Fikon- och olivträd

Sheikh Antonio de Diego González

Prisad vare Allah, skaparen, den som är början till allt och den som skapar allt. Allahs böner och Hans välsignelser vare hos den som upprätthåller det absoluta värdet och är värd att berömmas, vår profet och på hans folk och hans följeslagare ända till Domedagen.

Kära systrar, kära bröder, vi återvänder ytterligare till en fredagsbön för att prata om de symboler som Koranen värdesätter och som Allah, den Högste, visar oss fulla av briljans inför våra ögon. Symboler som smälter samman med tecken, spelar ett fascinerande spel med betydelser och tecken.

Jag fortsätter med vår ekoteologiska linje, som har följt oss under de senaste veckorna, och jag föreslår att konfrontera tre symboler i en sura som dessutom i sig själv ger oss en ännu djupare och mer komplex reflektion. Detta är Surat At-Tin (Fikonträdet), ett kort men intensivt kapitel, som inbjuder oss att göra en djup reflektion över naturen, inklusive oss själva. Som ni vet säger suran så här:

VID FIKONTRÄDET och oliven och Sinai berg och detta trygga land! Vi har sannerligen skapat människan i den bästa skepnad men därefter låtit henne sjunka lägre än de lägsta, utom dem som tror och lever ett rättskaffens liv; ja, deras lön skall vara utan ände! Vad kan hädanefter förmå dig [människa] att påstå att förkunnelsen [om uppståndelse, räkenskap och dom] är lögn? Är inte Gud den visaste av domare? (95:1-8)

Om naturen alltid är närvarande i Koranen, ges vi i denna sura upp till fyra exempel, i form av symboler, av naturen skapad av den Allsmäktige: fikonträdet, olivträden, berget Sinai och det välsignade landet Mecka. Några symboler som hänvisar – enligt majoriteten av de vise – till Allahs, den Allsmäktiges, kraft i att forma skapelsen och den roll som människor har i den.

De utrymmen som nämns är rumsliga platser, symboliska platser och rum där profetian kommer att utvecklas i sina olika historiska ögonblick tills den når ”det säkra landet” för Allahs Sändebud, frid vare med honom. Symboler som tar form i rum, tid och mänsklighet, träd med välsignade frukter som hänvisar till heliga berg där pakter upprättas så att mänskligheten tar emot de nedstigna böckerna, ett budskap om hopp som, så nyfiket, korsar frukterna av dessa symboler-platser: det söta fikonet, den välsignade olivoljan som ger mat och ljus och slutligen mannat som kommer ner från himlen när Israels barn befinner sig under öknens brännande sol, allt nödvändigt för att profeten Mohammed, frid vare med honom, ska kunna säkra jorden och liknande en spirande palm ger näring åt mänskligheten med ett minne fullt av goda nyheter. Faktum är att Budbäraren brukade recitera denna sura innan han gick och la sig, med en mjuk röst, i ishas bön (Sahih Muslim, 464b) när bara månen och stjärnorna fanns på himlen.

Symbolerna som förekommer i denna sura är extremt vackra och vardagliga. Koranen tillgriper inte komplexa metaforer, och den har inte heller höga anspråk: två träd och ett berg påminner oss om den Allsmäktiges hela skapelse. En enkelhet nedsänkt i komplexiteten hos själva träden som varelser som får näring av jorden och solen, som ställer sig i den mänskliga kalifens tjänst för att ge honom näring, för att belysa honom eller skydda honom.

Fikonträdet hänvisar oss – enligt olika forskare – till episoden av berget al-Judi, nära dagens Armenien, där arken från Noah (Nuh) strandade efter översvämningen. Fikonträdet och dess frukt, fikon, var för honom en symbol för frihet och samtidigt en symbol för komplexitet, eftersom för att fikon ska mogna behöver det en insekt full av pollen för att offra sig inuti det och dö. När översvämningen var över planterade Noah ett fikonträd och bad till Allah där. Han byggde en symbolisk moské under det trädet som skulle bära frukter lika söta som i Paradiset. Det kommer dock att vara ett av träden som vi kommer att möta i det kommande livet. Uppoffringar som kommer tillsammans med budskapet från Noah.

