Jeremy Salt – The Palestine Chronicle

 

Ingen tvekan om saken. Netanyahus attack mot Iran, följt av USA:s attack mot Irans kärnreaktorer, slutade i en seger för Iran. Israel tog skada som det aldrig tidigare upplevt, aldrig på minsta sätt upplevt tidigare.

Attacken mot Iran hade uppenbarligen planerats i åratal. Iran var fullspäckat med Mossad-spioner och agenter tränade för att använda missilladdade drönare. På den lägsta nivån rekryterades många bland de miljontals flyktingar som strömmade in i Iran under USA:s krig mot Afghanistan.

Med detta nätverk etablerat inledde Israel sin attack genom att försöka halshugga militärledningen och mörda några av landets ledande kärnkraftsforskare. De skulle ha mördat ayatolla Khamenei, men kunde inte hitta honom. Avsikten var att utlösa en intern kollaps, men istället slöt iranierna leden bakom regeringen.

Överraskade återhämtade de sig snabbt, till Israels bestörtning. De hade planerat för denna händelse, så luckor i militärledningen fylldes omedelbart medan samma process ägde rum bland kärnforskarna.

Iran inledde sedan sin vedergällning med drönar- och missilattacker, som ökade varje dag, i antal och storlek på nyttolasten i missilstridsspetsarna. Israels skiktade missilförsvarssystem misslyckades med att stoppa Irans missiler från att bryta igenom. Vid den 12:e dagen verkade det nästan helt ineffektivt, och Iran kulminerade sina attacker med en massiv attack mot den ockuperade staden Bir al Saba (Beersheba) i Naqab.

Tusentals bostadshus, statliga forskningsinstitut och ministerier, inklusive det så kallade försvarsministeriet där detta krig planerades, skadades eller förstördes av de iranska ballistiska missilerna som Israel inte kunde stoppa.

Det råder ingen tvekan om att det var Netanyahu som ville ha vapenvila, när det var tydligt att han inte kunde vinna kriget han startade. Israel har ingen respekt för vapenvilor och sökte bara ett eftersom de inte kunde stoppa Irans missilattacker.

Faktum är att ingen officiell vapenvila någonsin utlystes. Netanyahu sa bara att Israel skulle sluta strida om Iran gjorde det och Iran gick med på det. Vissa kommer att ångra att Iran inte fortsatte och tvingade Israel på knä, men det skulle ha inneburit ett fullskaligt krig med USA.

Sammantaget måste attacken mot Iran bedömas som ett misslyckande. Den iranska regeringen kollapsade inte; snarare kom den fram starkare än tidigare. Precis som i Gaza och södra Libanon brydde sig Israel inte om hur många civila de dödade i attackerna mot specifika individer. Mer än 600 civila dödades och nästan 5000 skadades, många barn bland dem, i båda kategorierna. Hela lägenhetsbyggnader förstördes, precis som i Gaza och Beirut.

”Västvärldens” förräderi och dödandet av civila har försvagat ”västvänliga” iranier under lång tid framöver. Prognoserna om kollaps och shahens sons återkomst var mediefantasier.

Segern var större än Irans missiltriumf. Världen, förutom de krigshetsande regeringarna i USA, Storbritannien, européerna och deras avlägsna tidigare koloniallierade, Kanada och Australien, kunde se det israeliska angreppets förräderi och olaglighet. Dörren öppnades av IAEA:s styrelse den 31 maj när den utfärdade en rapport som sa att verifiering och övervakning av Irans kärnkraftverk hade ”allvarligt påverkats av att Iran upphört med att genomföra sina kärnkraftsrelaterade åtaganden enligt JCPOA (Joint Comprehensive Plan of Action). Detta stöddes senare av ett formellt uttalande den 12 juni. Med vetskapen om att en attack mot Iran var nära förestående var detta en riktig uppmaning för USA och Israel.

Rafael Grossi, IAEA:s generaldirektör, sa efter attacken att även om han inte hade någon konkret kunskap, var det möjligt att Irans anrikade uran hade flyttats till en forntida plats nära Isfahan, vilket gjorde det till ett möjligt mål i nästa attack mot Iran.

Faktum är att Iran förlorade förtroendet för IAEA för länge sedan. Av JCPOA-medlemmarna – FN:s säkerhetsråds ”P5 plus ett” (Ryssland, Kina, Frankrike, Storbritannien, USA och Tyskland) plus EU och Iran – är de flesta fientligt inställda till Iran av skäl långt bortom kärnenergi. De väljer att se Iran som hotet mot Mellanöstern. Östlig fred, inte Israel, trots alla bevis som talar för motsatsen. Iran har inte utkämpat krig sedan det attackerades av Irak 1980.

Israel, som jämförelse, slutar aldrig att kriga. Tiotusentals har dött i dess attacker sedan den iranska islamiska republiken grundades, men inte en enda gång har landet sanktionerats. Det lever i ständiga brott mot internationell rätt i frågan om Palestina, men det stör inte dem som påstår sig upprätthålla internationell rätt. De föredrar att upprätthålla en folkmordsstat.

Ledaren för anti-Iran-gruppen, USA, har på Israels vägnar försökt bryta Iran genom sanktioner sedan 1979. År 2018 drog Trump USA ur JCPOA och beslutade att tillämpa ”maximala sanktioner” mot Iran genom att skärpa sanktionerna mot Iran ytterligare, inte för att det fanns mycket mer att skärpa.

