Gåvor

Sheikh Antonio de Diego González

Prisad vare Allah, skaparen, den som är början till allt och den som skapar allt. Allahs böner och Hans välsignelser vare hos den som upprätthåller det absoluta värdet och är värd att berömmas, vår profet och på hans folk och hans följeslagare ända till Domedagen.

Kära systrar, kära bröder, dessa är Allahs gåvor som är grundläggande för våra liv. Hans generositet ger oss möjligheten att leva fullt ut i denna värld. Vad skulle det bli av oss om de inte var där?

På grund av vår värld, på grund av våra omständigheter, är vi väldigt vana vid gåvor som något naturligt. ”De måste finnas där”, säger vi övertygade, ”vi förtjänar det”, men många gånger kan vi inte njuta av deras innebörd. Vi glömmer, i vardagen, den enorma tyngd den har inom alla områden av våra liv. Vi glömmer att de är tecken.

Allahs, den Högstes, gåvor är tecken, detta betyder att de varnar, de visar en del av sin verklighet. De är små skapelseblixtar som påminner oss var vi är, hur vi ska förstå eller se på verkligheten. De är ögonblick som är uttömda och tjänar till att länka och koppla tusentals av dessa tecken för att förstå Allahs oändlighet, kraften i Hans verklighet. Den stora symbolen som skapelsen representerar, alla dessa möjliga världar, är sammanvävd av tusentals tecken som markerar vägledningen. Allahs, den Högstes gåvor, tillåter oss att ta det nödvändiga steget för att inte kvävas i dess oändlighet.

Angående detta finns det i suran Al-An’am (Boskap) en mycket intressant hänvisning till allt detta som, enligt min åsikt, verkar grundläggande och mycket intressant och som jag skulle älska att reflektera över:

HELT VISST är det Gud som låter fröna och fruktkärnorna klyvas och livet spira ur det som är dött och som låter döden stiga fram ur det levande. Detta är er Gud – hur förvirrade är inte era begrepp!” Det är Han som låter daggryningen klyva [mörkret] och som gjort natten till en tid för vila och [gett] solen och månen [fasta banor med vars hjälp tiden] kan beräknas; detta enligt den ordning som den Allsmäktige, den Allvetande, har fastställt i Sitt beslut. Och Han har gjort stjärnorna som hjälper er att finna vägen genom de djupa mörkren över land och hav. Vi har sannerligen framställt budskapen fast och klart för de insiktsfulla. Och det är Han som har låtit er uppstå ur en enda varelse – [för er finns] alltså en [första] boning, [modersskötet,] och ett [sista] förvaringsrum, [jorden]; ja, Vi har framställt budskapen fast och klart för dem som vill förstå. Och det är Han som har låtit regn falla från skyn; med det har Vi skapat all växtlighet och därur frambringat ängarnas gräs. Ur detta låter Vi säd som bär ax uppstå och dadelpalmens blomkolvar bli till lättåtkomliga klasar av dadlar; och [Vi låter] vingårdar uppstå och olivlundar och granatäppelträd, [alla i grunden] lika varandra och ändå olika. Se på dessa frukter, hur de tar form och hur de mognar! I detta ligger sannerligen budskap till dem som har tro. (6:95-99)

Det är i slutändan till Allah som dessa verser pekar och uppmanar oss att reflektera över innebörden av de gåvor som manifesteras i naturen som tecken på Hans storhet. Och som Koranen själv säger: Vi har sannerligen framställt budskapen fast och klart för de insiktsfulla. (6:97). Endast den som vet njuter av tecknen, njuter av Allahs skapelse.

Om vi ​​går in i dessa versers diskurs och verklighet kommer vi att förstå deras kraft och intensitet. Fragmentet börjar med en vacker uppmaning (Koranen, 6:95) som säger att det är Allah som öppnar fröet och daggryningen och får dem att gro, i en metafor om födelse och uppståndelse: skapelsens största mirakel. Livet är den viktigaste gåvan som Allah ger och livet betyder dynamik, det betyder fullhet och förändring.

