Jordens kämpare och Koranen i försvaret av skapelsen och jorden

Marco Terranova Tenorio – Webislam

Attacken på skapelsen kommer från den andliga, politiska och ekonomiska sidan.

Å ena sidan skapandet av en materialistisk, nihilistisk och ateistisk paradigm (Guds fiende inte som en förnekare,
utan som en förstörare av det goda, mänskligheten, jorden och värden) har börjat förgöra mänskligheten inåt, för att
tömma den på andlighet och fylla den med en lögn. Det vill säga, världen och människor har ingen själ, och att det
man inte ser finns inte.

Denna stor lögn, som med stöd av empirister, rationalister och aktuella förespråkare för falsk vetenskap presenteras
idag som absolut sanning, förstör liv och skapelsen, eftersom det är nödvändigt för deras planer för olaglig samling
av rikedomar, genom att förvandla allt till objekt och inte subjekt. Du är värd vad du har, djur och ting är värda
det värde de har vid ett ekonomiskt utbyte och inte för vad de egentligen är.

Många har sett bilden av mordet på en stor elefant, där man skar halva ansiktet med en yxa så att man kunde skilja
hornen och sälja dem. Djuret offrades för människans girighet, för en obegränsad arrogans som får denne att tro att
hon äger jorden och alla dess varelser.

Det här är ett exempel på ”sanningen som styr världen” överallt.

Varken de muslimska folken eller muslimska regeringar idag bryr sig om skapelsen och jorden. Om vi inte försvarar
den svagaste länken, kan vi inte försvara oss själva.

De ursprungliga folkens uppror mot västerländskt barbari och företag, är nu en verklighet. Vi ser att även samhällen
som har enbart bågar och pilar har stoppat stora företag som vill stjäla resurser från skogen, helig mark för dessa
människor.

Och idag ser vi hur Islam, vi muslimerna är bortkopplad från det brinnande försvaret av naturen, jorden och livet.

Vi fokuserar på de fem pelarna, men inte tillräckligt. Utförandet av religiösa krav är nödvändiga för att stanna på
rätt väg, men vi behöver flera pelare, mer medvetenhet, mer djup, ett hus behöver tak, ytterväggar, grunder.

Här vill jag hänvisa inte till pelarna, men grunderna. Grunderna är pelarnas bärande del. Grunderna uppmanar oss att
titta tillbaka på Koranen, med ödmjukhet, kärlek, nyfikenhet. Grunderna kallar oss att vända tillbaka ansiktet,
underkasta oss med tålamod, med ett ödmjukt hjärta.

Idag attackeras skapelsen av krafter som i vinsten och ekonomins namn leder till livet och människan till utrotning.

Idag förstörs alla naturreservat, man dödar varelser döda som delfiner och valar för livsmedelsanvändning, vi förstör
oss själva.

Miljontals muslimer tittar på Kaba, men vi tittar inte på Kaban i vårt hjärta. Vi läser Koranen, men lyssnar inte på
vad vårt hjärta säger när vi minns tack vare kunskapen i Koranen.

I dag mer än någonsin behöver vi stå upp igen, vi behöver igen inte en vägledare för vi har det, men att börja gå
mot andlig uppstigning, det vill säga, att skydda de svaga, att kämpa mot den mäktigas arrogans, att kämpa mot vårt
ego och nafs, att underkasta oss Skaparen genom kärlek till skapelsen.

Utan kärlek till denna skapelse finns inget paradis. Dunia är inte den materiella världen, utan fjärmandet från
verkligheten vilket skapar en falsk verklighet.

Vi är andliga och materiella varelser, och vi har blivit skapat så, vilket innebär att vi inte får neka skapelse men
älska den och vara dess förmyndare, naturen, livet och djurens väktare och försvarare. Med styrka och intelligens
måste vi börja stå upp mot detta globala tyranni, detta falskheten och det ondas tronbestigning. Vi är vana vid
ondska och orättvisor, men det är varken normalt eller naturligt, även om det har skett i tusentals år och även om
man säger att människan är alltid människan. Det har inte alltid varit så.

Koranen säger klart för oss att vi kan gå ner och bli en Shaytan eller stiga upp för att bli andliga varelser av
ljus. Skaparen i sin storhet har gett oss den största friheten att välja på mänskligheten nivå och personlig nivå,
även om frälsning är på mänsklighetens nivå eftersom frälsningen inte är personligt och därför räcker det inte att
isolera sig och vara ren, vi måste vi kämpa i vår tid, vi måste ta itu med problemen i vår egen tid för att lätta på
bördan för kommande generationer.

Idag talar man inte om hjärtat, om sanningen… Och det är dags att vi börjar prata och börja kämpa för det som
verkligen har värde, och i det vi verkligen kan lyckas i livet. Det är att inte ha en bil, ett stort hus, men att
vara mer utvecklade människor, det vill säga mer omtänksamma, mer respektfulla, ansvarsfullare och mer intresserade
och engagerade i rättvisan på alla nivåer.

Vi lär våra barn Koranen men vi lär inte dem att älska djur, växter, liv. Utan att älska livet fördöms människan här
och i livet efter detta. Det är kärleken till livet som får oss att öppna dörren till livet efter detta, för om vi
älskar livet är vi fullständiga men om vi saknar denna universella kärlek, vi saknar allt. Försvarade inte vår
älskade profet Muhammad (fvmh) som Isa (Jesus)
(fvmh) gjorde djuren och träden? Eller kan vi förstå en profet som talar å ena sida om rättvisan och å det andra när
han ser en hund sparkar honom den eller drar upp med rötter ett träd eller en blomma bara för nöjes skull?

