Thierry Meyssan – voltairenet.org

År 1999 under kriget i Kosovo uttryckte Voltaire Network sin upprördhet över det faktum att Frankrike deltog i kriget med Nato utan att genomföra en omröstning om det i den nationalförsamlingen och med ordförandena för parlamentariska gruppers tysta medverkan. Vi noterade då att presidenten och premiärministerns vägran att organisera en verklig debatt tillät oss förebåda den hemlighetsmakeri som skulle omge krigföringen.

Vi tog även initiativet att publicera ett dagligt nyhetsbrev om konflikten. Nato förstörde omedelbart den serbiska regeringens webbplatser och därmed förhindra tillgång till den serbiska versionen av händelserna. För att åtgärda denna brist prenumererade vi på nyhetsbyråer i regionen (Kroatien, Bosnien, Grekland, Cypern, Turkiet, Ungern, mm).

Under hela konflikten erbjöd vi en daglig sammanfattning av Natos:s presskonferensen i Bryssel och även en sammanfattning av vittnesmål från journalister från grannländer, länder som ibland hade haft svåra meningsskiljaktigheter med Serbien, men vars regeringar berättade händelserna på samma sätt. Allteftersom tiden gick blev Nato:s version och de lokala journalisters alltmer olik, tills det kom en punkt där de inte hade någonting gemensamt.

Till slut blev de två radikalt annorlunda berättelser. Vi kunde inte veta vem som ljög eller om en av de två parterna talade sanningen. Våra läsare fick intrycket av att bli schizofrena, särskilt om man betänker att medierna i Västeuropa bara upprepade Natos:s version och att det våra läsare hade därför två parallella versioner när de läste våra rapporter.

Nej, det var NATO-versionen som var helt falsk medan de lokala journalisternas var helt riktiga. Under de följande månaderna har flera parlamentariska rapporter från Natos medlemsländer tillät oss verifiera händelserna. Flera böcker har publicerats om metoden utarbetat av Tony Blairs pressrådgivare, en metod som tillät Nato att manipulera den västerländska pressen och som är känt som ”story telling”.

Man kan förgifta alla västerländska journalister och dölja för dem fakta om man berättar en barnsaga, under förutsättning att aldrig avbryta berättelsen, att ladda den med referenser som kan väcka avlägsna minnen och upprätthålla sammanhanget.

Då var jag inte lika snabb att åka till Serbien innan kriget började och jag kunde inte göra det när dånet från kanonerna satte igång. Men nu, kära läsare, är jag i Syrien, där jag har haft tid att utreda ordentligt och därifrån skriver jag den här artikeln. Det är därför med fakta i handen jag påstår här att Nato:s propagandamaskin har satts igång igen i fallet med Syrien, precis som tidigare hände med Serbien.

Nato berättar en historia som inte har något att göra med verkligheten och de gör det med avsikten att motivera en ”humanitär militär intervention” i Blairs oxymoron stil. Och där slutar parallellerna: Slobodan Milosevic var en krigsförbrytare som presenterades för oss som ansvarig för brott mot mänskligheten för att motivera styckningen av hans land, Bashar al-Assad är en anti-imperialist och anti-sionistisk motstånds kämpe som stödde Hizbollah när Libanon attackerades och även stöder Hamas och Islamiska Jihad för befrielsekampen av det palestinska hemlandet.

