Resan

Sheikh Antonio de Diego González

Prisad vare Allah, skaparen, den som är början till allt och den som skapar allt. Allahs böner och Hans välsignelser vare hos den som upprätthåller det absoluta värdet och är värd att berömmas, vår profet och på hans folk och hans följeslagare ända till Domedagen.

Kära systrar, kära bröder, denna vecka måste vi minnas en resa, en välsignad resa. Den som vår älskade profet, frid vare med honom, gjorde en natt i Rajab där månen var svag och bara kunde lysa upp sitt ljus. I vår omedelbarhet, så vardagliga, är vi inte medvetna om vad den resan betyder (isra wal miraj) och många gånger låter vi den passera, utan att reflektera, utan att smaka på vad den betyder i vår nutid.

Efter detta säger Allah, den Högste, i Koranen:

STOR är [Gud] i Sin härlighet, Han som under natten förde Sin tjänare från den heliga Moskén till den fjärran böneplatsen, vars omgivningar Vi har välsignat, för att visa honom några av Våra tecken; Han är Den som hör allt, ser allt. (17:1)

Och detta ämne nämns, redan i den sista delen av resan för de som tvivlar på det, med en annan vers:

ifrågasätter ni att han såg detta som han såg? Ja, han såg honom ännu en gång vid lotusträdet [nära] den yttersta gränsen, intill [den ljuvliga] vilans lustgård; och lotusträdet badade [i ett bländande ljus]. Han tog inte sina ögon [från synen] och inte heller försökte han se mer än vad han såg; han fick ju se några av sin Herres största tecken. (53:12-18)

Den resan, kära systrar och bröder, är en symbol som inte är uttömd även om vi går mot den om och om igen. Som vatten från en brunn fräschar det upp oss i en tom och smutsig värld där det tillfälliga, det goda, skönheten, sanningen inte levs i fullhet, det lär oss att resan mot Allah kommer i det mest oväntade ögonblicket. I vår önskan att rationalisera livet tänker vi om och om igen, men Mohammeds resa innebär att leva fullt ut, leva i nuet, att bli vägledd av den ädla Jibril mot det absoluta vi ännu inte har bett om. Allah, den Högste, så befaller det, så gör det.

Vår älskade Budbärare bad inte om att få stiga, han bad inte om att få resa, han bad inte om att hans gränser skulle pulveriseras, han bad inte om att få se… och det gavs till honom. Mystiska och djupgående är den Högstes bestämmelser, som vet allt. Varför ägnar vi inte mer uppmärksamhet åt festivalen Miraj? Varför tar vi det inte som en högtid för minnet (dhikr)? Varför i vårt livs mörka natt tillåter vi oss själva att vara rädda och inte stiger upp efter sunna? Det är en skrämmande upplevelse, du stiger upp från jorden till elden och från elden till Paradiset, men efter ansträngningen finns det en underbar belöning.

Vi varnas i Koranen för att många, när vi räknar symbolerna och tecknen i Koranen, kommer att säga till oss: ”[Det där är bara] sagor från förfädernas tid!” (83:13). Men deras huvuden lurar dem och deras hjärtan är fulla av rost som hindrar dem från att njuta av verkligheten som Allah har tänkt det.

Isra wal miraj är bekräftelsen på att Allah har sänt uppenbarelser och budbärare till hela mänskligheten i alla tider och i alla möjliga världar. Koranen säger: Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma [för att förkunna]: ”Dyrka Gud och håll er borta från det onda!” (16:36). Därför är profeten Mohammeds resa inte den första som inträffade. Den resan är ett minne (dhikr), för alla troende, liksom Enoch (Idris) eller Musa som den för shamanerna från våra förfäders kulturer som reste genom Allahs barmhärtighet för att läka och ge stöd. Det är en resa för att känna att Allah, den Högste, vill viska något i en symbolisk nyckel för att göra livet bättre. En vetskap om att profetens erfarenhet var enorm men att vi, med våra begränsningar, kan uppleva något liknande även om det är oändligt litet. Även om det är en sekund, låt det vara en evig sekund i nuet och den Högstes närvaro.

Denna välsignade resa är både farlig och utmanande. Av denna anledning låter Allah profeten att resa från Haram i Mecka, hans säkra hem, till avlägsna och heliga länder, Jerusalem, så att uppstigningen sker på heligt land, men utan känslomässiga band. När han inte längre är bekväm, är det första han ser Elden… avståndet från Allah, omöjligheten att uppfriska sig själv i Honom. Och sedan stiger han upp, progressivt, genom de sju himlarna, genom de sju sfärerna, genom världar av överflöd och skönhet, närheten till Allah. Det kan inte finnas någon trädgård om det inte finns någon eld, det kan inte finnas någon enhet om det inte finns någon mångfald. Profeten förstod det väl och kände Allahs, den Högstes barmhärtighet, men en annan kanske skulle ha blivit galen. Därför ger Allah varje person vad han kan bära, varken mer eller mindre.

Den här resan är ingen myt, det är något väldigt verkligt. Kära systrar, kära bröder, reflektera över de gånger ni har känt en atom av denna resa i era liv: när ni passerar från mörker till ljus, när ni tar skydd från den kvävande värmen i grön skugga, när ni känner er omslutna av något större, när änglarnas skydd omger dig, när lyckan övervinner dig och ett leende uppstår… Det är en ”mikro” Miraj i ditt liv. Du har stigit upp till de sju himlarna och har stigit ner för att skapa en bättre värld. Detta är vad Allahs Älskade gjorde med sin storhet och vi gör det med vår ödmjukhet. Det är därför vi följer hans sunna, det är därför vi följer hans väg. Om vi ​​visste, med samvete, att hans sunna får oss att resa varje ögonblick som han gjorde, hur lätt skulle det vara att vara en uppriktig troende. Så låt oss be Allah att ge oss en bråkdel av en sekund av den heliga resan, att ta oss från vår säkra plats och ta oss till en helig plats och få oss att stiga upp, även om det betyder bitterhet, hårdhet och ansträngning. Må han lyfta oss upp i sin närvaro. Låt en sekund vara en evighet. Amen

Låt oss därför fråga efter Allah, den Högste, och hans Sändebuds vägledning så att våra hjärtan inte förtär sig i omedelbarhetens eld och ord, innan vi ser den fulla verkligheten.

Låt oss be Allah om ljus och fred att vara tacksamma för hans skapelse och övervinna rädslor för den autentiska kraften som borde styra våra hjärtan.

Låt oss be Allah genom renhet att öka vår tro, rena våra hjärtan och fylla dem med Islams ljus.

Låt oss be Allah att rena våra förfäders själ, vår, våra föräldrars och alla troendes.

Efter att ha sagt detta ber jag Allah välsignelser för alla. Må våra ord vara under lydnad till vår Herre, världarnas herre

Fredag den 21 Rajab 1442/5 mars 2021

Cordoba – Spanien