Jonathan Ofir – Mondoweiss
Den 3 augusti delade Shaiel Ben-Ephraim en intervju på sociala medier med två israeliska säkerhetstjänstemän inblandade i tortyranläggningen i Sde Teiman, som har blivit en ökänd plats för högerextrema demonstranter som kräver israelernas rätt att gruppvåldta palestinska fångar ostraffat. Ben-Ephraim är en akademiker som lämnade UCLA som postdoktor efter anklagelser om sexuella trakasserier. Han beskriver sig själv som ”Israel-analytiker. Kämpar för liberal demokrati. Fanatisk Mets-fan. Israels värd för Israels land och historien förklarad.”
Ben-Ephraim beskriver sina två källor och säger att ”IDF-källan är ganska högt upp. Den andra källan är inte men arbetar där varje dag.”
”IDF-källan” säger:
”Force 100 har fått i uppdrag att vakta fångarna. Deras jobb är tänkt att vara att ingripa när det råder oordning. De är grova människor. Så de vaktar fångarna. Ni låter djur vakta djur utan uppsikt och under mardrömslika förhållanden.”
Detta är en intressant användning av idén om ”människodjur”, en beskrivning som först yttrades under detta folkmord av den israeliska försvarsministern Yoav Galant den 9 oktober, som sade ”vi slåss mot mänskliga djur och vi agerar därefter.”
Den intervjuade säkerhetspersonalen ger det känslomässiga skälet till den sadistiska tortyr som antogs mot palestinierna, det är ett hatbrott inriktat på hämnd. ”Anläggningskällan” säger:
”Alla som tjänstgjorde i Gaza är fulla av hat. De har en lust att släppa djuret i sig. Alla som sätts i ett rum med dem som våldtog sina flickvänner eller dödade deras vänner utan uppsikt – kommer att få vad vi än har.”
Så de tror att deras flickvänner blev våldtagna eller dödade av Hamas. Detta behöver inga bevis som sådant, och det spelar ingen roll om de människor som de torterar är inblandade på något sätt:
”De säger alla till oss att de är oskyldiga. Så vi tror inte på någon av dem. Men ja, vissa gjorde förmodligen inget fel.”
Det är vid det här laget värt att komma ihåg Israels president Isaac Herzogs påstående från den 14 oktober att det helt enkelt inte finns några ”oengagerade civila” i Gaza.
”Anläggningskällan” vet att detta är dåligt och att det inte bör göras, men ”saker händer”:
”Saker händer. Dåliga saker. Människor har blivit misshandlade. Människor har dödats. Jag såg en person dö. Människor har blivit utsatta för sexuella övergrepp. Ja. Inget jämfört med vad de gjorde. Men vi vet alla att vi inte borde göra det.”
Hittills har minst 36 palestinier dött under tortyr i denna anläggning. Men på något sätt jämförs det inte, det är ”ingenting jämfört med vad de gjorde.”
De mördade palestinierna förvaras i kylskåp på basen. ”IDF-källan” säger:
”En annan sak som ingen pratar om är alla kroppar i kylskåp nära hållarna. Det finns ingen plats att förvara dem. Bara containrar fulla med döda kroppar av fångar.”
Och det finns helt enkelt ingen tillsyn: ”Det finns inte en enda säkerhetstjänsteman på sikt att övervaka. Så att även om det är en stor händelse är ingen ansvarig.”
Nivån av sadism som antagits mot palestinier trotsar verkligen beskrivningen. Palestinierna kommer nu fram med de mest grafiska detaljerna om sin sexuella tortyr, som detta offer på video (trigger warning):
”Jag har blivit chockad av elektricitet genom mitt anus. Jag har blivit chockad av elektricitet på mina testiklar! Detta är bokstavligen vad som hände mig – inte bara mig utan andra som blev chockade av elektricitet. Du vet varför? För att vi vägrade att tala smutsigt om [Hamas ledare i Gaza Yahya] al-Sinwar. Ni kan föreställa er vad jag säger… Bara för att jag vägrade att spilla ut de smutsiga orden, sa de ok och sedan samlades fem av dem runt mig, fem soldater, de kom för att misshandla mig. En av dem tvingade mig att lägga mig på rygg, han öppnade mina lår och krossade mitt privata område – han bokstavligen krossade mina testiklar. Han sa: ”Jag vill inte att du ska ha barn längre.”
Man måste reflektera över den ytterligare förödmjukelsen av att tala så här om sin egen person och kropp, öppet. Men dessa människor har utsatts för sådan fysisk och känslomässig förstörelse att de nu ropar ut till världen att få det att sluta, inte minst för deras bröder som fortfarande genomgår denna tortyr.
Det är chockerande, men är det chockerande för majoriteten av israelerna?
Faktum är att israeler har konsumerat snusvideor av dessa tortyranläggningar åtminstone sedan början av detta år, där bevakning av den systemiska tortyren har dykt upp på flera israeliska mainstream-kanaler. Har det blivit ramaskri?
När det har förekommit kritik av soldaternas agerande, har det framför allt kommit till hur dessa handlingar reflekterar över Israel, inte på lagligheten eller moralen i övergreppen. I själva verket har israeliska ledare till och med underförstått motiverat dessa avskyvärda handlingar även när de fördömt dem.
”Det fanns dagar när [militärutredarna] applåderade oss”
I slutändan har alla israeliska ledare som har kommit ut för att stödja utredningarna av de som anklagats för att ha våldtagit palestinska fångar gjort det bara av PR-skäl, inte för något mer.
