Khotba

Fredags khotba 2024-04-26

Tider

Sheikh Antonio de Diego González

 

Prisad vare Allah, skaparen, den som är början till allt och den som skapar allt. Allahs böner och Hans välsignelser vare hos den som upprätthåller det absoluta värdet och är värd att berömmas, vår profet och på hans folk och hans följeslagare ända till Domedagen.

”Allah är tiden” säger en hadith qudsi, Hans tid är en evig närvarande, Paradisets nutid. Skapelsen är i takt med kosmos, med det som inträffar. Med tanke på detta kan människan, kära systrar och bröder, bara uppfatta en lite del av helheten, som om tiden passerar förbi henne. Men Allahs tid slukar inte, utan befriar därför att den placerar oss nära Honom, må Hans namn och närvaro upphöjas. Denna uppfattning är uppenbar i själva Koranen när den säger:

Och de säger: ”Det finns inget liv utom livet på jorden. Några [av oss] dör och några lever [vidare] och enbart tiden förintar oss.” Men om detta har de ingen kunskap – de rör sig bara med lösa antaganden. (45:24)

Mänsklig tid är en bearbetning av vår uppfattning, av vårt förnuft som passeras av vårt ego (nafs). Vi tror att vi är kapabla att fånga tiden, men vi betraktar bara framtiden, flödet. Som alltid är vi oförmögna att förstå Allah i sin helhet. Därför är tiden ett minne av Hans tecken, av Hans närvaro och därför styrs vårt liv av det. Kan du föreställa dig hur solen och månen, dag och natt, flyter? Koranen nämner det kraftfullt för oss:

I skapelsen av himlarna och jorden och i växlingen mellan natt och dag ligger helt visst budskap till dem som vill använda sitt förstånd… (3:190)

Tiden ska levas, inte förstås, från ett förnuftigt hjärta och inte från enkla förnuft. Tid är det som påminner oss om Allahs, den Högstes allmakt, det som ger oss vital ordning och tillåter oss att öppna utrymmen genom vilka vi kan strukturera vår gudsdyrkan gentemot Allah. Det är så vi har så att det råder ordning inför det kaos vi lever i. Och den tidsupplevelsen är ett tecken på det profetiska mandatet från Budbärarens Sunna, ett exempel på fullt liv. Alla profeter har upplevt den erfarenheten av ordning kontra kaos, av medvetenheten om Allahs nuvarande tid kontra nostalgi, kontra framtiden. Det är Allahs nu, det är själva trädgården. Människan lider för att hon förs bort av att glömma Allahs tid, för att hans passioner inbjuder honom att leva i det förflutna eller längta efter framtiden som kan vara, för att han glömmer att det som betyder något är här och nu.

I utövandet av ibada finns det alltid minne av Allahs, den Högstes, egenskaper: skönhet, godhet, barmhärtighet, allmakt, rättvisa och framför allt tid. Ibadan föreslår att vi ska strukturera tiden, hitta en medelväg och, nödvändigtvis, leva ett liv fullt ut. Allah eller Muhammeds sunna kräver aldrig att vi gör övermänskliga saker, tvärtom söker den alltid lätthet. Och den lättheten kommer från en korrekt förståelse av tiden.

Ett exempel är ṣalat, den mest dagliga praktiken för alla. Vi gör det fem gånger om dagen, vi använder vissa koder, vi flyttar energi och tiden är rättvis och perfekt. Sålunda har Allah dikterat, i det vanliga ṣalat, den mänskliga tiden stannar och Allahs tid, hans eviga och heliga nutid, fungerar. Ett av målen med ṣalat är att återknyta kontakten med skapelsen och överlämna sig till Allahs ögonblick som materialiserar sig med upplevelsen av sujud (prostration). Det är det mest intensiva ögonblicket, det är det ögonblick då vi, med pannan på marken och känner hur all välsignelse flyter, känner att ögonblicket blir evigt och evigheten kommer in i vårt hjärta. Därför bör den som ser i ṣalat ett ögonblick av börda, ett ögonblick av svårighet kontrollera sitt eget hjärta. Salat, och speciellt sujud, är det närmaste vi har till trädgårdsupplevelsen innan Allah, den Högste, kallar oss in till sin närvaro.

Därför har jag alltid varit fascinerad av att Al-Muwatta, Imam Maliks magnum opus av hadith och primära källan till Maliki-skolan, börjar med haditherna på ”ṣalats tid” (Kitab waqt al-ṣalat). Hur mänsklig tid styr över ibadan. Och resultatet är underbart. Koranen ger oss ledtrådar, den grundläggande ramen, men vår älskade profet nyanserar och berikar den på ett sådant sätt att vi efter att ha läst den förstår varför gudomlig tid, Allahs nutid, är så extremt viktig och nödvändig.

Hela meningen med ṣalat är att göra det i tid, samordnat med naturen, vid exakta ögonblick och inte vid andra (Al-Muwatta, 1:6). ṣalat blir alltså den största välsignelsen som Budbäraren säger till oss:

”Om någon gör ṣalat, utan att förlora sitt exakta ögonblick, är tiden han tillbringar lika viktig, eller till och med bättre, än tiden han spenderar på sin familj och dess välbefinnande” (Al-Muwatta, 1:23).

Föreställ dig vilket värde det ögonblicket av ibada har som likställts med det mest värdefulla för en människa, eftersom det är minnet av Paradiset som överskrider denna tid och detta vardagliga liv. Al-Muwatta, liksom många andra traditionella böcker, erbjuder oss möjligheten att tänka och tänka på Allahs verklighet i våra dagliga liv om ämnen som är lika flyktiga som den tiden som paradoxalt nog är eviga.

Må Allah ge oss förståelse och förmågan att åter känna den autentiska verkligheten som manifesteras för oss, de av oss som är pacificerade som uppriktiga troende, i varje ögonblick, i varje andetag. Må Allah göra så att vi kan njuta den upplevelsen så nära Paradiset. Må Allah få oss att njuta av hans eviga gåva där välsignelser rinner som om det vore en källa.

Låt oss därför be Allah, den Högste, om Hans Sändebuds ljus så att våra hjärtan inte brinner ut i omedelbarheten och ordens eld, innan vi skymtar det fulla verkligheten.

Låt oss be Allah om ljus och fred att vara tacksamma för hans skapelse och övervinna rädslor för den autentiska kraften som borde styra våra hjärtan.

Låt oss be Allah genom renhet att öka vår tro, rena våra hjärtan och fylla dem med Islams ljus.

Låt oss be Allah att rena våra förfäders själ, vår, våra föräldrars och alla troendes.

Efter att ha sagt detta ber jag Allah välsignelser för alla. Må våra ord vara under lydnad till vår Herre, världarnas herre.

 

Fredag den 3 Safar 1443/10 september 2021

Cordoba – Spanien