Kvinnor i ett koraniskt samhälle – Del 1

1. Ömsesidig beroende av samhällets medlemmar

   Det tredje utmärkande egenskap för ett koraniskt samhälle som starkt förstärker kvinnornas ställning är betoningen på det
   ömsesidiga beroendet mellan samhällets medlemmar.

   I motsats till den samtida tendensen att betona individens rättigheter på bekostnad av samhället, finner vi att Koranen
   upprepade gånger betonar det ömsesidiga beroendet mellan man och kvinna, liksom alla samhällets medlemmar. Hustrun och make,
   till exempel, beskrivs som ”klädnad” (libas) från varandra (2:187), och som ett par som bor och lever i fred (33:21, se även
   7:189). Män och kvinnor uppmuntras att komplettera varandra och inte att konkurrera med varandra. De är beskyddare av
   varandra (9:71). Var och en ska uppfylla sitt ansvar när det gäller de skyldigheter de har tilldelas till gagn för båda och
   samhället som helhet.

   Med syfte att förstärka detta ömsesidiga beroende som är så nödvändig för både män och kvinnors psykiskt välbefinnande, har
   Allah i Koranen, angett alla familjemedlemmar, män och kvinnor, föräldrar, barn och äldre släktingar av alla grader
   ömsesidiga och gemensamma förpliktelser och skyldigheter (17:23-26, 4:01, 7:12, 2:177, 8:41, 16:90, mm.). Vården och omsorg
   av andra medlemmar i samhället är också en plikt för muslimer.

   Fromheten består inte i att ni vänder ansiktet mot öster eller väster. Sann fromhet äger den som tror på Gud och den
   Yttersta dagen och änglarna och uppenbarelsen och profeterna och som ger [av] det han äger – vilket pris han än sätter på
   detta – till de anhöriga, de faderlösa och de behövande, till vandringsmannen och tiggarna och för att friköpa människor ur
   fångenskap och slaveri… (2:177)

   Koranen med detta inger en inre känsla för situationen, rymd och ansvar gentemot samhället. Det betyder inte och inte heller
   betraktas som ett förtryck av individen, snarare, muslimen ständigt uppmuntras i detta ömsesidiga beroende att uppleva de
   fördelar det medför.

   De ekonomiska, sociala och psykologiska fördelar hos dessa nära och starka band och relationer ger den enskilde individ mer
   än tillräcklig kompensation för att avfärda hans eller hennes individuella strävan.

   Anonymitet och brist på social ömsesidigt beroende bland medlemmarna i det moderna västerländska samhället har orsakat
   många allvarliga problem. Ensamhet, otillräcklig äldreomsorg, generationsklyftan, höga självmords nivåer och
   ungdomsbrottslighet kan alla hänvisas till varje försämring och upplösning av den sociala samspel och förnekandet av det
   mänskliga behovet av ömsesidig omsorg.

2. Den stora familj

   Tätt sammanflätad med det ömsesidiga beroendet finns den fjärde grundläggande kännetecken för det koraniska samhället som
   tjänar till att förbättra relationerna mellan män och kvinnor. Detta är den stora familjen. Förutom de medlemmar som ingår
   i familjens kärna, mamma, pappa och barn, den islamiska familjen eller a’ilah inkluderar också mor och farföräldrar,
   farbröder, mostrar och deras barn. Vanligtvis har muslimska familjer ”stora boende”, dvs. dess medlemmar bor ofta med tre
   eller fler generationer av släktingar i en enda byggnad. Även där denna form av stor familj inte kan bo tillsammans, har
   starka psykologiska, sociala, ekonomiska och även politiska familjeband som når bortom familjens kärna.

   Den stora familjens solidaritet förskrivs och förstärks av den heliga Koranen där vi finner upprepade hänvisningar till
   släktingars rättigheter (17:23-26, 4:7-9, 8:41, 24:22, mm.) och vikten av att behandla dem med vänlighet (2:83, 16:90, mm.).
   Arvets uppdelning är inte bara specifikt föreskriven för medlemmarna av familjens kärna, men även för den stora familjens
   förgreningar (2:180-182, 4:33,176).