Iran har samma rätt att utveckla kärnenergi som vilken annan stat som helst. Det sa från början att det inte utvecklar kärnvapen, och ingen har någonsin bevisat att det utvecklar dem. Till skillnad från Israel, som tros ha från en låg nivå av 90 upp till flera hundra kärnvapen har Iran skrivit under NPT och därmed kravet att inte utveckla kärnvapen. Israels kärnvapenutpressning syftar till att ytterst hota varje regering som vågar utmana det. Arabstaterna och Iran förväntas tydligen leva under detta hot för alltid.

Kärnvapenkampanjen mot Iran bygger på att begränsa urananrikning till under den nivå som skulle behövas för att utveckla kärnvapen. Förhandlingarna med Iran fortsatte formellt när USA attackerade, trots att de hade nått en återvändsgränd när den amerikanska förhandlaren, Steve Witkoff, gick från att säga att Iran kunde tillåtas viss anrikning till att kräva att landet helt skulle överge anrikningen. Ett sådant intrång i något lands suveränitet skulle aldrig kunna accepteras.

Av medlemmarna i JCPOA tillämpade EU amerikanska sanktioner mot Iran, Syrien, Hizbollah och Hamas utan att ställa några frågor. Hizbollah och Hamas har tydligen ingen egen vilja. De är bara iranska ombud. Båda är utsedda terroristgrupper, när deras tydliga orsak är motstånd mot en aggressiv ockupationsmakt. Inte en enda EU-stat har vidtagit åtgärder för att stoppa folkmordet i Gaza. Inte en enda gång har Israel utsatts för internationella sanktioner för de oändliga brott som den har begått och som har tillåtits komma undan med av samma politiska och mediemässiga folkmassa som krävt Irans blod.

USA, Storbritannien och Tyskland har fortsatt att beväpna Israel trots folkmordet, och alla har stöttat de olagliga attackerna mot Iran av Israel och USA. Som Iran ser det, används IAEA som ytterligare ett vapen i dessa västerländska regeringars arsenal som ska användas mot Iran i Israels tjänst.

Trump – den självutnämnda antikrigspresidenten – anslöt sig snart till Israels krig mot Iran. Efter att ha sagt att USA inte var inblandat, erkände han snart att de var det. Nästan lättsinnigt sa han att USA visste var ayatolla Khamenei befann sig men hade beslutat att inte döda honom ”åtminstone inte för tillfället”. Efter att ayatolla Khamenei sagt att Iran hade utdelat en ”slag mot Amerika” hävdade han i ett socialt meddelande att ”JAG RÄDDADE HONOM FRÅN EN MYCKET FULL OCH VANSKILIG DÖD, och han behöver inte säga ’TACK, PRESIDENT TRUMP!'”

Meddelandet motsäger den israeliske ”försvars”ministern Israel Katz medgivande att Israel skulle ha dödat Khamenei om de visste var han befann sig. Dessutom är Trumps påstående att Irans kärnkraftsanläggningar var ”helt utplånade” en vild överdrift, jämfört med den allmänna uppfattningen att anläggningarna skadades men inte förstördes. Iran erkänner ”betydande” skador, men inom några dagar reparerade de Fordow, huvudmålet för den amerikanska attacken.

Eftersom den totala förstörelsen av kärnkraftverken var det uttalade målet, måste den amerikanska attacken bedömas som ett misslyckande, tillsammans med den israeliska attacken. Konsekvenserna för Trump inkluderar splittringen i MAGA-rörelsen orsakad av att presidenten som inte vill ha krig gick i krig.

Folkmordet i Gaza och det amerikansk-israeliska kriget mot Iran har ytterligare öppnat världens ögon för den folkmordsliknande karaktären hos den israeliska kolonialstaten. Israel är nu föraktat som aldrig förr, men med rätta. Dess regering, dess militär, dess parlament, dess media och dess folk är ansvariga för några av de värsta krigsförbrytelserna och brotten mot mänskligheten som världen har sett i modern historia.

Israel har förvandlat Gaza till ett öppet dödsläger. Den israeliska regeringens och militärens detaljerade tillämpning av massmord varje dag, inklusive bombningen av tält och den fortsatta slakten av helt försvarslösa palestinier som lockas att köa för mat vid en falsk Israel/USA-”matnav”, sätter en ny standard för depravation i folkmordshistorien. Läkare utan gränser (MSF) har beskrivit dessa mord som ”slakt maskerad som bistånd”.

Som kröning av det nederlag som Israel led i kriget mot Iran har New Yorks folk valt Zohran Mamdani, född i Uganda av indisk (gujarati) shiamuslimsk härkomst, till sin demokratiska kandidat till borgmästarposten. Mamdani stöder BDS, håller med om att det Israel gör i Gaza är folkmord och har som ledamot i delstatsförsamlingen i New York stödd resolutioner om att bojkotta handel på den ockuperade palestinska Västbanken.

Att en muslim som är kritisk mot Israel vinner denna nominering till borgmästare i världens största judiska stad utanför Tel Aviv är häpnadsväckande och ett tecken på hur snabbt historiens hjul nu snurrar mot Israel. En nyligen genomförd opinionsundersökning visade att endast en minoritet (46 procent) av amerikanerna sympatiserar med Israel. Fientligheten mot Israel är särskilt stark bland unga människor. Detta skulle ha varit otänkbart bara för några år sedan.

På alla dessa nivåer är alla påståenden om att Israel ”vann” kriget mot Iran oförenliga. På alla nivåer är nederlaget – detta bakslag – det värsta i Israels historia. Efter att ha upphört med striderna mot Iran kommer Israel nu att planera sätt att återuppta kriget med samma mål som tidigare.

 

 

Original text: War on Iran Backfires: Losses all around for Israel and Trump