Pilgrim Knowledge

 

Hajj, den årliga pilgrimsfärden till Mecka, har djup betydelse i Islam, eftersom den är en av trons fem pelarna. Varje arbetsför muslim är skyldig att genomföra denna andliga resa minst en gång under sin livstid, förutsatt att de har ekonomiska medel för att göra det.

Hajj är inte bara en fysisk resa utan också en andlig resa. Det symboliserar muslimernas enhet från världens alla hörn, oavsett ras, nationalitet eller social status. Hajj-riterna firar minnet av profeten Ibrahims offer och hängivenhet.

De utförs mellan den 8:e och 13:e Dhul-Hijjah i den islamiska kalendern, vilket ger muslimer möjlighet att söka förlåtelse, rena sina själar och stärka sin tro.

Fortsätt läsa för att lära dig koranverser om Hajj.

 

Hur många gånger nämns ordet Hajj i Koranen?

Medan den exakta termen ”Hajj” nämns tolv (12) gånger i åtta (8) verser, talar Allah, hyllning och ära till Honom, om den årliga pilgrimsfärden ungefär tjugosju (27) gånger i den heliga Koranen. Allah talar om Hajj i Surat Al-Baqarah (Kon), Surat Al-Ma’idah (Den himmelska måltiden), Surat Al ’Imran (’Imrans ätt), Surat Al-Fath (Segern), Surat Al-Hadjdj (Vallfärden) och Surat At-Tawbah (Ånger).

 

Varför är Hajj viktigt?

En av de främsta anledningarna till att Hajj anses vara så helig i Islam är dess potential att lösa synder och rena själen. Genom att ge sig ut på denna resa och uppriktigt utföra de föreskrivna ritualerna, tror muslimer att de kan torka bort sina tidigare överträdelser och börja om inför Allah.

Det är en möjlighet för muslimer att iaktta Gud, söka förlåtelse, omvändelse och självförnyelse, och främja en djupare förbindelse med sin Skapare.

Ritualerna symboliserar själens resa mot andlig höjd, självdisciplin och hängivenhet till det gudomliga. När pilgrimer går runt Kaaba, Allahs heliga hus, symboliserar det deras eviga engagemang för den Allsmäktige och deras avskildhet från materiella strävanden.

 

Koranverser om Hajj

Islams femte pelare, Hajj, är obligatorisk för alla ekonomiskt och fysiskt dugliga muslimer minst en gång i livet. Enligt profeten Muhammad, frid vare med honom, ”Den som kommer till detta hus för Hajj och undviker all otukt och synder, han återvänder som han var den dag hans mor födde honom.” (Bukhari och Muslim)

I den heliga Koranen erbjuder flera aya (verser) värdefull vägledning om att utföra Hajj, och belyser den heliga pilgrimsfärdens väsentliga ritualer och sedvänjor. Till exempel, Surat Al-Baqarah lär oss hur man utför Hajj på ett rättfärdigt sätt samtidigt som man lyfter fram tillåtna och förbjudna handlingar.

Dessutom anger Surat Al ’Imran betydelsen av Mecka, och kallar det den första platsen där Allah dyrkades av profeten Ibrahim. Här är en lista över koranverserna om Hajj.

 

Från Surat Al-Baqarah (Kon)

OCH [MINNS att] Vi gjorde Helgedomen till en samlingsplats för människorna och en fristad [för förföljda]. Välj därför platsen där Abraham [en gång] stod för er bön. Och Vi gav Abraham och Ismael uppdraget att rena Helgedomen för dem som skall vandra runt den, och för dem som där skall dra sig tillbaka i stillhet, och för dem som skall böja rygg och knän och falla ned på sina ansikten [i tillbedjan]. (2:125)

As-Safa och Al-Marwah hör till Guds symboler. Den som beger sig till Helgedomen för den större eller den mindre vallfärden och då vill vandra fram och tillbaka mellan dem gör därför ingenting klandervärt. Och den som av fri vilja gör en god handling utöver vad plikten bjuder [skall finna att] Gud, som har kunskap om allt, erkänner [Sina tjänares] förtjänster. (2:158)

DE FRÅGAR dig om innebörden av månens nytändning. Säg: ”Den visar människorna tidpunkten då [vissa skyldigheter skall fullgöras] och [tiden för] vallfärden.” Det är inte fromhet att stiga in i ett hus genom [en dörr på] dess baksida; nej, fromhet visar den som fruktar Gud. Stig därför in i husen genom [den främre] dörren och frukta Gud – kanske skall det gå er väl i händer. (2:189)