Det handlar inte att gå till överdrift, det handlar om att bli medvetna om var vi är, vilka vi är och vart vi är på
väg.

Koranen säger i sin oändliga visdom att världen byggdes i samhällen och detta är ett bevis för människor, eftersom
vi inte kan privatisera andligheten och göra den till en del av en enda by eller region. Sedan problemet inte är att
det finns olika trosuppfattningar men i mänsklighetens förlust av andligheten. Om vi alla var mer mänskliga, skulle
ingenting separera en muslim från en kristen, från en buddhist. Och även om alla hade samma tro skulle dessa
föreställningar också blandas i äktenskap, familjer eller grupper av vänner eller politiska och sociala
organisationer.

Det handlar inte om att gå framåt som en galning eftersom det finns olika omständigheter. Vi ser fallet med Iran,
omgiven av fiender, eller Syrien eller Libanon där allt verkar omöjligt nu, men vi kan inte förlora fokus, på vad vi
vill och vad vi söker.

Känsligheten mot skapelsen är inte främmande för islam, det fanns en tid då i en andalusisk by lagen föreskrev att
om man högg ett träd skulle man plantera tre. Sådan var den grad av känslighet och rättvisa på många platser, men i
dag delas denna känslighet av andra människor, okända vid tiden för Profeten (fvmh). Vi ser det i
ursprungsbefolkning i Ecuador och Bolivia som har fastställt i sina etiska lag Moder jordens försvar och värdighet
och som avgränsar den nuvarande attacken i den ekonomiska tillväxten och den kapitalistiska ackumulations namn.

Det kommer inte att bli någon förändring utan folkets direkt agerande mot den nuvarande avvikande kapitalistiska
systemet och dess ersättning med en mer avancerade andlighet och som skyddas av andliga krigare som i sin tur
försvarar livet och naturen.

Dessa krigare dyker upp varje dag med mer kraft, de försvarar djur på lokal nivå, och även organisationer som står
emot de japanska kriminella eller från andra länder som dödar valar och delfiner för vinst syfte. Jag har inte sett
någon stat styrd av muslimer som använder en del av sina väpnade styrkor i försvaret av dessa djur.

Mycket arbete återstår, men i dag, mer än någonsin måste vi göra Koranen till en levande bok, och inte en bok som
ger kunskap för att vi ska gå omkring och stoltsera över det.

Låt oss underkasta våra hjärtan till Skaparen, älska Hans skapelse, hoppas på hans nåd och agera som Hans bönder på
jorden. Låt oss bli dess försvarare genom nåd, den obevekliga kampen mot orättvisor på alla sätt. Kämpa för vår egen
upphöjelse och upphöjelsen av den muslimska folk och hela mänskligheten.

Fall inte i den arrogansen att tro att vi är överlägsna andra människor eftersom vi följer Koranen och den sista
Profeten (fvmh), för om så är fallet, kommer Allah att ta avstånd från oss och det blir vår undergång, avvikelse
från vår väg, en hård, svår vägen upp för backen. Vi valde att bli muslimer, därför att vår väg är en uppförsbacke,
den hårda kampen på vägen upp till slutet av våra liv och inte den enkla vägen ner, bekväm och säker men falskt som
kan leda oss att fylla våra liv med lyx men också med glömska, och slutligen misslyckande, när vi kommer bort från
vår Skapare.

Vi måste tjäna det goda och rättvisa, och framför allt mer än någonsin bli en del av denna nya kraft som Allah skapar
idag. Vi måste vara en del av det lilla men mäktiga armé och den kallelsen till folk och nationer i försvaret av
livet och mänskligheten. Som den franska sångerska och rappare Keny Arkana sade i sin sång Den Femte Solen, vi måste
inse att vi är kanske den sista generationen, det sista som kan genomföra förstörelsen av skapelsen eller uppnå en
andlig upphöjelse som aldrig någonsin varit känd för mänskligheten, och sätta grunden för andlig och materiell
tillväxt i tusentals år, till och med på bekostnad av vårt välbefinnande och vår säkerhet.

Som Franz Fanon sade, ”Varje generation, inom en relativ opacitet, måste upptäcka sitt uppdrag, uppfylla det eller
förråda det.” Det är vi som kommer att välja den väg som leder oss i slutet till en väg av andligt förfall och
barbari med jorden och livets slut eller kampen för mänsklighetens andliga upplyftande och gå på evighetens väg som
dödliga varelser.

Och se upp för dessa lögner som säger att slutet på världen är en del av profetian. Slutet av den gamla världen, ja,
pol skiftet, slutet av vita manliga och de nordliga länders dominans, men inte förstörelsen av jorden. Därför att
dess förstörelse kommer att bli ett misslyckande för mänskligheten, och därmed det värsta straffet, den tuffaste,
det vill säga försvinnandet och glömska, men försvaret av jorden och livet har på en personlig och kollektiv nivå
paradiset som pris.

Förhoppningsvis kommer människa efter människa, land efter land, stad efter stad, stat efter stat att acceptera
beviset för att det bara finns en Skapare och att allt suveränitet tillhör Honom och då omedelbart ändra historiens
och mänsklighetens gång genom sin oändliga kärlek och barmhärtighet.