Tillsammans

Sheikh Antonio de Diego González

Prisad vare Allah, skaparen, den som är början till allt och den som skapar allt. Allahs böner och Hans välsignelser vare hos den som upprätthåller det absoluta värdet och är värd att berömmas, vår profet och på hans folk och hans följeslagare ända till Domedagen.

Kära systrar, kära bröder, det verkar som att det nuvarande ögonblicket vi lever i tenderar att splittra oss. Vi styrker oss själva, vårt ego (nafs), entydiga identiteter, ett existentiellt tomrum där vi verkar förenade med varandra, men tar avstånd från den andra, till priset av att isolera oss själva. För att få oss att glömma att världen finns bara tack vare Allahs barmhärtighet, hyllning och ära hör till Honom, representerade av exemplet från hans Sändebud för denna skapelse.

Vår värld låser in oss i oss själva och vi tror felaktigt att allt slutar där. Vi kan inte förstå att Allah har bestämt det uppenbara och det dolda. Och vår förståelse är så begränsad att vi är mycket överväldigade av verkligheten. Och att bli omkörd av Allahs verklighet utan medvetenhet leder bara till oförståelse. Därför skulle jag vilja ägna dagens khotba åt att kommentera en vers från Koranen som handlar om detta ämne och som är viktigt för alla, den här som säger:

Och grip alla med ett fast grepp om Guds räddningslina och låt er inte splittras! Minns Guds välgärningar mot er: fiendskap hade rått mellan er, men Han lät [viljan till] försoning tränga in i era hjärtan och med Hans välsignelse blev ni bröder. Ja, Han räddade er från randen av en flammande avgrund! Så klargör Gud Sina budskap för er för att ni skall få vägledning (3:103)

En vers som har ett avslöjande budskap med flera mycket kraftfulla vändpunkter, varav kanske första delen är en väckarklocka för den aktuella frågan. För det är från detta erkännande av världen, från detta accepterande av barmhärtigheten som den drivande principen för skapelsen och idén om att ”förena sig tillsammans” eller i gemenskap, som det också skulle kunna vara översatt, i ”räddningslina” så symboliskt att det visar symbolisk kraft eftersom det är ett löfte, en pakt eller halsådran som tillåter liv. Alla dessa betydelser kan inte existera utan den sömlösa föreningen, utan den nödvändiga medvetenheten om att den inte kan brytas. Därifrån utläser man resten av budskapet, därifrån utgår den autentiska kraften i denna vers. En sann förening är endast möjlig om den är inom ett system som inte består av element med liten sammanhållning. Och det systemet fungerar bara om Allahs barmhärtighet verkar bakom det.

Alla pratar om gemenskap, men få förstår det. Alla vill bemästra det, men få vill leva det. Detta tillvägagångssätt, som har blivit överdrivet politiserat och ideologiserat, distanserar idén om ett system, där alla element har en strukturell roll för dess överlevnad, vilket är vad som syns i uppenbarelsens budskap.

Därför har den tidigare nämnda versen en stor och tung roll i den raden. Det innebär en enorm utmaning för oss alla eftersom vi snabbt börjar tänka politiskt och inte andligt. Istället för att känna vilken betydelse samhället har, eller det representerar, känner vi ett behov av att dominera det, att leda det och underkuva det och vi förstår inte att ett system måste vara homeostatiskt, det vill säga ett som reglerar sig självt genom att anpassa sig till varje situation.

Det är den troende som måste känna sig som en del av systemet från sin upplevelse av Allah genom den fulla och uppriktiga erfarenheten av Sunna och Mohammeds erfarenhet. Det finns åtminstone inget annat sätt i vårt sätt att förstå uppenbarelsen än att förstå den roll som profeten hade och som han testamenterade till oss. Full acceptans, förståelsen att det är en unik upplevelse, respekt och avsikt är det föregående steget för att kunna uttrycka det. Från det subjektiva går vi till det objektiva, från det sunda hjärtat går vi till handling.

När versen levererar sitt budskap i den första versen får den mottagaren att omedelbart reagera och meditera. Agerar du ärligt talat bra? Bedömer du rättvist? Tänker du förnuftigt? Kära systrar, kära bröder, vi kanske inte minns när vi var fiender, inte ens för en sekund, och inkluderades i Allahs barmhärtighet. Vi kanske inte minns när elden invaderade vårt bröst och Allah fick den att sluta. Vi kanske inte kommer ihåg när vi gick vilse och Allah sände Vägledningen för att rädda oss från glömskan. Är inte Allah, den Högste, närmare oss än vår halsven?

Att bygga gemenskap betyder inte ett perfekt samhälle, inte heller en värld med en monokrom åsikt, inte heller dogmer eller ortodoxier. Det innebär att hålla fast vid uppenbarelsen, leva den medvetet och att vara barmhärtig med ödmjukhet. Utsträckt och fast hand, för att kunna hålla i om vi märker att vi faller, och lita på att andra är som oss. I en verklig gemenskap finns det inget utrymme för rädsla, inte heller för charlataner eller för lögnare.

I dessa stunder när allt har ett ideologiskt pris, när allt kan köpas och säljas, är det Allahs gunst som stärker oss som troende och, bara när vi antar det, som gemenskap. Det är därför Allah, må han vara prisad, säger: ”Var inte uppdelad,” ”Var inte splittrad.” Må identiteten vara en, må tron ​​vara uppriktig, individuell men kan kännas igen i sitt djup och på så sätt kan vi alla mötas igen utan etiketter, utan förklädnader och utan flyktiga ord.

Samhället som är byggt runt räddningslinan som Allah sträcker ut till oss är den enda som överlever tid, seder och glömska för innerst inne är det enda som återstår Honom må alla deras namn vara Exalterad. Allt annat är sand på en blåsig dag.

Må Allah ge oss styrka att gå ännu längre, trots närheten, och hålla fast vid det Han har gett oss. Må hans barmhärtighet vara vår styrka och sunna från hans mest älskade varelse vår vägledning. Låt oss därför fråga Allah, den Högste, och ljuset från hans Sändebud så att våra hjärtan inte förtärs i elden av omedelbarhet och ord, innan vi ser den fulla verkligheten. Amen

Låt oss be Allah om ljus och fred att vara tacksamma för hans skapelse och övervinna rädslor för den autentiska kraften som borde styra våra hjärtan.

Låt oss be Allah genom renhet att öka vår tro, rena våra hjärtan och fylla dem med Islams ljus.

Låt oss be Allah att rena våra förfäders själ, vår, våra föräldrars och alla troendes.

Efter att ha sagt detta ber jag Allah välsignelser för alla. Må våra ord vara under lydnad till vår Herre, världarnas herre

Fredag den 2 Jumada al-Akhira 1442/15 januari 2021

Cordoba – Spanien