   De som ignorerar dessa islamiska regler om stöd inom familjen hotas av ett hemskt straff. Därför är familjen inte bara en
   produkt av sociala förhållanden, men en institution som själva Guds ord har etablerat och som upprätthålls av instruktioner
   och regler i Koranen.

   Den utvidgade familjen är en institution som kan ge stora fördelar för både kvinnor och män, när den finns i kombination med
   de andra grundläggande egenskaperna hos ett koraniskt samhälle:

   1. Skyddar mot själviskhet och excentricitet hos endera parten, eftersom om personen avviker i detta avseende, står
      han/hon inte bara i konflikt med sin make/maka utan med hela familjen och alla släktingar inklusive äldre och barn.

   2. Gör det möjligt en yrkeskarriär för kvinnor utan att skapa problem för sig själva, make, barn eller äldre, eftersom det
      alltid finns andra vuxna i hemmet redo att hjälpa med en fru eller mors uppgift. Yrkesverksamma kvinnor i en islamiska stor
      familj lider inte av fysiska och känslomässiga bördor, överansträngning eller skuldkänslor på grund av man känner att man
      försummar sina materiella, äktenskapliga eller familj ansvar. I verkligheten utan denna typ av familj institution är det
      omöjligt att föreställa sig någon fungerande lösning på de problem det västerländska samhället har framför sig idag. Ju fler
      och fler kvinnor går in i arbetsmarknaden desto svårare är det för familjens kärna att upprätthålla dess medlemmars behov.
      Svårigheterna i familjer med bara en förälder är naturligtvis förstorad hundra gånger. Den stress som sådana familjesystem
      lägger på arbetande kvinnor är förödande för individen såväl som för äktenskap och familjeband. De upplösta familjer den
      resulterar i och de psykologiska och sociala konsekvenserna av det stora antalet skilsmässor i Amerika och andra
      västerländska nationer är ett växande problem för läkare, advokater, psykiatriker och sociologer, samt, naturligtvis, de
      olyckliga offren för dessa fenomen.

   3. Den utvidgade familjen säkerställer barnens korrekta socialisering. Ett råd från mamma eller pappa i en ensam förälders
      familj kan vara svårt att följas av ett ostyrig eller envis barn, men det kombinerade trycket av medlemmarna i en stark
      stor familj har ett effektivt motmedel mot förakt eller olydnad.

   4. Den utvidgade familjen ger psykologisk och social mångfald tack vare samspel med både vuxna och barn. Eftersom det finns
      mindre beroende på ”en och en” relation, de känslomässiga kraven på varje familjemedlem blir mindre. Oenigheten eller
      konflikt mellan vuxna och barn eller mellan människor av olika generationer når inte de skadliga proportioner som kan
      uppnås i kärnfamiljen. Det finns alltid olika familjemedlemmar till hands som alternativ för att lindra smärta och ge tröst
      och sällskap terapi. Även äktenskapet utsätts inte för de enorma påfrestningar som brukar finnas i kärnfamiljen.

   5. Den utvidgade familjen eller a’ilah skyddar mot generationsklyftan. Detta sociala problem uppstår när varje grupp blir
      så avskuren från andra generationer att de finner svårt att ha ett framgångsrikt och meningsfullt samspel med människor av
      olika ålder. I a’ilah, tre eller flera generationer bor tillsammans och är ständigt interaktiva med varandra. Denna
      situation ger en rik uppfostran och tidigare socialisation hos barnen och den nödvändiga känslan av trygghet och nytta
      gentemot den äldre generationen.

   6. A’ilah eliminerar de problem isolering medför och som plågar de som bor ensamma och anonyma i städerna i många nutida
      samhällen. Ogifta kvinnor eller frånskilda eller änkor i en stor islamisk familj skulle aldrig lida de problem som dessa
      kvinnor i dagens amerikanska samhället upplever, till exempel.

