Jämlikhet

Sheikh Antonio de Diego González

Prisad vare Allah, skaparen, den som är början till allt och den som skapar allt. Allahs böner och Hans välsignelser vare hos den som upprätthåller det absoluta värdet och är värd att berömmas, vår profet och på hans folk och hans följeslagare ända till Domedagen.

Kära systrar, kära bröder, nästa vecka firar vi Kvinnodagen, den 8 mars. Vi firar och kämpar för något som Allahs, den Högstes budskap redan sa, men som vi har glömt genom århundradena. Vår värld fungerar, just i den nyckeln, och glömmer vad som verkligen är viktigt… Så är människor! Vi borde dock tänka mycket mer på hur vi ska ändra det, hur vi ska vara uppriktiga troende och klara av att gå längre bort, att arbeta för denna världsliga värld (dunya) på bästa sätt.

Vår tro lider av överdriven kulturkontakt. Vi har präglat våra kulturer med outplånligt bläck på Allahs tro, i vilken vi måste leva. Detta överskott av våra kulturer gör oss orättvisa, inte fullständiga eller humanistiska. Vi glömmer att människan i sin helhet är ett heligt element placerat av Allah, den Högste, för oss och bekräftat av hans profets sunna. Men eftersom vi är ofullkomliga och ömtåliga varelser, tenderar vi att glömma, att vara arroganta, att tro att vi har sanningen och att ifrågasätta andra baserat på vår kultur, vår närsynta idé om din (tro). Men bakom allt detta ligger vår kultur, vår moral, våra traditioner… Och vad som borde vara andlighet, universalitet, symbol, jämlikhet och etik visas som en provinsiell och medioker version där ”min är bäst.”

”Min är bäst” är en självisk vision, den matar nafs (ego), den gör oss sköra och irriterar, den gör oss svaga. Och ändå går vi runt och säger att vi känner till din, att vi är autentiska troende medan vi tillrättavisar andra, bemyndigade i blindheten av att uppenbarligen äga en sanning. I slutändan handlar allt om orättvisa och ojämlikhet. Därför tror många män och kvinnor, felaktigt utifrån mitt förhållningssätt, att de kan främja ojämlikhet, att de kan diskriminera bröder och särskilt systrar för att de inte passar in i ”min vision”. Och till slut… Till slut ser andra utanför vårt hus det och skapar stereotyper av oss alla!

Om vi ​​läser de heliga texterna och symbolerna med dessa ögon förlorar vi trons kraft och slösar bort arvet efter vår älskade profet… Islam kräver rättvisa från sina troende, varför ges den inte? Varför är våra samhällen fulla av fördomar och ojämlikhet? Varför slutar vi inte reproducera eminent kulturella mönster? Varför lider vårt samhälle av så mycket machismo? Varför kan vi inte bygga moskéer och inkluderande utrymmen? Varför tolkar vi inte texterna med den barmhärtighet som profeterna har lärt oss? Vi tror att vi skyddar och i verkligheten utlämnar vi. Vi tror att vi bygger och i verkligheten förstör vi… Må Allah ge oss sitt ljus i våra ömtåliga ögon…

Koranen och vår älskade budbärare gjorde en social revolution. Med andlighet och symbol försåg de inte bara kvinnor med rättigheter och en jämlikhet som nådde till Allahs ord med en tydlig könsreferens, utan de beordrade oss att hedra det utrymme som gör det möjligt för oss att vara människor: livmodern (arham). Det är en positiv skillnad som markerar mycket avstånd. Vi män kommer aldrig att få en sådan ära att vara livets behållare, att vara en annan människas hem… Och ändå finns det de som vågar särskilja, som vågar sätta dem i bakgrunden, trots att Koranen visar exemplen på Hajar, Maryam eller Balqis, alla stora troende, maktkvinnor, byggare av vårt samhälle.

Den store översättaren av Koranen André Chouraqui sa att vi kanske borde översätta barmhärtighet (rahma) med moderskap efter den semitiska traditionen. Varför gör vi inte det? Förändra fattigdom för överflöd, förstå storhet, djupt erkännande och åminnelse (dhikr) av den unika styrka som Allah har gett oss från sina egna egenskaper. Men du måste anstränga dig och ha ödmjukheten för att uppnå det…

Så varför diskrimineras kvinnor? Tja, på grund av okunskap, på grund av antagandet om patriarkatet som, som en sjukdom, expanderar och expanderar i våra samhällen, i vår miljö, i våra sinnen… Och vi sväljer diskurser som uppenbarligen verkar fulla av vitalitet men är sköra i sig själva. Det är en global sjukdom, inte bara hos muslimer, som ifrågasätter jämlikhet.

Jämlikhet bör byggas utifrån förutsättningen för den frihet som Allah, den Allsmäktige, har gett oss, från hans rekommendationer och, slutligen, från vårt samvete. Vi är fria så länge vi är medvetna om hans närvaro. Således tvingar Allah oss att åter känna till hans skapelse och att söka rättvisa, att ingjuta andlighet i våra dagliga handlingar. Och om det är så, hur ska vi diskriminera hälften av befolkningen i vår värld? Hur kan vi ska stereotyper av dem? Varför tillämpa kulturella mönster som inte tillhör troende?

Att bygga gemenskap innebär att förstå den andre, arbeta med honom eller henne, söka gemensamma utrymmen och hjälpa till att växa i denna vardagliga värld (dunya). Vi stärker genom att göra detta med ödmjukhet och för detta ger Islam oss oändliga verktyg, vi sjunker om vi använder arrogans, protektionism eller kulturella attityder…

Varför tänker vi inte på våra interaktioner på ett profetiskt sätt? Varför bygger vi inte en rättvis och jämlik värld? Varför erkänner vi inte alla det höga värde som Allah satte på dem för att bygga ett bättre samhälle? Jämställdhet är grunden för en stark och sund gemenskap. En jämlikhet som ser troende i alla, som inte befriar eller berövar någon deras plikter som troende, som hedrar mångfald.

Må barmhärtighet finnas över alla, kvinnor och män, och tjäna som en uppriktig påminnelse (dhikr) om den betydelse det har för oss i vår värld, att vara medveten om vem som bär den i sin natur. Må våra hjärtan förvisa ojämlikhet och orättvisa. Må vi bygga en full värld där uppriktig tro är grundpelaren. Amen

Låt oss därför be Allah, den Högste, om Hans Sändebuds ljus så att våra hjärtan inte brinner ut i omedelbarheten och ordens eld, innan vi skymtar det fulla verkligheten.

Låt oss be Allah om ljus och fred att vara tacksamma för hans skapelse och övervinna rädslor för den autentiska kraften som borde styra våra hjärtan.

Låt oss be Allah genom renhet att öka vår tro, rena våra hjärtan och fylla dem med Islams ljus.

Låt oss be Allah att rena våra förfäders själ, vår, våra föräldrars och alla troendes.

Efter att ha sagt detta ber jag Allah välsignelser för alla. Må våra ord vara under lydnad till vår Herre, världarnas herre

Fredag den 28 Rajab 1442/12 mars 2021

Cordoba – Spanien