OCH FULLGÖR vallfärden, såväl den större som den mindre, till Guds ära; men om omständigheterna hindrar er [att fullfölja den], ge då vad ni har möjlighet att ge som offergåva. Och raka inte huvudet förrän offret har skett; men för den av er som är sjuk eller har en huvudskada, får offret bestå i fasta, allmosor eller [annan] religiös handling. Den som inte är i fara [och är frisk] och som vill ta tillfället i akt att efter den mindre vallfärden fullgöra den större, skall ge vad han förmår som offergåva; och den som inte ser sig i stånd [till detta] skall fasta tre dagar under vallfärden och sju efter hemkomsten, inalles tio fulla [dagar]. Allt detta gäller dem som inte är bosatta i den heliga Moskéns närhet. Och frukta Gud! Ni skall veta att Guds straff är ett strängt straff. (2:196)

Vallfärden [skall fullgöras under] de kända månaderna. Den som då beger sig i väg skall så länge vallfärden varar avhålla sig från intim samvaro med kvinnor, grovt tal samt trätor och tvister. Gud vet det goda ni gör. För med er det som ni kan ha behov av, men den bästa vägkosten är gudsfruktan. Och frukta Gud, ni som har förstånd! (2:197)

Om ni [under vallfärden] önskar med er Herres nåd uppnå någon fördel, kan ni inte klandras för detta. Och när ni skyndar fram från Arafat i den stora strömmen [av pilgrimer], åkalla Gud [då ni gör halt] på den helgade platsen och minns hur Han gav er vägledning, då ni hade gått vilse. (2:198)

Och när ni har fullgjort de [föreskrivna] riterna, minns då Gud liksom ni minns era fäder, ja, minns Honom med djupare, innerligare känsla. Det finns människor som ber: ”Herre! Ge oss det goda i detta liv!” och de skall inte ha någon del i det eviga livets goda. (2:200)

Och det finns de som ber: ”Herre! Ge oss det goda i detta liv och det eviga livets goda och förskona oss från Eldens plåga!” (2:201)

Och prisa Gud under de [tre] fastställda dagarna; men den som beger sig iväg efter två dagar begår ingen synd och om någon stannar längre begår han [heller] ingen synd, om han fruktar [Gud i allt]. – Ja, frukta Gud [ni alla] och var förvissade om att ni skall samlas åter till Honom. (2:203)

 

Från Surat Al ’Imran (’Imrans ätt)

Det första tempel som restes för människornas bruk var helt visst Helgedomen i Bakkah, en välsignelse och en ledstjärna för hela världen. (3:96)

Den förmedlar klara budskap [och där finns] den plats där Abraham en gång stod; den som stiger in där är i trygghet. Vallfärden till denna Helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förnekar sanningen [skall veta att] Gud är Sig själv nog och inte behöver [någon eller något i] Sin skapelse. (3:97)

 

Från Surat Al-Ma’idah (Den himmelska måltiden)

TROENDE! Fullgör [era förpliktelser enligt] de avtal som ni har ingått! Tillåten föda för er är [kött av] alla växtätande djur utom det som [här] skall meddelas er. Iakttag förbudet mot jakt, då ni befinner er på vallfärd. Gud föreskriver vad Han finner för gott. (5:1)

Troende! Vanhelga inte de riter och symboler som Gud har instiftat, inte heller den [åt vallfärden] helgade månaden eller de bekransade offerdjuren, och visa respekt för dem som beger sig till Helgedomen för att söka Guds nåd och Hans välbehag. När ni lägger av vallfärdsdräkten får ni [på nytt] ägna er åt jakt. Och låt inte hat mot dem som spärrade vägen för er till den heliga Moskén driva er till angreppshandlingar, utan samarbeta för att befrämja fromhet och gudsfruktan, och slut er inte samman för att befrämja synd och fiendskap. Och frukta Gud! Gud straffar med stränghet. (5:2)

TROENDE! Gud skall sätta er på prov genom det vilt som ni under jakt kan fånga med era händer och fälla med era spjut, så att [ni får visa] Gud vem som fruktar Honom, trots att Han inte kan ses eller förnimmas. Den som hädanefter bryter mot [detta påbud] har ett plågsamt straff att vänta. (5:94)