      I ett koraniskt samhälle finns det inget behov av lokaler med internet dejting, klubbar och barer för ogifta eller
      isolering av äldre medborgare i äldre boende eller vårdhem. Individens sociala och psykologiska behov, oavsett om man är
      man eller kvinna, tas hand om i en stor familj.

      Med äktenskapsband som blir mer och mer ömtålig i det västerländska samhället, brukar kvinnor bli de främsta offren för
      förändring. De är mindre framgångsrika med att reparera äktenskapet eller andra band än män, och de får större psykologiskt
      skada av dessa förluster.

   7. Den utvidgade familjen ger en mer adekvat och human vård av de äldre. I kärnfamiljen, kan vården av en förälder eller
      gamla föräldrar eller en make falla helt på en individ, vanligtvis modern (kvinnan) i familjen. Hon måste förbereda sig för
      att ta hand om en extra fysisk omsorg samt den äldres emotionella välbefinnande. Detta är en enorm börda för en kvinna som
      förmodligen måste även ta hand om sin man och barns behov. Om hon är en arbetande mamma kan belastning bli ohanterligt, och
      de äldre skickas att invänta sin död på ett vårdhem. Med delat ansvar och plikter som den utökade familjen innebär blir
      belastningen betydligt lättare.

3. En patriarkalisk familj organisation

   Det första grundläggande kännetecknet för ett koraniskt samhälle är att den är patriarkalisk. I motsats till målen för
   kvinnors befrielserörelse, uppmanar Koranen till att skapa ett samhälle som tilldelar den slutliga ledarskap och
   beslutsfattande roll i familjen till männen.

   Varje samhälle består av mindre organisationer som består av människor, regeringar, politiska partier, religiösa
   organisationer, företag, utvidgade familjer, osv. Var och en av dessa organ måste vara stabil, konsekvent och hanterbar om
   man vill att den ska tillföra något till sina medlemmar. För att uppnå dessa egenskaper i organisationen måste tilldelas
   den grundläggande ansvar till nyckelpersoner eller grupper inom sina olika nivåer.

   Därmed kan medborgarna rösta, riksdagen lagstifta, och polisen kan upprätthålla lagen, men i slutändan är det statschefen
   den som bär bördan av att ta avgörande beslut för nationen. Likaså är arbetet i en fabrik som drivs av många individer, men
   inte alla är lika kunniga för att fatta det slutgiltiga beslutet för företaget. Inte heller har varje medarbetare ansvaret
   för organisationens framgång eller misslyckande.

   Familjen behöver också någon som bär på det slutliga ansvaret för hela gruppen. Koranen har tilldelat denna roll till den
   äldre mannen i familjen. Det är denna fördelning av patriarkala makt och ansvar som förklaras manifesteras genom ord som
   ”wa lil riyali alaihinna darayatun” (2:228) och ”ar-riyalu qawwamuna” ala an-nisa’i…” (4:34). I motsats till de
   förvrängningar som Koranens fiender gör, menar dessa passager inte kvinnornas underkuvande under männen i en köns baserad
   diktatur. Sådana tolkningar visar en tydligförakt för Koranens upprepade uppmaningar till jämställdhet mellan könen och
   dess befallning om respekt och artighet mot kvinnor. Verserna i fråga pekar snarare ut medlet för att förhindra interna
   motsättningar och obeslutsamhet till gagn för alla familjens medlemmar. De förespråkar ett patriarkalt samhälle.

