Dawuds visdom (1)

Sheikh Antonio de Diego González

 

Prisad vare Allah, skaparen, den som är början till allt och den som skapar allt. Allahs böner och Hans välsignelser vare hos den som upprätthåller det absoluta värdet och är värd att berömmas, vår profet och på hans folk och hans följeslagare ända till Domedagen.

Kära systrar, kära bröder, vi börjar ett uppriktigt närmande till profeten Davids (Dawud) visdom, frid vare med honom. Han är profeten för enkel skönhet, godhet, vackert kungadöme, poesi och Allahs triumf. Han förde Israels barn till den troendes höjdpunkt, vilket senare fortsattes av hans son Salomo (Sulayman). De är de perfekta monarkerna, ett arv som vår älskade profet Mohammed, frid vare med honom, skulle återuppta när han var tvungen att utveckla ett välsignat styre för Medinas samhälle.

Vi nutida muslimer läser mycket, men tyvärr glömmer vi att läsa det verk som uppenbarades för honom: Psaltaren (Zabur). Och vi har glömt detta eftersom vi fokuserar mer på exeges än på de uppenbarelser som gavs till profeterna. Det är av denna anledning som jag vill tillägna nästa khotba åt kung Davids visdom, den uppriktige kungen.

Pslataren (Zabur) är en samling lovsånger som uppenbarats av Allah, den Allsmäktige, till profeten David för sitt folk. De är fulla av visdom, djup kunskap och kärlek om Allah och Hans skapelse. I Koranen får vi veta: Din Herre har full kunskap om alla som befolkar himlarna och jorden. Och Vi har gett några profeter företräde framför andra – och Vi skänkte David en skrift fylld av visdom. (17:55) Denna bok är en påminnelse från Allah, må Hans namn bli upphöjt, till Hans tjänare om storheten i den värld vi lever och njuter av, och den nämns också i Koranen: I DEN bok av visdom [som Vi skänkte David] efter [den första] påminnelsen har Vi skrivit att Mina rättskaffens tjänare skall ärva jorden. (21:105)

Koranen säger oss återigen att Psaltaren är en minnesbok (dhikr) för de troende. Det hjälper oss att leva i nuet, hjälper oss att bryta nostalgi och lovar frälsning. Och lovorden som finns i den återför oss till vår ursprungliga natur som gått förlorad genom glömska, okunnighet och ego. Därför bör uppriktigt troende läsa dem, recitera dem och välsigna sig själva med dem. Att känna profeten Davids visdom är en stor gåva som för oss närmare Allah. Må Han placera oss, i Sin ofantliga barmhärtighet, i vår älskade profet Davids andliga position så att vi från hans skönhet, kärlek och uppriktighet, med vägledning av vår älskade Sändebud, kan nå det absoluta.

Fragmentet jag föreslår för den första kommentaren om profeten Davids visdom är ett av mina favoriter. Det verkar vara hämtat från själva Koranen och profeten Mohammeds sunna. Vackert, intensivt och kraftfullt, det inbjuder oss att ompröva den intima relation som David hade med Allah, den Allsmäktige. Detta är vad profeten David säger i ett fragment av sin Psalm 116:

Jag älskar Allah, ty han lyssnar till min röst, och mina rop om barmhärtighet.

Ty han har vänt sitt öra till mig, Därför skall jag åkalla honom så länge jag lever.

Dödens band omgav mig, Dödens smärtor grep tag i mig. Jag fann nöd och sorg.

Då åkallade jag Allahs namn: ”Allah, jag ber dig, befria min själ!”

Nådig är Allah och rättfärdig; Ja, vår Gud är barmhärtig.

Allah bevarar de enkla. Jag var nedstämd, och han räddade mig.

Vänd tillbaka till din vila, min själ, Ty Allah har handlat välvilligt mot dig.

Ty du har befriad min själ från döden, mina ögon från tårar, och mina fötter från fall.

(Kitab al-Zabur 116:1-10)

Den vackra första versen (Jag älskar Allah…) framkallar den känslan av närhet, där Allah, den Högste, är närmare oss än vår halsven (Koranen 50:16). Dessutom lyssnar Han alltid till Sina sanningsenliga tjänare, och Han är alltid nära dem (Koranen 2:186). En dua som är avsedd att avslöja det som är dolt, att befria en från jagets eld i okunnighetens förtvivlan.

David fick denna psalm i en komplex tid, liksom alla tider, där avgudadyrkare jublade och upphöjde sin tro. De var insvepta i sin egen eld, som istället för att upplysa dem, kvävde dem. Inför detta kan endast kärleken bryta det, tillsammans med Allahs, den Allsmäktiges, barmhärtighet, som tillsammans med Hans rättvisa är Hans bästa tecken för oss. Människan älskar och Allah svarar.

Därför riktar sig Davids dua direkt till dem som är på väg att blomstra, och det är med hans uppfriskande bris, med en andedräkt som blir uppfriskande och manifesterar hans närvaro, som han återupplivar. Som om den med sin friska andedräkt väckte oss tillbaka till livet, och triumferade över all död, eld eller okunnighet. Att riva slöjan av illusioner och egot (nafs). Att övervinna döden är att kunna förstå den första delen av shahadan: La ilaha ila Allah.

David påminner oss om den uppriktigt troendes attityd, hur hans egen attityd var i en värld som såg honom som fientlig, trots att han var kallad att leda den, att utmärka sig, att visa den skönhet och välsignelse som Allah gömde i varje vrå av sin skapelse. I en värld där oförskämdhet, förbud och fulhet vinner är det dags att visa ett annat ansikte, en ny möjlighet att komma närmare den andliga nivån visdom hos David, frid vare med honom.

Kära systrar, kära bröder, må denna korta text tjäna som en nödvändig påminnelse om att fortsätta läsa, söka och känna det som Allah den Allsmäktige har lämnat åt oss. En stor gåva som vi ofta, på grund av andlig närsynthet, inte kan se. Ärligt talat, vad smärtsamt det är för oss. Så låt oss låta det förnuftiga hjärtat och det kärleksfulla hjärtat tala, låt hjärtan tala och låt oss följa profeternas exempel som upplyser världen. Amin.

Låt oss därför be Allah, den Högste, om Hans Sändebuds ljus så att våra hjärtan inte brinner ut i omedelbarheten och ordens eld, innan vi skymtar det fulla verkligheten.

Låt oss be Allah om ljus och fred att vara tacksamma för hans skapelse och övervinna rädslor för den autentiska kraften som borde styra våra hjärtan.

Låt oss be Allah genom renhet att öka vår tro, rena våra hjärtan och fylla dem med Islams ljus.

Låt oss be Allah att rena våra förfäders själ, vår, våra föräldrars och alla troendes.

Efter att ha sagt detta ber jag Allah välsignelser för alla. Må våra ord vara under lydnad till vår Herre, världarnas herre.

 

 

Fredag den 13 Dhul Qadah 1441/3 juli 2020

Cordoba – Spanien