Bortom korruptionen

Sheikh Antonio de Diego González

Prisad vare Allah, skaparen, den som är början till allt och den som skapar allt. Allahs böner och Hans välsignelser vare hos den som upprätthåller det absoluta värdet och är värd att berömmas, vår profet och på hans folk och hans följeslagare ända till Domedagen.

Kära systrar, kära bröder, vi befinner oss i en komplex tid. Faktumet att tro att vi är världens ägare, framväxten av ateism och materialism, bristen på etik och orenheterna i hjärtan hos en stor del av mänskligheten leder oss till en komplex situation. Det handlar inte om att vara offer eller ens apokalyptisk utan om att utöva vårt styre över Allahs skapelse. Det genom vilket Shaytan, av enkel avundsjuka, inte lydde Allah den Högste.

Världen vi lever i är en enorm utmaning eftersom det finns rum, tider, situationer som vårt förnuft inte kan förstå, men inför det måste vi använda det förnuftiga hjärtat, fröet, för att få en trädgård att gro där andra se ett kargt land. Vår tid är inte den för kaos, utan den för möjligheten att förbättra oss själva, att bygga och söka Allahs accepterande, må alla Hans namn upphöjas.

Pessimister och uppgivna konstruerar en utmattande diskurs utan att förstå den visdom som ligger bakom vad som händer i denna värld, denna värld som är den bästa av alla möjliga världar. Därifrån, från bristen på förståelse med hjärtat, övergår man till avgudadyrkan där de, glömmer Allah, den Högste, överlämnar sig till ofullständiga eller svaga verkligheter som bleknar inför Allah. Hur många gånger får vi veta i Koranen att dessa verkligheter inte kommer att kunna försvara avgudadyrkaren när tiden konvergerar mot Allah.

En typ av samtida shirk, kära systrar och bröder, är den som främjas av de som försöker reducera all verklighet till enkel materia, och ignorerar Budbärarens Sunna. De tror att allt är ändligt, att det inte tillhör Allah… Och ändå, Hans är himlarna och jorden och allt som lever mellan dem. Korruption är inte bara förstörelse utan undervärdering av verkligheten och betydelsen av att vi lånar den som den har. En brist på ansvar som glömmer bort Allah som det yttersta målet för skapelsen, som inte betraktar människor som väktare och lämnar dem som en enkel exploatör. När jag tänker på detta minns jag alltid dessa verser från sura Ar-Rum (Bysantinerna):

DET ÄR GUD som har skapat er och gett er er försörjning och som en dag skall låta er dö och en Dag väcka er till nytt liv. Finns det bland de medhjälpare som ni vill sätta vid Guds sida, den som kan göra något av allt detta? [Nej,] stor är Han i Sin härlighet, höjd högt över allt vad [människor] sätter vid Hans sida! Ordningen har störts och fördärv har visat sig på fasta land och i havet, allt verk av människohand. Därför låter Han dem känna på några av [följderna av] deras handlingar; kanske kommer de att [ångra sig och] vända om. (30:41).

Det är egot (nafs) som återspeglas i skapelsen som vi ser, som oroar oss så mycket, men om vi kanske lägger lite mer ansträngning på vår egen hjärtats rening skulle vi hitta en lösning för den där korruptionen som sakta smyger sig på in i vår värld och det speglar hur vi vanligtvis är.

Korruption är frånvaron av rättvisa. Rättvisa är en av Islams grundpelare. Det är därför dessa verser är så suggestiva och vi måste ta hänsyn till dem. Denna avgudadyrkan som en vital attityd är inget annat än främjandet av orättvisa. Detta är vad som produceras idag av materialism, transhumanism eller hedonism som ser på egot som en idol som så ändligt bleknar inför Allahs verklighet, personifierad i hans skapelse. Idag är idolerna inte i sten eller trä, utan i många fall i oss själva.

Idoldyrkan är så utmanande eftersom den gör verklig tomma visioner, eftersom det lurar sinnena och får oss att fokusera inte på att förbättra utan på oss själva. Avgudadyrkan kan vara materiell, men också impregnerad med falsk andlighet eller en falsk känsla av trygghet. Slutet för dem som tror på alla dessa idoler är lika fruktansvärt som Koranen själv säger till oss: Säg: ”Bege er ut i världen och se [spåren som visar] hur slutet blev för dem som levde före er och som, de flesta av dem, satte medhjälpare vid Guds sida.” (30:42)

Den mänskliga själviskhetens korruption har fruktansvärda effekter på naturen, som är en synlig del av skapelsen, den slår mot den. Vår generation kan uppfatta det. Konsumtionen eller materialismens vilda upptåg återspeglas i skapelsen som en manifestation och även om vi tror att naturen lider, det är vi som lider i verkligheten. Därför säger Allah, den Högste: Ordningen har störts och fördärv har visat sig på fasta land och i havet, allt verk av människohand. En förvarning och fruktansvärd upplevelse innan vi återvänder till Allah.

Islam är inget annat än ett pacificerat liv, den uppriktiga troende vill inget hellre än att leva i fred. Varför insisterar han då på att påtvinga skapelsen sin vilja? Detta överskott är kvävande, fruktansvärt, det leder oss till avgrunden om vi inte reflekterar från vårt förnuftiga hjärta istället för att hetsa upp verkligheten med ett rostigt hjärtas eld, så typiskt för de vilda icke troende. Allah varnar mänskligheten genom sina egna handlingar, korrumperar utrymmet som skyddar dem, som försörjer dem och förstör det de känner så att de reflekterar. Allahs barmhärtighet kommer bara med medvetenhet om verkligheten, inte tidigare.

Kära systrar, kära bröder, det är därför det är så oerhört viktigt att vara medveten om verkligheten i vilken vi lever och agera etiskt inför den, söka rättvisa och fullända oss själva genom tillbedjan. Allah, den Allsmäktige, säger i sin Koran: de som förnekade sanningen skall drabbas av [hela tyngden av] sin förnekelse, men de som levde ett rättskaffens liv har jämnat vägen för sig själva – och Han skall i Sin nåd belöna dessa som trodde och levde ett rättskaffens liv. Han är inte vän till dem som förnekar sanningen. (30:44-45).

Att lita på Allah, Hans barmhärtighet och Hans rättvisa är meningen med livet. Det är inte lätt, men ändå erbjuder det möjligheten att leva fullt ut med Allahs, den Högstes, kärlek. Den kärleken som får trädgården i vårt bröst att grönska, den kärleken som räddar oss från vilken eld som helst. Må Allah, den Högste, vägleda oss på de rättfärdiga och uppriktiga troendes väg och få oss att överstiga korruption och falska idoler. Amen.

Låt oss därför be Allah, den Högste, om Hans Sändebuds ljus så att våra hjärtan inte brinner ut i omedelbarheten och ordens eld, innan vi skymtar det fulla verkligheten.

Låt oss be Allah om ljus och fred att vara tacksamma för hans skapelse och övervinna rädslor för den autentiska kraften som borde styra våra hjärtan.

Låt oss be Allah genom renhet att öka vår tro, rena våra hjärtan och fylla dem med Islams ljus.

Låt oss be Allah att rena våra förfäders själ, vår, våra föräldrars och alla troendes.

Efter att ha sagt detta ber jag Allah välsignelser för alla. Må våra ord vara under lydnad till vår Herre, världarnas herre.

Fredag den 19 Muharram 1443/27 augusti 2021

Cordoba – Spanien