Profetiska drömmar

Sheikh Antonio de Diego González

Prisad vare Allah, skaparen, den som är början till allt och den som skapar allt. Allahs böner och Hans välsignelser vare hos den som upprätthåller det absoluta värdet och är värd att berömmas, vår profet och på hans folk och hans följeslagare ända till Domedagen.

Kära systrar och bröder, drömvisioner (ru’ya) är en del av tron och den erfarenhet som profeterna ärvt. Det är kanske, tillsammans med vår upplevelse av det fysiska, den största kopplingen till hans upplevelse. För vi kanske aldrig når nivån av deras upplevelse, men vi kan delta i mötena i änglarnas rike, där Allahs, den Allsmäktiges, vilja utvecklas.

Drömmar, ofta visioner, är tillstånd vi mottager i ett suspenderat medvetandetillstånd. Sovande projicerar vi oss själva mot en annan värld där Allah förvarar en symbolisk skatt åt oss som vi måste tolka, njuta och ta in. Etymologiskt kommer ru’ya från en rot som omedelbart framkallar se, tänka, döma, observera. Det är en vision som förvandlas till en dröm när den tar formen av detta ord.

Drömmar är inte en enkel och skör fantasi, utan snarare en del av fantasin. Kreativ fantasi som, intervärldsligt, inbjuder oss att följa den profetiska vägen. Meddelanden som vi i ett annat tillstånd inte ens skulle uppmärksamma eftersom de bara skulle vara intuitioner, föraningar utan tydligt värde, men som i en dröm är utrustade med berättelse och sanning. Det är därför dessa visioner inte betraktas som fantasi i Islam, eftersom det har funnits budskap som ges i drömmar som är kraftfullare än de som andra har kunnat ta emot medan de var vakna. Endast Allah den Allsmäktige känner till den djupaste och mest intima betydelsen av drömmar.

Uppenbarelsen, profeternas mandat, nedsändes ofta till de i halvsömntillstånd där det absoluta utvecklas medan vårt medvetande är pausad och vi inte kan handla med vilja. Det är bara den Allsmäktige som talar och dikterar sitt befallande över oss, om vad vi som tjänare måste göra. Det är därför uppenbarelsen är så extremt effektiv för profeterna i detta tillstånd, eftersom all vilja att motsätta sig försvinner och all logik tynar bort tills den blir den obegripliga oändlighet som representerar Allah, må Hans namn bli upphöjt. Den uppriktigt troende är alltid villig att ta emot budskapet med enorm ödmjukhet och med vissheten om att han eller hon aldrig kommer att kunna kontrollera budskapet. Och det är den drömska visionen som möjliggör det.

De säger att profeten Ibrahim, frid vare med honom, fick en fruktansvärd befallning i en dröm, en sorts uppenbarelse som skulle markera hans öde som en troende i sin kropp och själ: han var tvungen att offra sin förstfödde son, Ismail.

Du har redan utfört den befallning som du fick i drömmen!” Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta; detta var klart och tydligt en prövning. Som lösen för [sonen] tog Vi emot ett präktigt offerdjur; och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten [som ber:] ”Fred och välsignelse över Abraham!” (37:105-110)

I denna episod, välkänd för alla, beordrades Ibrahim i en dröm att offra sin förstfödde. En handling som utfördes från det omedvetna, från det plan som överskrider det vardagliga men är intimt kopplat till det absoluta. Annars skulle denna uppenbarelse, nödvändig för något större, aldrig ha kommit till stånd eftersom vårt dagliga liv, vår vilja, vårt nafs (ego) är oförmöget att acceptera något sådant. Men i sin dröm, underkastad den Allsmäktiges vilja, förstod han att han var tvungen att gå ännu längre. Och ändå belönade Allah, i Hans Majestät, Ibrahim för att han var en uppriktig troende och upphöjde honom i hans andliga position.

Drömvisionen tillåter oss att acceptera det mandat som annars skulle strida mot vad vi uppfattar som antingen trygghet eller bekvämlighet. Där lär vi oss av profeterna att acceptera verkligheten och att viljan är något som uppenbarar sig i efterhand. Precis som profeten Josef (Yusuf), frid vare med honom, som genom olika drömvisioner, den visdom som den Allsmäktige hade gett honom, förstod vikten och innebörden den hade. Om han hade känt till sitt öde skulle han kanske inte ha accepterat det.

Därför är en profet inte en trollkarl, så länge dessa visioner inte eftersöks eller önskas, de kommer ofrivilligt, utan medvetenhet om dem, och är inbillade. Dessa drömmar är inte fiktion utan transpositioner av det absoluta. Du vill inte veta, och ändå vet du och du bär en stor tyngd. Det är ett komplext tecken. Det profetiska exemplet inbjuder oss att förstå verkligheten i dess mest väsentliga djup, att förkroppsliga budskapen, att göra dem till våra egna men utan önskan att dominera dem. Något som låter nästan omöjligt i ett samhälle som vårt där allt handlar om kontroll, dominans och makt. I en tid då drömmar är önskningar måste vi förvandla dem till ett flöde mot Allah, den Allsmäktige.

Och så kommer vi till det mest sublima exemplet av alla dem som har upplevt drömmen, det av vår älskade profet Mohammed, frid vare med honom, som i dessa syner mottog den mest sublima uppenbarelsen och såg, reflekterad i sig själv, det mest rena av alla ljus som Allah bevarar. Det är inte en enkel upplevelse, men det gudomliga kan inte vara något enkelt eftersom det nödvändigtvis måste överskrida den duala och mänskliga logiken. Därför bryts allt detta i drömmen och vi inbjuds att höjas andlig i Allahs och hans änglars händer mot verkligheten.

Och låt oss därför be Allah, må Hans namn bli upphöjt, att ge oss det tillstånd där vi kan njuta av drömmar och drömlika visioner där den autentiska sanningen visas för oss i djupet av den Högstes skapelse, vilket ökar vår kunskap om de olika verkligheterna. Och må det vara Allahs budbärares ljus som lyser upp den vägen och alla drömmar vi har. Amin.

Låt oss därför be Allah, den Högste, om Hans Sändebuds ljus så att våra hjärtan inte brinner ut i omedelbarheten och ordens eld, innan vi skymtar det fulla verkligheten.

Låt oss be Allah om ljus och fred att vara tacksamma för hans skapelse och övervinna rädslor för den autentiska kraften som borde styra våra hjärtan.

Låt oss be Allah genom renhet att öka vår tro, rena våra hjärtan och fylla dem med Islams ljus.

Låt oss be Allah att rena våra förfäders själ, vår, våra föräldrars och alla troendes.

Efter att ha sagt detta ber jag Allah välsignelser för alla. Må våra ord vara under lydnad till vår Herre, världarnas herre.

Fredag den 13 Shawwal 1441/5 juni 2020

Cordoba – Spanien