Bräcklighet
Sheikh Antonio de Diego González
Prisad vare Allah, skaparen, den som är början till allt och den som skapar allt. Allahs böner och Hans välsignelser vare hos den som upprätthåller det absoluta värdet och är värd att berömmas, vår profet och på hans folk och hans följeslagare ända till Domedagen.
Kära systrar och bröder, vi är så ömtåliga… I månaden Muharram blir vi väl påminda om att bräcklighet är medfödd för människor. Befrielse och död, andlighet och möjlighet går alltid hand i hand och ändå framstår bräckligheten som spöklik. Andra världar, andra kulturer ser inte bräcklighet som ett värde, utan som en svaghet. Islam och arvet från Budbäraren och tidigare profeter, såsom Isa (Jesus), betonar för oss vikten av fred i denna ofantlighet. Det är öppenheten hos den som till synes är skör.
Bräcklighet är en välsignelse från Allah, hyllning och ära hör till Honom, att veta att vi är ändliga, att vi har en gräns, att vi inte kan klara oss utan Honom hur mycket vi än vill. Bräcklighet skyddar oss från avgudadyrkan (shirk), den ger oss ödmjukhet mot skapelsen. Således vet vi att vi är beroende av Allah och Allah blir vår intima beskyddare eftersom vi känner igen vår bräcklighet.
Hur farlig är arrogansen av att tro att vi är självförsörjande, att vi är oförstörbara, att vi kan leva utan Allah, den Högste, utan att underkasta oss Honom och i en frihet som inte styrs av Hans makt. Men detta är vår tids tecken: transhumanisterna, materialisterna, pengarnas slavar säger om sig själva att de inte är ömtåliga, ännu mer om de bara visste… De tror att de bygger världar så solida som stål och, å andra sidan vacklar vid det minsta. Transhumanisterna sätter sin blinda tro på att vetenskapen kommer att besegra naturens välsignade ofullkomlighet och vi kommer att bli som ”gudar”, materialisterna tror att allt slutar med materia och pengarnas slavar kvävs i den avgudadyrkan som tar avstånd från sammankopplingen med skapelsen som en kännande och levande organism.
Samtida avgudadyrkan består inte längre av att dyrka en sten docka, utan snarare av att tro att Allah inte är den yttersta orsaken till allt som händer oss, att ha förskjutit Honom från vår värld i en uppvisning av självförsörjning. Även om tider och kläder har förändrats fortsätter de att vara som Farao, som folket i ’Ad och Midian eller Quraish som tror att de med sin arrogans kan vara ägare till en värld över vilken de inte har makten att styra verkligheten. De tror att de skyddar sig själva från den verklighet som är närvarande i varje ögonblick.
Koranen är en så tidlös skrift, så enorm att den har en vers tillägnad denna situation som är så bekant för oss alla:
DE SOM tar andra än Gud till beskyddare kan liknas vid spindeln som väljer det allra bräckligaste hus till sin bostad. Om de bara visste [vilket bräckligt skydd de får]! (29:41)
Den här versen borde få oss att tänka mycket på vårt sätt att interagera med världen, med skapelsen. Spindeln är ett heligt djur i Islam, så har bestämt Allah, den Högste. Det är ett heligt djur eftersom det representerar en arketyp som för oss är en spegel där vi kan titta på oss själva.
Spindeln är för mänskliga ögon liten och ömtålig, men för en insekts ögon är den fruktansvärd och når alltid seger. Vidare har Allah, den Allsmäktige, gett honom stor kunskap för att kunna utföra sin seger och kunna försörja sig själv, bygga nätet där han fångar sitt byte. Ett tyg, som vetenskapen säger oss är ett tekniskt underverk, men som är lika tvetydigt som människan.
I den föregående versen varnar Koranen oss: DE SOM tar andra än Gud till beskyddare kan liknas vid spindeln som väljer det allra bräckligaste hus till sin bostad. Om de bara visste [vilket bräckligt skydd de får]! (29:41). I verkligheten, för en människa är spindelnätet mycket ömtåligt eftersom han har makten att förstöra det med ett andetag, som Allah gör med avgudadyrkare och icke troende. Faktum är att de tidigare verserna är tillägnade de ”historiska icke troende”, förkastliga och djävulska människor och härskare, vänner till Shaytan och de falska gudarna, som till slut blir förstörda och oförmögna att fly. Således får vi höra i versen omedelbart före: Gud gjorde dem ingen orätt – det var de som gjorde sig själva orätt. (29:40). Som jag sa till er, kära systrar och bröder, är dagens falska gudar de där kulturella vanföreställningarna som verkar äga oss men som i verkligheten drar oss ner till havets botten.
Allah var inte orättvis mot någon av dem, för med sin attityd hade de fördunklat sina hjärtan och glömt att de var lika ömtåliga som spindelns hus och Allah, så mäktig, gjorde dem oförmögna att fly… Farao byggde enorma sten tempel och folket i Thamud byggde palats i klipporna men de två förintades och glömdes bort…
Och ändå skyddade samma ömtåliga spindel den mest sublima av Budbärarna när Quraysh ville döda honom. Sirah (profetisk biografi) berättar denna extremt vackra och symboliska historia. Samma ömtåliga spindel som förekom i Koranen kunde, på Allahs befallning, förhindra skada på Budbäraren och hans uppriktiga följeslagare Abu Bakr på berget Thawr. Förföljda av Quraysh tog de två sin tillflykt till grottan och bad Allah att vara deras beskyddare. Sedan, istället för att skicka en armé, gav Allah i uppdrag att väva ett nät som täckte ingången till grottan. Quraysh kunde inte komma in eftersom de trodde att ingen person kunde ha kommit in utan att bryta det ömtåliga spindelnätet och de gick… Allah gjorde bräckligheten till en sådan styrka att han räddade livet på sin älskade Mohammed.
Vi är så vana vid vår värld som kvävs i självförsörjning och arrogans att vi inte inser att ens en enkel spindel kan rädda oss och å andra sidan att vi inte är något för Allah precis som en spindel inte är något för oss.
Att återvända till traditionen innebär att omvärdera det lilla som ofantligt, det sköra som det mäktiga och det mäktiga som skört, det innebär att se världen igen med symboliska ögon där vår logik är bräcklig och kraftfull på samma gång eftersom allt tillhör Allah. Makt tillhör bara Allah, den Högste, och vi har bara illusioner om den makten som bestäms av vår Allahs medvetande. Detta är vår utmaning som uppriktiga troende i hyperrealistiska tider och avgudadyrkan. Må Allah skydda oss och göra oss som spindlar, väl medvetna om vår bräcklighet och kraften som Han ger oss. Amen.
Låt oss därför be Allah, den Högste, om Hans Sändebuds ljus så att våra hjärtan inte brinner ut i omedelbarheten och ordens eld, innan vi skymtar det fulla verkligheten.
Låt oss be Allah om ljus och fred att vara tacksamma för hans skapelse och övervinna rädslor för den autentiska kraften som borde styra våra hjärtan.
Låt oss be Allah genom renhet att öka vår tro, rena våra hjärtan och fylla dem med Islams ljus.
Låt oss be Allah att rena våra förfäders själ, vår, våra föräldrars och alla troendes.
Efter att ha sagt detta ber jag Allah välsignelser för alla. Må våra ord vara under lydnad till vår Herre, världarnas herre.
Fredag den 12 Muharram 1443/20 augusti 2021
Cordoba – Spanien