Initiering

Sheikh Antonio de Diego González

Prisad vare Allah, skaparen, den som är början till allt och den som skapar allt. Allahs böner och Hans välsignelser vare hos den som upprätthåller det absoluta värdet och är värd att berömmas, vår profet och på hans folk och hans följeslagare ända till Domedagen.

Kära systrar, kära bröder, vi lever i tider av omedelbarhet, i kvantitetens sfär där allt är kvantifierat, men det finns ingen reflektion och det är svårt att leva med samvete. Få anser att den andliga vägen kräver tålamod och även en ansträngning att sluta vara mig själv för att till slut bli en levande skapelse.

Vi vill ofta ha en andlig väg som vi omedelbart kan konsumera, som kan köpas, som kan kvantifieras, som är enkel. Vi vill ha en väg utan initiering, utan att ifrågasätta oss själva. För det är vad initiering gör, ett inre ifrågasättande som producerar de första sprickorna i egot (nafs). Vår värld har glömt att initiering är nyckeln till vår förvandling eftersom i den går det symboliska och det fysiska hand i hand så att vi kan förändras och känna Allahs, den Högstes, verklighet. Och vi har glömt det för att det gör oss obekväma, för att det skrämmer och skakar om oss, även om det innerst inne är lika naturligt som att äta, vilket är anledningen till att det på arabiska kallas tarbiya. Denna term, bland dess många betydelser, hänvisar till att bli utbildad, att utvecklas, att bli initierad, men också till handlingen att bli närd som ett barn som ammas av sin mor.

Islamisk tradition berättar att alla profeter initierades. De två kanske mest spektakulära och minnesvärda var den av Allahs älskade, profeten Mohammed, frid vare med honom, vars bröst öppnades och renades för att hysa det gudomliga budskap som han skulle förmedla till mänskligheten. Den andra var Moses, frid vare med honom, som initierades av Khiḍr där de två haven möts (Majmua’ al-Baḥrayn) att sluta vara egyptier och bli den befriande profeten som skulle behöva förändra mänskligheten och ta emot uppenbarelsen.

Initieringen av Moses var en process där Faraos brorson, med ett rent hjärta och närvarande glömska, förvandlades till Profeten. Detta blev verkligt och renat genom Khidrs läror. Han är förebilden för mästaren som, trots att han ser att hans lärjunge är större än honom, blir en enkel tjänare, ett verktyg för Allah, den Allsmäktige, för att förvandla någon som kommer att fortsätta att förvandla honom. Det är denna förvandling som Allah vill för oss, så att vi går för att söka Honom och förändra vår värld som Moses gjorde när han förstod att tålamod (ṣabr) och överlämnande till Allah (tawakkul) är nyckeln till allt.

När Moses lämnade Egypten började han bli känd. Han passade inte in i faraos despotiska attityd. Han var inte en kung som den som hade välkomnat Yusuf, utan dominerad av sina passioner och sin jordiska avgudadyrkan, hade han gjort Israels barn till slavar och hållit dem i den djupaste orättvisa. När Moses tittade på sig själv, med djup introspektion som i en spegel, förstod han att han inte kunde leva ett sådant liv. Han (som) var inte sådan, han kunde inte tillåta att det hända.

Sanningen är att han kunde ha valt en enklare väg, helt enkelt engagerat sig i politik och kämpat mot faraon som en fiende, men för att förändra sin värld och världen för dem han älskade, var han tvungen att ge sig in på den andliga vägen. Att känna sig själv, se sina svagheter och sitt hjärtas sjukdomar genom en annan var avgörande för att inte öka sitt nafs (ego). Och så gav han sig ut i öknen och kände sig svag, skör och trött tills han på den plats där de två haven möts (Majmua’ al-Baḥrayn) fann Khiḍr precis som han beskrivs i Koranen, och där invigde han honom genom att visa honom att det bara finns Allahs, den Högstes, vilja (18: 65-82).

Han började med att ta honom till rationalitetens gränser, uppmanade honom att ifrågasätta sig själv, visade honom att all visdom kommer från Allah och att vi är verkställare som söker det bästa för oss själva och resten av de uppriktigt troende. Han förintade sitt nafs (ego) genom att få honom att inse att han måste återfödas och att verkligheten står över skenet, dogmerna och bokstavliga visioner. Han var tvungen att se visdomen bakom varje handling, även om vi inte ser det tydligt just då. Från det ögonblicket förvandlades Moses och försökte uppfylla sitt profetiska uppdrag.

Vi vet lite om Khidr. De forntida källorna beskriver honom som en man med vitt skägg och insvept i en grön mantel – som senare skulle bli profeten Mohammeds favoritfärg – en tusenårig man stor kunskap. Bukhari återberättar att profeten sade att när Khidr närmade sig, skulle allt bli grönt och återfödas (Sahih Bukhari 60:75). En visdom som berättar för oss hur mycket Khidr var kopplad till Allahs, den Högstes, skapelse.

Det sägs att han inte bara besökte Moses för att inviga honom, utan att han återvände till profetens begravning för att ta farväl. Han gick för att säga adjö till det bästa av skapelsen, för att känna igen den som hade beseglat Budskapet. Således avslutades en tusenårig cykel av initieringar, vilket öppnade en annan från profeten Mohammeds arv. Det skulle vara den välsignade vägen för alla dem som vill följa de profetiska vägarna, vägen till Allah som vår älskade Mohammed visade oss så väl. Och detta görs insvept i hans strålande ljus, välsignat av hans exempel och hans Sunna som sammanfattar allt som de andra profeterna lärde oss.

Kära systrar, kära bröder, låt oss vara som Moses inför Khidr, låt oss med ödmjukhet acceptera att vägen inför Allah är uppriktighetens och tålamodets väg och att utan dessa dygder är vi förlorade. Må profeten Mohammed ljus upplysa mörkret i initieringen som Khidr föreslår för oss och leda oss inför Allah, den Allsmäktige. Först då kommer vi att kunna återvända och befria folket från så många faraoner som reser sig i okunnighet och avgudadyrkan (shirk) och förslavar så många själar. Att bryta dessa kedjor är bara möjligt om vi bryter dem genom ljus och dhikr. Om det är viljan, låt det ske och vi blir uppriktiga troende. Amin.

Låt oss därför be Allah, den Högste, om Hans Sändebuds ljus så att våra hjärtan inte brinner ut i omedelbarheten och ordens eld, innan vi skymtar det fulla verkligheten.

Låt oss be Allah om ljus och fred att vara tacksamma för hans skapelse och övervinna rädslor för den autentiska kraften som borde styra våra hjärtan.

Låt oss be Allah genom renhet att öka vår tro, rena våra hjärtan och fylla dem med Islams ljus.

Låt oss be Allah att rena våra förfäders själ, vår, våra föräldrars och alla troendes.

Efter att ha sagt detta ber jag Allah välsignelser för alla. Må våra ord vara under lydnad till vår Herre, världarnas herre.

Fredag den 5 Dhul Qaddah 1441/26 juni 2020

Cordoba – Spanien