Troende! Döda inte vilt då ni befinner er på vallfärd. Den av er som [då] med avsikt nedlägger vilt [skall utge] bot i kreatur, motsvarande [i värde] vad han har dödat, vilket skall fastställas av två rättsinniga män ibland er, en offergåva att överlämnas till Ka`bah; som botgöring kan han i stället ge de behövande mat eller fasta i motsvarande mån, så att han får erfara följderna av sin handling. Gud utplånar det som har varit, men den som återfaller [i denna synd] undgår inte Guds straff. Gud är en mäktig hämnare. (5:95)

Det som fiske i hav [och andra vatten] kan ge och allt ätligt som kan hämtas därifrån är tillåtet för er, till nytta och glädje för er och för dem som befinner sig på resa, medan jakt till lands är förbjuden för er under pågående vallfärd. Och frukta Gud – det är till Honom ni skall samlas åter. (5:96)

 

Från Surat At-Tawbah (Ånger)

[Tillkännage för dem:] ”Rör er var ni vill på jorden under fyra månader, men ni skall veta att ni inte kan uppresa er mot Guds [beslut] och att Gud skall förödmjuka dem som förnekar sanningen.” (9:2)

ANTALET månader är tolv enligt Guds dekret – vilket Han fastställde den dag då Han skapade himlarna och jorden. Av dem är fyra helgade; detta är [Guds] evigt sanna lag. Vanhelga därför inte dessa [månader] till skada för er själva. Och var orubbliga i ert motstånd mot dem som sätter gudar vid Guds sida, liksom de är orubbliga i sitt motstånd mot er, och var förvissade om att Gud är med de gudfruktiga. (9:36)

Genom att lägga till [en månad] ger de mer kraft åt förnekandet av sanningen och därmed växer förnekarnas förvirring – ett år förklarar de detta är tillåtet och ett [annat] år förbjuder de det så att det stämmer överens med antalet av Gud helgade månader. På så sätt förgriper de sig på det som Gud har heligförklarat. De har förmåtts att se det onda de gör i ett fördelaktigt ljus, men Gud vägleder inte dem som förnekar sanningen. (9:37)

 

Från Surat Al-Hadjdj (Vallfärden)

Vi anvisade Abraham platsen för denna Helgedom [och sade:] ”Sätt ingenting vid Min sida!” och ”Rena Min Helgedom för alla som skall vandra runt den och som skall resa sig [till bön] och böja rygg och knän och falla ned på sina ansikten!” (22:26)

Kungör för människorna [plikten att fullgöra] vallfärden. De skall komma till dig till fots och ridande på alla slag av snabbfotade riddjur och de skall komma från alla håll och från avlägsna trakter (22:27)

för att uppleva vad som tjänar till deras uppbyggelse och under de [av alla] kända dagarna uttala Guds namn över de djur ur boskapshjordarna som Han skänker dem [för att offras]; ät något av köttet från dessa [djur] och ge också den olycklige som lider nöd att äta! (22:28)

Därefter skall de fullfölja och avsluta de för vallfärden föreskrivna andaktsövningarna och infria de högtidliga löften som de har avlagt och [en sista gång] utföra rundvandringen omkring den äldsta Helgedomen. (22:29)

[Offerdjuren] har ni nytta av fram till utgången av den fastställda tiden; därefter skall de föras till sin bestämmelse [för att offras nära] den äldsta Helgedomen. (22:33)

Och till de symboler som Gud har gett er hör kamelerna; med dem följer välsignelser för er. Uttala därför Guds namn över dem när de står på rad [för att slaktas]; och när de har fallit, ät då av deras kött och skänk av det både till den som är nöjd [med det lilla han har] och till den som [är utblottad och] måste tigga. Vi har låtit er råda över dem – kanske skall ni visa tacksamhet. (22:36)

 

Från Surat Al-Fath (Segern)

Gud har bekräftat Sändebudets sanna drömsyn: i enlighet med Guds vilja skall ni helt visst stiga in i den heliga Moskén i fred och med rakade huvuden eller kortklippt hår. Då har ni ingenting mer att frukta! Han vet vad ni inte kan veta, och efter denna seger skall Han skänka er ännu en seger inom kort. (48:27)

 

Hadither om Hajj

Allahs Budbärare, frid vare med honom, utförde Hajj en gång under sin livstid år 632 (10 Hijra). Under sitt liv uttalade profeten Muhammed vikten av Hajj vid flera tillfällen. Några av dem är listade nedan:

 

Hadith 1 – Belöningen för Tawaf

Profeten Muhammad sa, ”En person som går runt detta hus (Kaaba) sju gånger och utför de två rakaa (av Tawaf) i bästa möjliga form kommer att få sina synder förlåtna.”

