Visst, jag skulle inte kunna bestämma min början även om jag föddes för 30 år sedan eller 30 år från nu.
Att fråga skulle leda oss på sätt och viss till den komplicerade historien om människans ursprung. Men det
menar jag inte. Var börjar din historia, konvertiternas barn?

Ja, jag säger att jag är muslim, att mina föräldrar konverterade till Islam och det är därför jag heter
Karim. I skolan förklarade jag det på detta sätt: ”Jag heter Karim eftersom mina föräldrar blev muslimer
och då gav de mig ett arabiskt namn”.

På detta sätt verkade mitt ursprung blivit förklarad och jag lekte under rasterna precis som alla andra.
Jag känner inte till vilken idé eller bild skapades i samtalarens sinne, men då var det inte viktigt
eftersom jag var redan inne. Jag menar, jag flöt, med andra ord det fanns inte några gränser eller
fragmentering i den verklighet jag rörde mig i. Jag lekte under rasterna och satte mitt huvud på golvet
på samma sätt. Jag sov och vaknade likgiltigt, allt var ett. Föreställ dig att historien börjar där,
konvertiternas barn. Du flyter och du kan inte förklara hur eller varför.

Konvertiternas väg – En resa till enighet

De tog mig med dem till den platsen där allt kretsar kring En. Nu kan jag se scenen med mer klarhet.
Viktlös, befinner jag mig i ett vakuum, mötets vakuum. Mörker och ljus förblir desamma, oavsett om ögonen
är öppna. Jag dyker i den porösa matrisen som mamma och pappa satte där. Jag undersöker gränserna och
observerar från olika vinklar grunden av denna matris, jag bestämmer dess vikt, jag smakar den. Även om
jag vågar säga det, på ett omedvetet sätt, på samma sätt som man förvärvar språket eller vissa infödda
förmågor som hör till människan.

Deras ansträngningar hör till personer som inte nöjer sig med status quo, med ett tankesätt som tycktes
otillräckligt och inte gav dem en uppriktighet med sina hjärtan. Jag tror att de kämpade för att hitta
sin grundläggande natur, att leta efter sig själva. De stod inte med tanken på att bli alienerade, så de
bestämde sig för att undersöka sinnets, språkens, tillståndets, konstens, utbildningens olika vinklar…
kort sagt, de var tvungna att tömma sig, att rulla i leran, skrika, skratta, krama… Och så gjorde de, med
intensitet och mycket mod.

Att komma ihåg, det mina föräldrar ville…

Konvertiternas barn, jag skulle vilja att du blir medveten om vad de ville, att komma ihåg. Och de gjorde
det genom minnet. Låt mig förklara, det är som i den boken där det finns några fåglar som dag och natt
säger ”uppmärksamhet, kom ihåg”. De var de själva och fågeln. De som uppmanade till att minnas och de som
mindes. Som ett nytt kommunikationssystem som de fortfarande inte förstod, de pressade knappar här och
där, försök och fel. Tills, jag säger det med intensitet och stort mod, det blev ett slags språk,
kommunikation med sina hjärtan.

Denna process av öppenhet, bön, förtroende, övergivande, acceptans har varit som en pilgrims välinriktade
steg. Det här var deras process för att jämna bort ojämnheterna och som raffinerades när islam kom till
dem. Det var den logiska konsekvensen, eftersom för varje tum som du närmar dig Allah, närmar Han sig ett
hundra. Den porösa matrisen, islam, impregnerade dem. Islam betyder fred och underkastelse. I det här nya
mediet antog språket all mening och samstämmighet, de visste redan vilka knappar de skulle trycka, och
ett nytt lugntillstånd lugnade deras hjärtans längtan. Baraka och rahma.

Och detta är mitt ursprung som ett konvertiternas barn. Därför, när någon frågar mig, måste jag förklara
matrisen från vilken jag kommer ifrån. Efter 30 år har jag insett att det är ett av de bästa mantran som
har impregnerats i vår genetik … ”vi längtade efter att upptäcka oss själva och som en logisk konsekvens
erkände vi oss själva som muslimer”.

Det är därför självkunnighetens väg är en del av mig, för att lära känna min Herre bättre, Allah, Gud.
Den porösa matrisen som omfattar allt. Det är därför jag tackar varje dag för en sådan gåva.
Alhamdulillah.