   Dessutom vill vi uppmärksamma användningen av ordet qawwamun i meningen ”… ar-riyalu qawwamuna ’ala an-nisa’i…” (4:34).
   Verbet qawwama från vilket härrör den verbala substantiv qawwamun betyder inte ett absolut despotiskt styre. Snarare syftar
   termen till någon som står (från qama, ”stå”) för andra i en skyddande och välvillig attityd. Om man menade en autokratisk
   eller dominerande roll för mannen över samhällets andra halva, det finns många andra verb som varit mer lämpliga, till
   exempel, musaitirun och muhaiminun. Andra exempel på Koranens användning av termen qawwamun bekräftar att ordets betydelse
   är att upprätthålla framför auktoritära eller tyranniska (se 4:127-135, 5:09). Att ge en annan innebörd till versen i fråga
   är alltså, både ideologiskt och språkligt inkonsekvent.

   Men … Varför specificerar Koranen ett manligt ledarskap för a’ilah, dvs. en patriarkal familj, framför en matriarkalisk
   organisation? Koranen svarar på denna fråga på följande sätt:

   MÄNNEN SKALL ha ansvar för och omsorg om kvinnorna med [den styrka och] de andra företräden som Gud har gett dem, och i
   egenskap av [kvinnornas] försörjare. (4:34)

   Det fysiska och ekonomiska ansvaret är därför skälet till att Koranen väljer ett patriarkaliskt samhälle framför ett
   matriarkal.

   En del västerlänningar när de tar itu med problemen i dagens samhälle börjar ställa sig frågor som var kan vi få hjälp? Vad
   kan vi göra för att åtgärda detta sociala sönderfall? Det är en tid av förtvivlan och den tid för att analysera varför och
   hur det västerländska samhället vacklar under den stadigt ökande personlig desorientering och social upplösning.

   Vad kan vi muslimer göra för att hjälpa till? Först måste vi bygga riktiga koraniska samhälle runt den muslimska världen.
   Utan det kan vi inte upprätta rättvisa och hållbara möjligheter till interaktion mellan män och kvinnor i samhället.

   Dessutom kan vi inte hoppas på att etablera respekt och lojalitet mot våra egna samhällen och deras institutioner hos de
   kommande generationerna om pseudoislamiska samhällen är de enda vi kan producera och underhålla. Trender eller
   pseudoislamiska institutioner är faktiskt antiislamiska, eftersom de ligger till grund för en modell som inte kan följas
   även om de använder namnet ”Islam”. I många muslimer såväl som icke-muslimers medvetande, resulterar detta i en illegitim
   överföring av ansvaret från samhället till den islamiska religionen i sig.

   Vi måste utbilda muslimerna, och särskilt unga människor eftersom de är morgondagens ledare, om vikten och betydelsen av de
   koraniska traditioner som rör kvinnor, familj och samhälle. Trots avsaknaden av alternativa sociala modeller i väst, en del
   muslimer verkar längta efter den västerländska nedbrytningen av jämlikhet mellan könen, idéer och unisex beteende,
   överbetoning på individualism och personlig frihet från ansvar och kärnfamiljens system. Vi måste bli medvetna om de faror
   som kommer med sådana idéer och praxis. Om dessa idéer och metoders konsekvenser inte identifieras och bekämpas, är vi dömda
   till en olycklig framtid, liksom sådana sociala experiment, som i slutändan är dömda att misslyckas.

   Men ändå är detta inte ett lämpligt svar för oss som muslimer. Som Allahs representanter på jorden (2:30), är det vår plikt
   att vara intresserad av hela världen och alla Guds varelser. Med tanke på vår plikt att sprida Allahs vilja i varje hörn av
   jorden, får vi inte glömma att föreslå eller erbjuda andra det goda vi vet om. Det är dags för islam och muslimer att
   presentera sina lösningar på problemen i dagens samhälle, inte till muslimer utan också till icke-muslimer. Detta kan och
   bör göras genom levande exemplet på sanna islamiska samhälle där män och kvinnors problem är lösta. Detta bör också ske
   genom skriftliga och informativa diskussioner bland våra lärda som kan användas av icke-muslimer och muslimer.

   Det finns inget bättre sätt att tjäna Gud och hela mänskligheten. Det finns inget bättre dawah än att erbjuda en hjälpande
   hand till de hård ansträngda offer för dagens samhälle.