 

Hadith 2 – Hajj måste utföras en gång i livet

Abu Hurairah berättade att en dag talade profeten, frid vare med honom, till människor och sa: ”O folk! Allah har föreskrivit er Hajj, så utför det.”

En man frågade: ’Varje år, o Allahs sändebud?’

Profeten Muhammed höll tyst. När mannen upprepade sin fråga tre gånger, sa Profeten: ”Hade jag svarat jakande, skulle det ha blivit en (årlig) skyldighet, och detta skulle ha varit utanför er möjlighet.”

Sedan tillade han: ”Lämna mig ifred så länge jag lämnar er ifred (dvs ställ inte frågor om saker jag inte nämnde). Det som orsakade förstörelsen av folket före dig var att de brukade ställa så många frågor och inte hålla med sina profeter.

Så när jag befaller dig att göra något, gör det så långt du kan, och om jag förbjuder dig att göra något, undvik det.” (Muslim)

 

Hadith 3 – Hajj är den bästa gärningen

Abu Hurairah berättade att profeten fick frågan: ”Vilken gärning är den bästa?” Profeten Muhammad sa: ”Tro på Allah och Hans Sändebud.”

Han fick frågan igen: ”Vad är härnäst?” Profeten Muhammad sa, ”Jihad (strävan) för Allahs sak.”

Han fick vidare frågan: ”Och vad är härnäst?” Han sa, ”Hajj Mabroor (dvs. Hajj accepterad av den Allsmäktige Allah).” (Al-Bukhari och Muslim)

 

Vilken vers i Koranen talar om Mecka?

I hjärtat av Islam ligger en stad av djupgående betydelse – Mecka, som vaggar den vördade Heliga Kaaba i dess uråldriga famn. Denna heliga stad är ett levande bevis på Islams rika historia och andliga arv. Det är Mecka där profeten Muhammad föddes, och de flesta koranverser uppenbarades. Allah nämner Mecka som Bakkah i vers 96 av Surat Al ’Imran (’Imrans ätt):

Det första tempel som restes för människornas bruk var helt visst Helgedomen i Bakkah, en välsignelse och en ledstjärna för hela världen. (3:96)

Även detta är en välsignad Skrift, som Vi har sänt med bekräftelse av det som består [av äldre tiders uppenbarelser], och för att du skall varna den främsta av alla städer och dem som bor runt omkring den. Och de som tror på ett liv efter detta tror på denna [Skrift] och de slår vakt om bönen. (6:92)

 

Betydelsen av Hajj i Koranen

Allah förklarar vikten av Hajj i den heliga Koranen,

Det första tempel som restes för människornas bruk var helt visst Helgedomen i Bakkah, en välsignelse och en ledstjärna för hela världen. Den förmedlar klara budskap [och där finns] den plats där Abraham en gång stod; den som stiger in där är i trygghet. Vallfärden till denna Helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förnekar sanningen [skall veta att] Gud är Sig själv nog och inte behöver [någon eller något i] Sin skapelse. (3:96-97)

OCH FULLGÖR vallfärden, såväl den större som den mindre, till Guds ära … (2:196)

 

Sammanfattning – Koranverser om Hajj

Koranen erbjuder muslimer fullständig vägledning om hur man lever ett rättfärdigt liv i världen och i livet efter detta. Den innehåller Allahs ord som uppenbarades för Allahs Budbärare.

Allah, hyllning och ära till Honom, nämner Hajj cirka 12 gånger i Koranen i flera suror, inklusive Surat Al-Baqarah (Kon), Surat Al-Ma’idah (Den himmelska måltiden), Surat Al ’Imran (’Imrans ätt), Surat Al-Fath (Segern), Surat Al-Hadjdj (Vallfärden) och Surat At-Tawbah (Ånger).

Koranverserna om Hajj uppmuntrar troende att omfamna mångfald, visa solidaritet och ge sig ut på en transformativ andlig resa. Utöver de fysiska tillbedjanshandlingarna främjar Hajj en djup förbindelse med det gudomliga och stärker individens tro, vilket främjar en känsla av ödmjukhet, tacksamhet och medkänsla