Fyra Nato lögner

1. Enligt Nato och dess allierade i Persiska viken, har massiva demonstrationer i Syrien utvecklats sedan 8 månader för att kräva mer frihet och om president Bashar el-Assads avgång.Falskt. Endast i ett fåtal städer och som svar till kallelse från saudiska och egyptiska predikanter genom Al-Jazeera, resulterade i några demonstrationer mot president Bashar al-Assad och sanningen är att dessa händelser tillsammans, som mest, samlade totalt 100 000 personer. I dessa demonstrationer krävde man inte större frihet, men inrättandet av en islamisk regim. Om man krävde president al-Assads avgång var inte på grund av hans politik, utan på grund av att demonstranterna stödjer en sunnitisk sekt, takfiri strömmen, som hävdar att Bashar al-Assad är en kättare, eftersom han är alawit, utan rätt att utöva makt i ett muslimskt land och enligt gällande takfiri sekten, den kan bara legitim styras av en sunnit som hör till samma teologisk skola som takfiri sekten.
2. Enligt Nato och dess allierade i Persiska viken, svarade ”regimen” på demonstrationerna med att skingra folkmassorna med skarp ammunition, vilket skulle ha orsakat minst 3 500 döda hittills i år.Falskt. För det första är det omöjligt att undertrycka demonstrationer som aldrig har inträffat. Dessutom redan från början av incidenterna, insåg myndigheterna att syftet var att provocera sekteristiska sammanstötningar i ett land där sekularismen har varit statens ryggrad från det 800-talet. Så president Bashar el-Assad förbjöd säkerhetsstyrkorna, polisen och armén, användningen av skjutvapen under alla omständigheter där det fanns den minsta chans att skada civila. Dess syfte är att förhindra förekomsten av skadade eller dödade som tillhör den ena eller den andra bekännelse som kan tjäna som en förevändning för att rättfärdiga ett konfessionellt krig. Säkerhetsstyrkorna följer dess instruktioner från presidenten till punkt och pricka, trots att, som vi skall se, innebär en livsfara av sina egna medlemmar. När det gäller dödssiffran, den är faktiskt halva antalet som nämns. Och de flesta är inte civila, utan soldater och poliser, som jag personligen konstaterade under mina besök på sjukhus och bårhus både civila och militära.
3. När vi lyckades bryta tystnadsmuren och att få många medier erkänna närvaron i Syrien av dödsskvadroner från utlandet som dödar civila i städer och attackerar armén började NATO och dess Persiska viken allierade att tala om en armé av desertörer. Enligt Nato och deras Persiska vikens medbrottslingar fanns militärer (inte poliser) som fick order om att skjuta folk så de beslutade att göra uppror och bildade en fri syrisk armé, vilket skulle ha redan 1 500 män.Falskt. Det har varit bara några tiotals deserteringar och avhoppare som har flytt till Turkiet, där är de under befälet av en officiell medlem av Rifaat el-Assad och Abdel Hakim Khaddams klan som är offentligt kopplad till CIA. Det som verkligen finns är ett växande antal ungdomar som vägrar att göra militärtjänst, ofta på grund av påtryckningar från sina familjer i stället för eget val, eftersom de soldater som hamnar i ett bakhåll har ingen rätt att försvara sig med hjälp av sina vapen om civila finns på plats. Så militärerna måste vara villiga att offra sina egna liv, om de inte har något sätt att undkomma sina angripare.
4. Enligt Nato och dess allierade i Persiska viken, revolutionen/förtrycks cykeln har ersatts av en princip om ”inbördeskrig”. Fångad i denna situation finns 1,5 miljoner syrier, offer för hungersnöd. Det vore därför önskvärt att organisera ”humanitära korridorer” för att tillåta transporter av mat och flygningen av civila som önskar lämna stridsområdet.Falskt. I förhållande till antal och brutalitet av attackerna genomförda av de utländska dödsskvadroner, befolknings förflyttningar är få. Syrien är ett självförsörjande land när det gäller jordbruksprodukter och produktionen har inte minskat nämnvärt. Det finns dock, täta avbrott i flödet genom vägarna där merparten av bakhåll äger rum. Dessutom om en attack inträffar i en stad, stänger köpmännen omedelbart sina butiker. Detta har orsakat allvarliga problem med distributionen, även när det gäller mat. Men inte ens det är de verkliga orsakerna till dessa problem. Det är de ekonomiska sanktioner som orsakar en katastrof. Syrien, som under decenniet hade en årlig tillväxt på 5 %, kan inte sälja längre sin olja till Västeuropa och dess turistnäring är hårt drabbade. Många människor har förlorat sina jobb och inkomst och är därför tvungna att hushålla på alla sätt. Regeringen tar hand om dessa människor och distribuerar fritt bränsle (för uppvärmning) och mat. Sanningen är att, i en sådan situation måste man säga att utan el-Assads statliga stöd, 1,5 miljoner syrier skulle lida idag av undernäring på grund av västvärldens sanktioner.

Kort sagt, även om vi fortfarande befinner oss i ett stadium av icke-konventionellt krig med legosoldater och specialstyrkor skickade för att destabilisera landet, de berättelser Nato och dess allierade i Persiska viken berättar, avviker kraftigt från verkligheten. Och klyftan mellan den bilden och verkligheten kommer att fördjupas allt mer. När det gäller er, kära läsare, med tanke på att ni inte finns på plats där det händer, ni har ingen anledning att lita på mig mer än Nato. Men det finns dock några ledtrådar som kan hjälpa er att orientera er.

