Fängelser och trädgårdar

Sheikh Antonio de Diego González

Prisad vare Allah, skaparen, den som är början till allt och den som skapar allt. Allahs böner och Hans välsignelser vare hos den som upprätthåller det absoluta värdet och är värd att berömmas, vår profet och på hans folk och hans följeslagare ända till Domedagen.

Att meditera och reflektera, kära systrar och bröder, är en grundförutsättning för oss som uppriktiga troende. Vi bygger genom att leva och i detta liv behöver vi återgå till vår egen erfarenhet. Vår värld är fördömd av omedelbarhet, av materialitet och ändlighet. ”Ingenting finns kvar” får vi höra, mycket övertygade om att vi gör lite eller ingenting för att uppnå full medvetenhet om denna skapelse. Allt har ett pris, allt måste vara nu… och ändå angriper denna svindlande och sjukliga attityd den troendes egen attityd där han känner igen verkligheten. Profeten Mohammed, frid vare med honom, i sina hadither fick oss alltid att se hur en enkel fras, uttalad i ett nyckelögonblick, kunde vara nyckeln till hela universum som öppnade sig framför oss.

Dagens khutba behandlar detta utifrån en annan av de hadither som Shah Waliullah sammanställt från traditionen, som i det här fallet i alla källor är sahih, och som säger så här:

Den vardagliga världen är ett fängelse för den troende och en trädgård för den icke troende. (Sahih Muslim, 2956; Jami Tirmidhi, 2324; Ibn Majah, 4113)

En hadith full av visdom där, återigen, på ett aforistiskt sätt profeten Mohammed inbjuder oss att betrakta livserfarenhet från en full och svindlande upplevelse. Alla hans ord har oändligt djup och borde få oss att tänka efter. Frasen stämmer mycket bra överens med det som andlighet genom tiderna nämner: vår värld begränsar den troende och bemyndigar dem som är icke troende. Det finns dock ett intressant konceptuellt spel bakom själva orden som jag tycker är ännu mer fascinerande.

Allt är av enorm tvetydighet, i denna världsliga värld är allt skenet och det som så bestämt verkar vara en sak, verkar till slut vara en annan. Detta är fallet med den troende och icke troendes upplevelse. Den första lever begränsad av den skenbara verkligheten som kedjar fast honom, den andra – förstöraren par excellence – lever i uppenbar frihet och överflöd i en värld som tycks stärka hans handlingar. Men verkligheten, återigen, är inte vad den verkar, inte heller profeten Mohammeds ord, som inte har något fatalistiskt över sig. Därför är gudsdyrkan utformad för att trösta, rena och fräscha upp oss som troende. Och det skenbara fängelset kan vara ett upplevelsemässigt utrymme där vi blir starkare inför motgångar och verklighetens svindel.

Denna hadith är placerad som ett botemedel mot fatalism, eftersom dess utseende kan verka fruktansvärt, men det har ett intensivt hopp för oss alla. Islam är inte alls fatalistisk, den är inte hemsk, men den söker framför allt reningen av människan så att hon kan känna gudsdyrkans rena fred.

Men om målet är att uppnå fred, varför upplever den troende den världsliga världen som ett fängelse och den icke troende upplever den som en trädgård? Jo, för att allt är en symbolisk kamp för medvetandet, för att nå verkligheten och att vara medveten om Allahs närvaro. Detta är vad den säger oss, med en intensiv text, i Koranen:

Låt då dem kämpa för Guds sak som är villiga att ge upp detta jordiska liv för att vinna evigheten! Vare sig han stupar eller segrar, skall Vi skänka den som kämpar för Guds sak en riklig belöning. Varför skulle ni inte kämpa för Guds sak och för de försvarslösa män, kvinnor och barn, som ropar: ”Herre! För oss ut ur detta land av förtryck och sänd oss i Din nåd en beskyddare, ja, sänd oss i Din nåd en hjälpare!” De troende kämpar för Guds sak, men förnekarna av sanningen kämpar de onda makternas kamp. Kämpa därför mot dessa Djävulens bundsförvanter; Djävulens list är [enbart] svaghet. HAR DU inte sett hur de som blivit tillsagda: ”Upphör med ert våld, förrätta bönen och erlägg allmoseskatten”, [beter sig] när de får befallning att kämpa? Några av dem visar sådan fruktan för människorna som skall visas Gud – ja, större fruktan – och de säger: ”Herre! Varför har Du befallt oss att kämpa? Ge oss ett kort uppskov!” Säg: ”Livets fröjder är få; evigheten har mer att bjuda den som fruktar Gud och [ingen] skall få lida ens den orätt som ryms på en tråd. (4:74-77)

Denna symboliska strid, genom att etablera personlig, fysisk och andlig rening och ge zakah (rening av varor) är inget annat än en metafor för ens eget liv och ett exempel på att fängelset i detta världsliga liv kan brytas. Den som kämpar för att uppnå en andlig upphöjelse förstår i det ögonblicket innebörden av allt detta. Meningen med fängelse är inget annat än ett test för att övervinna begränsningar och sätta all tillit till Allah. Bristen på glädje kommer nu att släckas hos den troende när medvetandet stiger över det materiella. Troende som inte vågar kämpa mot sig själva eller uppnå medvetande kommer dock att sluta vara troende och kommer att försöka skjuta upp det genom att ständigt leva i ett fängelse. Vår samtida världs fängelse finns där.

Medan den icke troende som nu tror att han njuter av en trädgård, omgiven och skyddad av sina idoler som materialism, hedonism, narcissism, konsumtion, kommer att uppleva det sanna fängelset – låt oss inte glömma att fängelse är en av synonymerna till helvetet – i livet det kommer att komma. Fängelse som de själva byggt med sina idoler, orättvisa handlingar – som versen säger – och deras oförmåga att se bortom…

Må Allah, Allsmäktig och Mäktig, ge oss medvetenheten, modet och styrkan att, genom gudsdyrkan, kämpa mot denna världs fängelse och nå hans närvaro. Må Allah, den Allsmäktige, skydda oss från rädsla och lättja. Må Allah befria oss från alla bojor och ge oss frid, så att vi fredade kan komma fram inför Hans närvaro. Må Allah göra oss bland dem som följde Hans Sändebud och nådde den eviga trädgården som aldrig kommer att vissna. Må Allah ge oss medvetenhet att aldrig mer frukta någon idol eller människa. Amen.

Låt oss därför be Allah, den Högste, om Hans Sändebuds ljus så att våra hjärtan inte brinner ut i omedelbarheten och ordens eld, innan vi skymtar det fulla verkligheten.

Låt oss be Allah om ljus och fred att vara tacksamma för hans skapelse och övervinna rädslor för den autentiska kraften som borde styra våra hjärtan.

Låt oss be Allah genom renhet att öka vår tro, rena våra hjärtan och fylla dem med Islams ljus.

Låt oss be Allah att rena våra förfäders själ, vår, våra föräldrars och alla troendes.

Efter att ha sagt detta ber jag Allah välsignelser för alla. Må våra ord vara under lydnad till vår Herre, världarnas herre.

Fredag den 26 Shawwal 1443/27 maj 2022

Cordoba – Spanien