Men precis som mänskligheten är också universum levande och det är därför det får kosmos att slå och markerar dagen och natten och solen och månen som mänsklig tid. Vi kan inte glömma att solen markerar dygnets timmar, medan månen markerar månaderna i kalendern. Kosmos är lika levande som vi är och detta är beslutat av Honom (Koranen, 6:96). Kosmos och dess kretslopp är gåvor som visar tecken så att vi ser att vi inte är exceptionella, utan att vi kan se oss själva nedsänkta och samtidigt är vi båda beroende av Allah, må alla Hans namn upphöjas.

Himlen, så svårfångad för människor, skapades också med stjärnorna som fungerar som en vägledning (materiell och symbolisk) inför mörker (Koranen, 6:97). Även om mörkret är ursprungligt, grundläggande för skapelsen, är det stjärnornas ljus som får människor att rysa och som tillåter vägledning en mörk natt. Den andliga liknelsen är väldigt närvarande, dessa stjärnor är de troende som hjälper andra att orientera sig när det verkar som att ingenting är vettigt. Och det är ett tecken på vår sårbarhet. Återigen är de förståeliga och njutbara tecken för dem som vet eller, bättre, för dem som vill veta.

Skapelsen är en plats för vila, närvaro och utveckling, det är vad Allah, den Högste, säger i en annan av verserna (Koranen, 6:98) för att omedelbart introducera oss till dynamiken i den världen (Koranen, 6:99) som regnet, så fullt av välsignelser, och grönskan i dess skapelse. Grönt, paradisets färg par excellence, ger oss ett tecken på paradiset, på vår framtid mot trädgården. Oasens gröna mitt i öknen tillsammans med dadlarna från palmerna som växer i öknen där det tydligen inte verkar finnas något liv. Och övergången till ängen där det finns gamla olivlundar, vingårdar och granatäppleträd med en frukt som representerar geometrisk perfektion. Alla tecken för mänskligheten som förvandlas till symboler i upplevelsen av profeter som Musa, Dawud, Sulayman eller Isa. Eftersom de gör profetiska symboler och outtömliga gåvor från olivlunden som ger oljan att mata oss med och tända lamporna (Koranen, 24:35), vingården från vilken vinet kommer till kalkarna som hälls upp i trädgården. (Koranen, 78:34) eller granatäpplet som toppade kolonnerna i templet byggt av Sulayman som en symbol för naturens perfektion och förening. Alla symboler som vår älskade profet tog och återvände till i sin Sunna som de gåvor med vilka man kan bygga sig själv som en uppriktig troende.

Kära systrar och bröder, låt oss med Gudsfruktan vara medvetna om vad dessa gåvor betyder för våra liv så som tecken visar sig för oss och visar oss att världsligt liv är en återspegling av Hans storhet. Det är Allah som ger gåvor, som får oss att leva, som gör oss kompletta och som ger oss Paradiset. Inför dem som fyller sin mun med helvete, låt oss sätta Hans barmhärtighet först. Endast på detta sätt kan vi överskrida och besegra oss själva. Må Allah på så sätt ge oss Allah. Amin

Låt oss därför be Allah, den Högste, om Hans Sändebuds ljus så att våra hjärtan inte brinner ut i omedelbarheten och ordens eld, innan vi skymtar det fulla verkligheten.

Låt oss be Allah om ljus och fred att vara tacksamma för hans skapelse och övervinna rädslor för den autentiska kraften som borde styra våra hjärtan.

Låt oss be Allah genom renhet att öka vår tro, rena våra hjärtan och fylla dem med Islams ljus.

Låt oss be Allah att rena våra förfäders själ, vår, våra föräldrars och alla troendes.

Efter att ha sagt detta ber jag Allah välsignelser för alla. Må våra ord vara under lydnad till vår Herre, världarnas herre.

Fredag den 22 Dhul Qaddah 1442/2 juli 2021

Cordoba – Spanien