Fyra fakta som Nato är fast besluten att dölja

1. Det skulle vara logiskt att tro att anklagelserna om påstådda förtrycket och antalet offer har fått den mest noggranna kontroll. Men det är inte så. Alla uppgifter om detta kommer från en enda källa, den Syriska Observatoriet för Mänskliga Rättigheter, baserad … i London, vars ledare gömmer sig bakom den strängaste anonymitet. Vilket värde kan ha så allvarliga anklagelser om de inte konfronteras med rapporter från andra källor? Varför institutioner som kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter upprepar dessa anklagelser utan att bry sig om att kontrollera sanningshalten?
2. Ryssland och Kina lade in sitt veto mot ett utkast till resolution i FN:s säkerhetsråd som skulle öppna vägen för internationell militär intervention. Nato politiker säger, mycket ledsna, att ryssarna vill skydda sin flottbas i den syriska hamnen i Tartus och att kineserna gör vad som helst bara för att få ett par fat olja. Ska vi acceptera den manikeiska idén om att Washington, London och Paris har så stora goda känslor, medan Moskva och Peking är i huvudsak själviska och okänsliga för folkets martyrskap? Är det möjligt att inte inse att Ryssland och Kina har mycket mindre intresse av att försvara Syrien än västvärlden att förstöra det?
3. Det är verkligen en konstigt koalitions sammansättning av dessa länder så förment välmenande. Kan vi bortse från det faktum att de två viktigaste bidragsgivarna till Arabförbundet och främjare av ”demokratisering” i Syrien är just Saudiarabien och Qatar, två diktaturer i tjänst hos USA och Storbritannien? Kan vi låta bli att undra om samma västländer som just har förstört Afghanistan, Irak och Libyen, som redan har visat hur lite de bryr sig om mänskligt liv, är verkligen ärliga när de lyfter upp fanan om humanitär rätt?
4. Och framför allt för att inte låta oss manipuleras i frågan om händelserna i Syrien, är det viktigt att sätta dem i sitt sammanhang. För Nato och dess Persiska vikens allierade, vars arméer invaderade Jemen och Bahrain och dränkte demonstrationerna ner i blod, är den ”syriska revolutionen” är en utvidgning av ”arabiska våren”, enligt vilken folken i regionen strävar mot marknadens demokrati och den American Way of Life komfort.

Däremot för ryssar och kineser, samt för Venezuela och Sydafrika, det som händer i Syrien är en fortsättning av ”en större ommöblering av Mellanöstern” som aviserades av Washington och som redan har lämnat 1,2 miljoner döda, en process som varje person som bryr sig om mänskligt liv måste vara villiga att stoppa. De sistnämnda påminner oss om att den 15 september 2001, president George W. Bush planerade 7 krig. Förberedelser för attacken mot Syrien började officiellt den 12 december 2003 genom godkännande av Syrian Accountability Act, mitt i euforin över Bagdads fall. Sedan den dagen, USA:s president, en position som idag har Barack Obama, har kongressens bemyndigande för att angripa Syrien och han är inte ens tvungen att framträda inför den amerikanska kongressen innan han ger order om att skjuta. Så frågan inte är om Nato har hittat en gudomlig motivering för att föra krig men huruvida Syrien kommer att hitta en väg ut ur denna situation, precis som de gjorde innan med alla förtalande anklagelser, och inte falla in i alla tidigare fällor, såsom mordet på Libanons förre premiärminister Rafik Hariri eller den israeliska attacken mot en inbillad militär nukleär anläggning.

Nu för att avsluta denna artikel vill jag påpeka, kära läsare, att Voltaire Network anordnade en media rundtur arrangerad av Mellanösterns Kristna Katolsk Informations Centrum i samband med öppenhet mot västerländska medier, en öppning som president Assad själv meddelade till Arabförbundet.

Vi själva hjälpte mainstream media journalister att resa till stridsområdena. Våra kollegor var först obekväma i vårt sällskap, eftersom da hade på samma gång en negativ förutfattade bild av oss och de trodde att vi skulle försöka hjärntvätta dem. Men sedan kunde de verifiera att vi är vanliga människor och att vårt engagemang inte har fått oss att avstå från vår kritiska anda.

Kort sagt, även om de är djup övertygade om Natos:s godhet och inte delar vårt eget anti-imperialistiska engagemang, kunde se och höra verkligheten. Med ärlighet, nämnde de i sina arbeten som de väpnade grupper agerande som sprider terror i landet.

Det är också sant att de avstod från att öppet säga emot Nato:s version och försökte förena med den versionen det de hade sett och hört, vilket ibland tvingade de att göra en hel rad omskrivningar kring begreppet ”inbördeskrig ”mellan den syriska armén och utländska legosoldater. Hursomhelst, rapporterna från Radio Television Belge (RTBF) eller dagstidningen La Libre Belgique, för att nämna två fall, visar att i 8 månader har Nato dolt dessa utländska dödsskvadroner agerande vars brott hänförs till de syriska myndigheterna.