Alla som har en viss analytisk förmåga och känner oro över vad som händer runt omkring dem, spenderar tid och
ansträngning för att identifiera och ta itu med de grundläggande orsakerna till vår flerdimensionella kris. Bland
denna grupp av människor stannar de flesta vid att studera krisens yttre dimension. En extern kris som kan
sammanfattas i en kort mening, en expansions ålder eller i ekonomiska termer, vi ger plats till balans ålder. Många
vägrar att erkänna att perioden av ekonomisk tillväxt, territoriell, industriell och befolknings expansion är över.

Men även om krisens yttre aspekter är viktiga, ingenting är jämförbar med den interna krisen som drabbar människan.
Det materialistiska tänkandet har lett oss att blanda ihop överlevnads behov med tillfredsställelsen av de högre
aspekterna av människans villkor. Vår fysiska överlevnad beror naturligtvis på att få tillgång till livsviktiga varor
som luft, vatten, tillräckligt med mat, adekvat boende. Från denna nivå med grundläggande villkor går vi upp mot andra
inte mindre viktigt som kommunikation och samarbete, föräldraskap och sexuell tillfredställelse, vänskap, kamratskap,
ömsesidigt stöd, osv…

Men om vi talar i termer av livstillfredsställelse, den nämnda stigande skalan av behov, från det fysiska livet till
social stimulans och personlig utveckling bör förändras. Som Lewis Mumford anmärkte i sin bok ”Människans villkor”,
”de viktigaste behoven, utifrån förverkligandet av livets perspektiv, är de som stimulerar mental aktivitet och
främjar andlig tillväxt; behovet av ordning, kontinuitet, mening, värde och syfte; behov från vilka har uppstått
språket, poesi, musik, vetenskap, konst och religion.” Denna uppstigning från överlevnadsbehov till
tillfredsställelses behov kräver en kontinuerlig ansträngning. Om man inte vill vara offer för sina egna instinktiva
impulser, bör man öka stadigt den andel av tiden man ägnar åt att tillgodose de högre behoven än de lägre.

Den moderna människan är förankrad i sina grundläggande behov och detta leder henne att vältra sig i sin belåtenhet,
snarare än att använda dem som ett oumbärligt stöd för ett fullvärdigt liv. Därför stannar många människor vid bara
grundläggande behov och förfinar och komplicerar dem till absurditet. Ett paradigmatiskt exempel är den framträdande
rollen som nu har getts till gastronomin. TV-och radioprogram och publikationer ägnad åt köket har vuxit utan
motstycke, och så har också restauranger och gourmet eller delikatess butiker. Kunskap om mat och vin har blivit en
nyborgerlig utmärkelse, därav bommen av gourmet klubbar och organiserade vinprovningar som fungerar som introduktion
till det goda drickandet och goda maten. Något liknande kan sägas om kläder, vi är gisslan av modets nyckfulla och
kontinuerliga förändringar som står till konsumtionens tjänst och för att täcka kroppen av varelser som är naknare
inne än utanför.

Som ett resultat av människans fasthållande i de lägre behovens nät, har ökat processen av fastställande av sociala
nivåer och individens utveckling har avstannat. Som Mumford påpekat, ”ju mer komplicerad och dyr är mekanismen för att
säkerställa människans överlevnad, desto troligare kommer det att kväva de ändamål för vilka mänskligheten existerar.
Detta hot var aldrig starkare än i dag, eftersom själva delikatessen i vår mekaniska anordning, i varje aspekt av
livet, tenderar att placera den icke mänskliga processen över mänsklig ordning.” Efter denna idé, skrev Mumford själv
”att människans höjd över sitt rena djuriska tillstånd är den stadiga ökningen av andelen högre behov över de lägre
behov och ett större bidrag från dessa livsgivande energier till modellering av personligheter med rikare egenskaper
och mer uttrycksfulla.”

Under stora delar av historien var det få som hade möjlighet att tillbringa en del av sin tid till personal
självförverkligande. De flesta hade inget annat val än att spendera större delen av sin tid till det hårda arbete med
jordbruk eller boskap och deras kost var inriktad enbart till att upprätthålla den fysiska kraften som krävdes för att
extrahera med stor möda frukterna av jorden.

I takt med att maskinen tog större plats i produktiva uppgifter successivt ökade den tillgängliga tiden för fritid och
kultur. Det som verkade vara kulmen på de ledande företrädarna för politisk och ekonomisk liberalismens dröm blev
istället en mardröm när de ideal som traditionellt hade åtföljde ”Otium cum dignitate” föll i vanrykte, det vill säga
det som Cicero talade om ”värdig underhållning” eller ”fritid som är värt”.

Vår nuvarande ovärdig fritid präglas av passivitet och permutation av prioritetsordning för ”Otium cum dignitate”.
Mumford själv sammanfattar detta fenomen med detta mästerliga citat i sitt berömda verk ”Teknik och civilisation”:
”För uttråkade för att tänka, läste folk, för trötta för att läsa, kunde de gå på bio, oförmogna att gå på bio, kunde
de slå på radion och i varje fall kunde de undvika uppmaningen till handling.” Dessa ord publicerades 1934, då den
ännu inte hade nått Tv:n hushållen, inte många videospel, datorer, internet eller mobiltelefoner. Med en utbredd
användning och tillgång av dessa tekniska prylar fritiden har blivit allt passivare och mer steril ur
självförverkligande och andlig tillfredsställelses synvinkel, vilket förvärrar vår civilisations interna kris.

Om vi verkligen vill lösa den nuvarande externa krisen vi står inför, först bör vi ta hand om människans interna kris.
Vår första åtgärd för att övervinna denna svåra situation är att laga våra ideal och värderingar, en handlings som
måste åtföljas av en omorganisation av den mänskliga personligheten runt deras högre och viktigare behov. En
personlighet som måste upprätthållas i en kontinuerlig process av tillväxt och förnyelse, så våra huvuduppgifter blir
självrannsakan, egen utbildning och självkontroll.

Allt som omger människan, organisationer, institutioner, ekonomi, makt, kultur, natur, teknik, städer, osv…, måste
tjäna människans fulla förverkligande för att vårda, förädla, expandera och fördjupa den individuella och kollektiva
personlighet. Kort sagt, den allt mer växande variation av tekniska medel måste vara till tjänst för fortsatt tillväxt
av den mänskliga personligheten och skapandet av en meningsfull, balanserad och fullständig tillvaro.