Historia

Sheikh Antonio de Diego González

Prisad vare Allah, skaparen, den som är början till allt och den som skapar allt. Allahs böner och Hans välsignelser vare hos den som upprätthåller det absoluta värdet och är värd att berömmas, vår profet och på hans folk och hans följeslagare ända till Domedagen.

Kära systrar, kära bröder, ibland tänker vi inte tillräckligt på vad minnet och hågkomsten, själva historien, betyder. Världens materialitet besitter oss och ibland slutar vi att tänka på verklighetens djupa betydelser. Vi tror att i vår ändliga värld (dunya) är upplevelser uttömda, de löses upp och tappar kraft. Och det är där glömskan attackerar oss som så väl får oss att ta avstånd från Allah den Högste.

Historien är ett bra exempel på detta, eftersom vi många gånger inte ens införlivar det i vår upplevelse av tron (din). Vi tror att historien är långt borta, varför ska bry oss om att minnas det goda och det onda, det ändliga och det oändliga, om det förefaller oss att vi uppfyller det som sades. Ja, men vi följer utan samvete, utan att inse vikten av att komma ihåg.

Att minnas är en av dins grunder. Allah, hyllning och ära hör till Honom, vill att vi ska minnas Honom, Hans ständigt närvarande rum och tid, Hans närvaro. Det minnet är ibada och det hjälper oss att etablera oss i verkligheten. Vi minns också Hans Sändebud i hans närvaro, i hans ord (ḥadith) och i hans handlingar (sunna). Minnen av verkligheten som är väl värda det för att kunna förstå och leva den mycket bättre.

Tillsammans med minnet uppmanas vi att känna igen verkligheten. Att veta, återigen inse vad Allah redan har gett oss före vår födelse, en medfödd visdom som är typisk för Adams barn att kunna styra denna värld. Kunskap om Allahs väg är den kunskap som tvingar oss att återvända till det vardagliga (dunya) för att känna igen det gudomliga som finns i det. Och när vi gör det känner vi en djup befrielse och förbindelse med Allah i lika hög grad. Vi kommer att se reflektionen av Allah och hans älskade Profet i allt, när månen lyser upp fältet på natten.

Kunskap byggs bara genom att känna till och erkänna verkligheten. En uppriktig troende gör detta med ödmjukhet, så nödvändigt för att kunna möta Allahs skapelse. Utan båda blir kunskap steril och karg, utan möjlighet till förvandling eller förändring. Och naturligtvis är islam inte en tro av ackumulering av data, inte heller av förnimmelser eller av död kunskap. Kunskapen som krävs av oss är levande, dynamisk och försöker framför allt att gynna oss själva genom att förvandla oss själva till att veta att det inte finns några andra verklighetsgrunder än Allah.

Historia är minnets vetenskap. Vi minns, skriver och skriver om tider som vi inte har spenderat eller levt. Och ändå måste vi tänka och förstå för att fullt ut uppleva verkligheten. De islamiska kunniga har alltid tagit hänsyn till detta – ärvt från Bokens folk – och har odlat det som ett välbehövligt hjälpredskap för tron.

Koranen använder historien som ett sätt att inkludera symbolen i tidens flöde. Det är denna disciplin som hjälper oss, på ett mycket nödvändigt sätt, att temporalisera upplevelsen av uppenbarelse inför Allah den Högstes eviga närvarande. Människan behöver historien, eftersom det är nedsänkt i en tidsmässig evolution, i ett kontinuerligt flöde och dras av det. Endast den som åter vet vad Allah visar honom, efter Mohammeds underbara exempel, kan stoppa tidens flöde och leva ögonblicket.

​Även om det kan verka mystiskt, har vi alla någon gång upplevt detta upphörande av vardaglig tid och upplevelsen av ögonblicket. Om inte, kom ihåg när du gör ṣalat med fullt medvetande, när din panna nuddar marken och medan du viskar du’a verkar det som om tiden är utsläckt och Allah omfamnar dig. Det finns inte längre någon tid, eftersom du är i Allahs nutid. Precis som i Laylat al-Qadr när det sägs att en natt är bättre än tusen månader, eftersom tiden blir närvarande för Allah så att hans ord kommer ner till jorden.

Men vi behöver historia eftersom det är en krycka som hjälper oss att gå. Våra begränsningar behöver det så att vi inte ramlar medan vi försöker förstå den gudomliga manifestation. Koranen själv, i Sura Yusuf, säger: Allteftersom Vi uppenbarar denna Koran för dig [Muhammad], klarlägger Vi för dig [dess mening] på bästa sätt; förut var du ju en av dem som inte kände till något om [denna berättelse]. (12:3). Koranen är full av historia med konkreta exempel och en universell bakgrund. De konkretiseras i ett språk, i en temporalitet, i metaforer som vi alla känner till, men deras inre natur är tidlös, universell och gudomlig. Och ändå hjälper historien oss att tänka, imitera, bygga. Och, till exempel, hur väl Surah Yusuf berättar den antika historien som också fungerar som ett moraliskt, politiskt eller livsviktigt exempel för profeten Mohammed.

Risken med historien är att vi gör shirk (avgudadyrkan) över den och förvandlar den till den verklighet som bara tillhör Allah. Historien är inte full verklighet, den är en symbol att förstå. Annars dyker bitterhet, besvikelse eller nostalgi upp. Det senare är det farligaste tecknet eftersom det är vägen till shirk (avgudadyrkan), till att glömma ödet, till att tro att människan är självförsörjande när allt beror på Allah. Historia för en muslim är en symbolisk verklighet att se på, att konfrontera, men den ersätter aldrig Allah som vissa har trott.

Kära systrar, kära bröder, jag vill tänka att vi i en tid full av svårigheter, komplexitet, nostalgi och essentialismer kan minnas hur Allahs din inbjuder den uppriktiga troende att återupptäcka allt som Allah har ordnat för oss. Därför ber jag Allah att vi överskrider materiell historia, ändliga identiteter, slutna gemenskaper för att nå fullheten av universaliteten av uppriktig och fredlig tro, det som vi kallar den islamiska tron.

Amen.

Låt oss därför be Allah, den Högste, om Hans Sändebuds ljus så att våra hjärtan inte brinner ut i omedelbarheten och ordens eld, innan vi skymtar det fulla verkligheten.

Låt oss be Allah om ljus och fred att vara tacksamma för hans skapelse och övervinna rädslor för den autentiska kraften som borde styra våra hjärtan.

Låt oss be Allah genom renhet att öka vår tro, rena våra hjärtan och fylla dem med Islams ljus.

Låt oss be Allah att rena våra förfäders själ, vår, våra föräldrars och alla troendes.

Efter att ha sagt detta ber jag Allah välsignelser för alla. Må våra ord vara under lydnad till vår Herre, världarnas herre

Fredag den 1 Dhul Qadah 1442/11 juni 2021

Cordoba – Spanien