaller, mineraler och Afrikas jordbruks potential, är ett rev som de stagnerade västerländska kapitalistiska makterna inte har råd att förlora, särskilt med tanke på Kinas växande inflytande som handelspartner med många afrikanska stater. Det ironiska är att medan talesmännen för västerländska regeringar, deras tänkesmedjor och vanliga massmedia varnar om en ”båge av instabilitet skapad av al-Qaida över hela Afrika” den sanna källan till instabilitet och militariseringen av den afrikanska kontinenten finns i västmakternas neokolonialism. För detta ändamål är al-Qaidas ”spöke” en lämplig och användbar förevändning för att motivera en större imperialistiska invasion.

Ni bör förvänta er flera rapporter från västvärldens mainstream media om mystiska al-Qaida jihadister som destabiliserar de fattiga och hungriga afrikanska länder och därför krävs de hjälpsamma och nobla Nato-trupper för att ”rädda den svarta kontinenten.”

Naturligtvis den dödliga ironi är att al-Qaida är ett globalt terroristnätverk skapat av CIA, MI6 och Saudiarabien för att göra västmakternas smutsiga arbete, vilket har dokumenterats noggrant av Michel Chossudovsky, Peter Dale Scott och andra författare.

Al-Qaida varumärke har visat sig vara en lönsam ”investering.” Sedan den 11 september, har man tagit över Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien i dag, och nu den neokoloniala erövringen av Afrika. Detta är vad som kallas ”value for money.”

 

Anteckningar:

Finian Cunningham är korrespondent i Mellanöstern och Östafrika för Global Research.