Kom ihåg att Israel för närvarande står inför flera internationella rättsfall, vid ICJ för folkmord och vid ICC för brott mot mänskligheten (arresteringsorder sökt för premiärminister Netanyahu och försvarsminister Galant), och liknande dessa anklagelser hotet om anklagelser om våldtäkt ses i första hand som en optikfråga för Israel, inte en juridisk fråga. Netanyahu liknar bara ICC:s chefsåklagare vid en nazistisk domare och uppmanar till mer biblisk hämnd. Nu börjar sadismen med sexuell tortyr bli så uppenbar att den börjar reflektera över Israels image och därför utfärdade president Isaac Herzog en uppmaning till lugn, för att tillåta gruppvåldtäktsutredningarna att äga rum utan massprotester vid armébaser mot de förfarandet. Eftersom Herzogs är en liberal rasist och uppviglare till folkmord, kvalificerade Herzogs budskap att ”hat” mot ”de förbannade Nukhba-terroristerna” ”säkerligen förstods och berättigades.” Men vi måste tänka på att ”våra fiender” ”förföljer oss”, även på den ”internationella rättsliga arenan”:
”IDF:s och dess soldaters moral har alltid varit vår stolthet, mot oss själva och mot nationernas familj och internationell rätt. Denna moral har stått och står på prov även mot de grymmaste fiender, bland dem de fördömda Nukhba-terroristerna, mot vilka hatet säkert förstås och är berättigat. Vi får inte glömma att våra fiender försöker förfölja oss gång på gång, även på den internationella rättsliga arenan – befälhavarna, kämparna och de offentliga företrädarna. Vi får under inga omständigheter förse dem med anklagelser mot IDF och staten Israel.”
Med andra ord borde Israel visa sig som den som hanterar de få dåliga äpplena på ett seriöst sätt, så att förföljarna (som också är åklagare) bemöts med att Israel har vissa rättsliga processer som därmed borde vara tillräckliga för att motverka internationell rättslig intervention.
Men det är verkligen för sent för det. Israels folkmord är så massivt att åtal mot några dåliga äpplen inte kommer att förändra det. Den israeliska berättelsen om hat och hämnd är så omfattande att den kommer att ha sina utlopp på ett eller annat sätt, oavsett om det är en soldat som krossar testiklar, eller en soldat som spränger en hel byggnad i Gaza som en fotograferingstillfälle.
För att döma av vittnesmålet från en av de våldtäktsmisstänkta var ”förhöret” i alla fall en bluff. ”Du känner att de [förhörsledarna från militärpolisen] vill tacka dig”, sa han. ”Det fanns dagar då de applåderade oss.”
Människodjur
Det finns nu tydligen ingenting som israeler kan göra som israeliska ledare inte skulle försöka rättfärdiga. Det de kämpar mot har auktoritativt definierats (när det gäller dem) som omänskligt, så det finns inget sätt att tillämpa mänskliga rättigheter här – mänskliga rättigheter gäller för människor, inte för ”mänskliga djur”.
Svaret på detta är också bortom rationalitet – ”hat” är nu sanktionerat av den högsta myndigheten som ”förstått och berättigat.” Allt förstås genom denna lins, och om israeliska soldater slutar uppföra sig som djur, är det bara ett naturligt svar på de riktiga djuren.
Israels bortgångne försvarsminister Moshe Dayan sa en gång ”Israel måste vara som en galen hund, för farlig för att bry sig”, och denna ”galna hund” och ”husets herre som blivit galen”-doktrin har instruerat Israel i många decennier. Variationer på denna idé har upprepats av israeliska tjänstemän gång på gång. Den tidigare försvarsministern Pinhas Lavon, initiativtagaren till terrorattacken med falsk flagg mot Kairo 1954, förespråkade ”att bli galen” om Israel någonsin korsades. Under kriget med Libanon 2006 sa premiärminister Ehud Olmert att palestinierna måste förstå att ”husets herre har blivit galen”, samtidigt som han lovade ”operationer av James Bond-typ, bim bam!”
Efter Israels Gaza-angrepp 2008-9, Operation Cast Lead, uttalade Israels dåvarande utrikesminister, Tzipi Livni, att ”våra trupper i Gazaremsan betedde sig som huliganer, vilket jag krävde av dem.” Hon sa också att Israel ”är ett land som när man skjuter på sina medborgare reagerar med att gå vild – och det är bra.”
Israel har verkligen blivit vild och försöker uppenbarligen bete sig som en galen hund. Men vad som än händer är det ”ingenting jämfört med vad de gjorde.”
Varje anklagelse är ett erkännande. Israel har hävdat att det slåss mot mänskliga djur. Men nu visas dess egen monstruösa sadism, som härrör från ett djupt hat mot palestinier (som inte började den 7 oktober), för resten av världen att se. Påståendet om ”självförsvar”, som enligt uppgift användes av advokaterna som försvarar de misstänkta gruppvåldtäkterna, är något som Israel har använt för allt det gör mot palestinier. Det kan bara vara så att gruppvåldtäkten av en fjättrad fånge äntligen kommer att få vissa människor att se denna rasistiska motivering är egentligen bara en ursäkt för något annat mycket mer olycksbådande.
Originaltext: Israeli rape of detainees is the result of a society that sees Palestinians as ‘human animals’
