Budskapet

Sheikh Antonio de Diego González

Prisad vare Allah, skaparen, den som är början till allt och den som skapar allt. Allahs böner och Hans välsignelser vare hos den som upprätthåller det absoluta värdet och är värd att berömmas, vår profet och på hans folk och hans följeslagare ända till Domedagen.

Kära systrar och kära bröder, ännu en fredagsbön där vi samlas kring arvet som profeterna tagit emot, må frid vara med dem alla som har gått i vår värld. Det arvet är grunden för vår tro, vårt uppriktiga och djupa sätt att leva som är villiga att njuta och känna vår värld som Allah vill. Och vi måste reflektera, speciellt när detta är den näst sista fredagsbön före den välsignade och renande månaden Ramadan.

Det som Allah, den Högste, har bestämt för oss, har konkretiserats i budskapet. Några av dem är som gester mot oss med varningar och läror och många andra skrivna antingen i en text eller inkorporerade i budbärarens egen kropp. Att föra budskapet var en mycket svår upplevelse eftersom dessa budbärares mänskliga sinnen och kroppar var tvungna att stödja tyngden av uppenbarelsen i varje cell, i varje utandning, i varje rörelse. Tro mig, kära systrar och kära bröder, att detta inte borde vara lätt eftersom det har överförts till oss av tradition. Tja, om vi haltar när vi känner en liten del av Guds majestät, hyllning och ära hör till Honom, föreställ dig hur det skulle vara att känna tyngden av uppenbarelsen på en människokropp, eftersom vi inte får glömma att profeterna, även om de är involverade i ett gudomligt uppdrag, är lika mänskliga som vi.

Det mest sublima profetiska exemplet är den som kommer med budskapet. En text, en kropp, ett exempel som förblir ingraverat i oss och hjälper oss att kontextualisera världen vi lever i. Toran levererad till befriaren Moses (Musa), Psalmerna levererad till den älskade och segerrike David (Dawud), Evangeliet levererad till den renade Jesus (Isa) och naturligtvis Koranen levererad till de mest lysande och sublim av alla budbärare Mohammed. Alla texter levde och förkroppsligade, alla givna för att prisa och leva med lätthet i detta kungarike som det är upp till oss att behålla, med tanke på exemplet från Allahs budbärare, må hans vackra namn vara upphöjd.

Budskapet döljer inom sig en djup design av leverans från det gudomliga till det mänskliga, av mission och exempel som dess etymologi avslöjar från dess tredelade rot. Dess vikt är enorm men vi har inget annat val än att acceptera det och förkroppsliga det. Det räcker inte att läsa det, men vi måste leva det, annars kommer vi inte att förstå betydelsen och transcendensen av Budskapet och vi kommer att reducera det till döda bokstäver.

Kära systrar och kära bröder, säger Allah, den Högste, i Koranen:

Sådan är Guds vägledning [som] Han skänker dem Han vill av Sina tjänare. Om de hade satt medhjälpare vid Hans sida skulle helt visst allt vad de åstadkommit ha gått om intet. Det var dessa män som Vi skänkte uppenbarelsen och klart omdöme och kallade till profeter. Och om dessa [av ditt folk] förnekar Våra [budskap], har Vi anförtrott dem åt dem som inte var förnekare – åt dem som Gud vägledde. Följ deras exempel [Muhammad] och säg: ”Jag begär inte ersättning av er för detta [budskap]; det är ingenting mindre än en påminnelse till alla folk.” (6:88-90)

Det här är en av de texter som bäst exemplifierar Budskapet och budbärarna, såväl som vårt handlande med det. Allah, den Högste, vägleder vem han vill och väljer bland dem som är uppriktiga, även om de inte vet det ännu. Profeterna och budbärarna kände till sin mission relativt under hela sitt liv, även om profetian slog starkt inom dem. Den gradvisa kunskapen kan vara en dhikr, ett medvetet minne av vad Allah hade ordnat. Det kan också vara en dua med vilken man ber Allah om hjärtats bästa eftersom Allah, den mest generösa, alltid svarar dem som överlämnar sig till Honom i full uppriktighet.

Och några välsignade utvalda fick Boken, visdomen och givetvis Budskapet så att vi skulle ha ett uppriktigt minne av verkligheten. Det är i slutet av dessa verser där Allah bekräftar att Han inte ber oss om någonting, varken uppoffringar, inte heller blod, eller dyra ritualer eller uppträdanden, bara att vi minns världarna som Han, givare av liv, har skapat åt oss.

Från glömskan av denna handling som ständigt påminner oss om Budskapet kommer det onda som representeras av döljande och avgudadyrkan som gör den uppriktiga troende omedveten om Allahs autentiska verklighet. Budbärarna har bekräftat det i texterna som har givits till dem. Den som inte minns det genom dem får inte de välsignelser som Allah, den Högste, har ordnat för alla. Välsignelser som i en värld där kvantitet råder, där materialismens ideologier dominerar hjärtan och där ändlighet är normen, är inte ett spel. I en värld som vår är det bättre för oss att presentera Budskapet genom att recitera det, minnas det och leva efter det.

Av denna anledning, och speciellt i detta komplexa Ramadan, kommer det att vara dags att göra det, att leva efter budskapen, att älska och minnas dem lika mycket som deras budbärare. Att leva efter de heliga texterna, njuta av dem, tolka dem och njuta av dem är en skyldighet för den uppriktiga troende. De är inte döda ord utan realiteter att åberopa, med vilka man kan fylla oss med baraka som stärker oss inför tillvarons dualitet. Må de befria oss som Moses befriade Jakobs söner, rena oss som Jesus och ge oss visdom och seger som David och må det få oss att vibrera av uppriktig tro och upplysa hjärtan som det gjorde med vår älskade profet Muhammed.

Låt oss be Allah, kära systrar och kära bröder, att Budskapet blir vår vägledare och vårt stöd i sådana svåra stunder. Att vi förstår, även om det är en liten del, att det profetiska budskapet som har getts till oss för att göra vårt liv bättre och fylligare i Allah. Att vi förstår att Budskapet inte är sammanställda bokstäver utan fullt liv, och att detta fulla liv ger oss Allah, den Högste.

Låt oss därför be att Allah den Högste och ljuset från hans Sändebud inte uppenbarligen begränsar oss till ödets diktat, att vi accepterar det och kan leva fullt ut och samvetsgrant i denna skapelse.

Låt oss be Allah om ljus och fred att vara tacksamma för hans skapelse och övervinna rädslor för den autentiska kraften som borde styra våra hjärtan.

Låt oss be Allah genom renhet att öka vår tro, rena våra hjärtan och fylla dem med Islams ljus.

Låt oss be Allah att rena våra förfäders själ, vår, våra föräldrars och alla troendes.

Efter att ha sagt detta ber jag Allah välsignelser för alla. Må våra ord vara under lydnad till vår Herre, världarnas herre.

Fredag den 24 Shaban 1441/17 april 2020

Cordoba – Spanien