Palmträdets näring

Sheikh Antonio de Diego González

Prisad vare Allah, skaparen, den som är början till allt och den som skapar allt. Allahs böner och Hans välsignelser vare hos den som upprätthåller det absoluta värdet och är värd att berömmas, vår profet och på hans folk och hans följeslagare ända till Domedagen.

Kära systrar och bröder, ännu en fredagsbön där vi möts i minne (dhikr) av Allah, hyllning och ära till Honom. Ett minne som får den som har ett sunt hjärta att reflektera. Dessutom har vi idag det vackra sammanträffandet av att vara på tröskeln till vad kristna erkänner som högtiden för Jesus (Isa) födelse, frid vare med honom. Det är dagar då vi bör reflektera, mellan riktad konsumtion, över vad det gudomliga mandatet, naturen och försörjning full av barmhärtighet som den Allsmäktige ger oss betyder.

I Koranen är Jesus födelse en djupgående, kosmisk händelse av stor intensitet som involverar ett Budskap som stigit ned och blivit kropp. Och som sådan blir naturen redskapet för Allah, den Högste, att ge sin näring till Jesus mor, Maryam, efter hennes resa till öster för att skydda sig från andras ögon. När Jesus föds gör han det i naturen, i skuggan av en dadelpalm och vid foten av en bäck, Jorden och Paradisets tillsammans.

Ibland är vi inte särskilt medvetna om vad det betyder för naturen att utföra Allahs befallning. Av denna handlings storheten som tillber medan tjänar sin Herre. Naturen är redo för oss, medan vi måste ta hand om den måste vi skydda den. Därför hedrade Han Maryam och Jesus när tiden kom. Så här säger Koranen:

Och hon blev havande och drog sig undan med sin börda till en avlägsen trakt. Och [när hennes tid var inne] drev henne födslovåndorna [att ta stöd] mot en palmstam och hon utbrast: ”Ack om jag hade fått dö och överlämnas åt glömskan innan detta [skedde]!” Då [hörde hon någon] som ropade nedifrån [palmens rot]: ”Sörj inte! Din Herre har låtit en bäck rinna upp under dina [fötter]; och ruska på palmstammen så skall mogna och saftiga dadlar falla ner omkring dig. Ät och drick och var vid gott mod! Och om du skulle bli varse en mänsklig varelse, låt honom då veta att du har avlagt ett löfte till den Nåderike att avhålla dig [från tal], och att du därför i dag inte skall tala till någon människa.” (19:22-26)

I detta välkända fragment visas vi hur i ett ögonblick av ångest, av ensamhet, av gräns, sänker sig Jibrils röst över Maryam och hon får veta att hon inte behöver sörja för att hon kommer att uppleva Paradiset på den världsliga jorden, för det är Allahs, den Högstes befallning. En stund i Paradiset som markerar tillkomsten av den näst sista av profeterna, av det nedstigna ordet som kommer att bereda vägen för profeten Mohammed, frid vare med honom, som år senare kommer att försegla all profetia med sitt ljus.

Koranen är en enorm och oändlig symbol, full av många andra symboler och ett oändligt antal tecken. Vi kan tolka palmträdets näring, samtidigt som ett tecken och som en symbol. Som ett tecken eftersom palmen är ett tydligt tecken på det världsliga livets näring (rizq). Så här säger Koranen:

Och det är Han som har låtit regn falla från skyn; med det har Vi skapat all växtlighet och därur frambringat ängarnas gräs. Ur detta låter Vi säd som bär ax uppstå och dadelpalmens blomkolvar bli till lättåtkomliga klasar av dadlar; och [Vi låter] vingårdar uppstå och olivlundar och granatäppelträd, [alla i grunden] lika varandra och ändå olika. Se på dessa frukter, hur de tar form och hur de mognar! I detta ligger sannerligen budskap till dem som har tro. (6:99)

Som vi ser, blomstrar världen, berörd av Allahs gudomliga, för människan. För detta liv, i den islamiska tron, är inte en tårarnas dal utan en tid av minne (dhikr) och erkännande av vad som komma skall i nästa livet. Näring eller försörjning (rizq) hjälper oss också att minnas Honom och hans makt över hela universum. Men palmen, bortom ett tecken, är också en symbol, så outtömlig, för överlevnad eftersom den, född i ökenoasen, söker vattnets välsignelser i den dolda bäcken som Allah har ordnat så att den ska komma fram, för att göra de söta dadlarna bära frukt. Vår älskade Budbärare sa i en sann hadith samlad av Bukhari:

”Det finns ett träd bland träden som är som en muslim och det är dadelpalmen.” (Sahih Bukhari, 5448)

Parallellen som profeten Mohammed nämner har att göra med graden av acceptans och inverkan på skapelsen som palmen har som symbol som Allah tillhandahåller. Det är samma förmåga att skapa, att skydda som de uppriktiga troende som har accepterat tron har. Allt denne gör, gör han för att Allah befaller det, på samma sätt som en uppriktig troende gör. Att bringa fred innebär att söka och acceptera näring från Allah, men också att ge tillbaka till skapelsen vad som har getts till oss. Så här säger Koranen:

Det är Han som har skapat fruktträd som stöder sig på gallerverk och andra som växer utan stöd, och dadelpalmen och brödsäd av olika slag och olivträdet och granatäppelträdet, [alla i grunden] lika varandra och ändå olika. Ät av deras frukter när de har mognat och, när ni skördar, ge [den behövande] det som han har rätt till! Men slösa inte [med Guds gåvor] – Han är inte slösarnas vän! (6:141)

I denna mening uppmärksammar Koranen den försörjning som har getts till oss, den uppmanar oss att ta ansvar för det som ges och att ödmjuka acceptera och dela det vi samlar in. Det handlar inte om att inte njuta, utan det måste göras med måtta och utan att dra på sig själviskhet, arrogansens fruktansvärda attityd. Detta är den omsorg som var och en av oss bör ha med skapelsen som den Allsmäktige har gett.

Palmträdet inbjuder oss att tänka efter och bli gudsmedvetna, att överge oss själva till Allah, den Högste, med vetskapen om att vårt uppehälle ligger i hans försörjning, men att vi också kan vara fordon för att få andra att existera. Och kära systrar, kära bröder, låt oss inte bara tolka det på en materiell nivå, utan vi måste göra det, huvudsakligen, på en andlig nivå, av delad tillväxt, av sökandet efter det gudomliga, inshAllah. Det är den stora möjligheten att andligt växa, att fortsätta söka, att försöka hitta. Låt oss vara som palmer, låt oss vara fordon för näring från Allah, låt oss söka Paradisets ström, låt oss hjälpa andra när de är på gränsen. Och låt det vara så tills Allah vill det. Amen.

Låt oss därför be Allah, den Högste, om Hans Sändebuds ljus så att våra hjärtan inte brinner ut i omedelbarheten och ordens eld, innan vi skymtar det fulla verkligheten.

Låt oss be Allah om ljus och fred att vara tacksamma för hans skapelse och övervinna rädslor för den autentiska kraften som borde styra våra hjärtan.

Låt oss be Allah genom renhet att öka vår tro, rena våra hjärtan och fylla dem med Islams ljus.

Låt oss be Allah att rena våra förfäders själ, vår, våra föräldrars och alla troendes.

Efter att ha sagt detta ber jag Allah välsignelser för alla. Må våra ord vara under lydnad till vår Herre, världarnas herre.

Fredag den 20 Jumada Al-Awwal 1443/24 december 2021

Cordoba – Spanien