Å andra sidan hänvisar olivträdet oss till al-Quds (Jerusalem) och profeten Jesus (Isa), frid vare med honom. En välkänd och vacker symbol som utspelar sig så att vi kan meditera. Olivträdet är Medelhavets och senantikens träd par excellence. Ett välsignad träd som ger oliven och oljan så nödvändig för att lysa upp, vårda och läka. Jesus tar med dessa tre aspekter i sitt budskap, och förbereder ankomsten av profeten Mohammed till en värld som behöver renas och få näring för att förstå den slutliga profetian. Isa är som oljan som förtärs i en lampa och som lyser upp mot mörker och okunnighet, men som också ger näring åt de troende mot deras världs avgudadyrkans okunnighet. Injil (Evangelium) som ges är en olja som fungerar som en balsam som smörjer dem som vill gå den rätta vägen.

Slutligen behöver berget Sinai nästan ingen förklaring. Det är en annan välkänd symbol. Det är inte ett träd, men det är ett maktrum så att Toran i det nedsänktes till Moses, frid vare med honom, och mannat, som också kom ner från himlen, gavs till Israels barn som låg hungriga (Koranen 2:57). Det var på berget Sinai som det andra stora förbundet med Allah stängdes för att fortsätta tron. En underbar, välsignad mat, som markerar hopp och styrka hos Moses men som också varnar för farorna efter befrielsen.

De sammanstrålar alltså i det trygga landet Mecka, där Shams fikonträd, al-Quds olivlundar och Sinais manna finns tillsammans med tre olika budskap: tålamodet (sabr) från Noah, revolutionens andlighet av Jesus och Moses (Musa) stora förbund som förbereder vägen för profeten Mohammeds fulla erfarenhet och förseglar profetskapet med hans person.

Och är det inte konstigt att suran fortsätter med dessa ord: Vi har sannerligen skapat människan i den bästa skepnad men därefter låtit henne sjunka lägre än de lägsta (95:4-5) Naturligtvis, kära systrar och bröder, kunde Koranen ha fortsatt att ge magnifika exempel, men den bryter dem för att betona vår ändliga natur. Vi är väktare av den naturen, av dessa symboler och, naturligtvis, av dessa gåvor… Men det här kommer att bli en annan khotba.

Må Allah ge oss gåvorna, fysiska och andliga, så att vi kan vara Hans kalifer på jorden. Må Allah ge oss respekt och ödmjukhet inför Hans skapelse, inför Hans symboler, inför alla Hans varelser. Må Allah ge oss Noahs tålamod och uppoffring och fikonträdet, den uppflammande och helande förmågan hos Jesus och olivträdet och Moses självförtroende och styrka att vänta på Hans försörjning så som Israels barn väntade på Honom på berget Sinai. Amen.

Låt oss därför be Allah, den Högste, om Hans Sändebuds ljus så att våra hjärtan inte brinner ut i omedelbarheten och ordens eld, innan vi skymtar det fulla verkligheten.

Låt oss be Allah om ljus och fred att vara tacksamma för hans skapelse och övervinna rädslor för den autentiska kraften som borde styra våra hjärtan.

Låt oss be Allah genom renhet att öka vår tro, rena våra hjärtan och fylla dem med Islams ljus.

Låt oss be Allah att rena våra förfäders själ, vår, våra föräldrars och alla troendes.

Efter att ha sagt detta ber jag Allah välsignelser för alla. Må våra ord vara under lydnad till vår Herre, världarnas herre.

Fredag den 11 Jumada al-Akhira 1443/14 januari 2022

Cordoba – Spanien