Islam och jämställdhet – Del 1

Det finns två viktiga Koran verser som speglar debatten om förhållandet mellan män och kvinnor i islam i Medina. I de
verserna uppenbarade i Mecka hittar vi inte dessa diskussioner eftersom muslimerna var för svaga för att reflektera över
dessa frågor under denna period. Det var i Medina när muslimerna började få en dominerande ställning som dessa frågor om män
och kvinnors ställning aktualiserades. Kvinnorna blev mycket mer medvetna om sina rättigheter efter att de hade konverterat
till islam och ställde frågor till profeten (fvmh)
om deras status. Som svar på deras frågor uppenbarades några Koran verser.

De två viktigaste verserna är 4:34 och 33:35. Båda talar om relationerna mellan män och kvinnor och de verkar skilja sig
från varandra. Moderna forskare har ingående diskussioner om dessa verser. Medan 4:34 ofta citeras av ”ortodoxa” för att
bevisa deras ståndpunkt, det finns en kontrovers runt 33:35 och dess verkliga inställning till jämställdhet mellan könen.
Återigen, ”ortodoxa” ulama hävdar att denna vers hänvisar endast till en andlig jämlikhet. Stämmer det? Frågan kräver en
diskussion.

Låt oss först titta på vers 4:34. Maulana Muhammad Ali från Lahore översätter det på följande sätt: ”Det är männen de som
ska försörja kvinnor med det som Allah har gett till vissa så att dem kan prestera bättre än andra och med det de kan
använda av sina rikedomar. Därför är bra kvinnor lydiga, de vaktar det osynliga som Allah har vaktat det. Och för dem ni
fruktar kan desertera, tillrättavisa dem, låt dem vara ensamma i sängen och bestraffa dem. Men om de lyder, stör inte dem
mer…”

Samma vers översätts av Muhammad Asad på följande sätt: ”Männen är ansvariga för kvinnors omsorg på grund av vad Gud har
gett männen i överflöd till skillnad från kvinnorna och vad de (männen) spenderar från sin egendom. Och de rättfärdiga
kvinnorna är de verklig fromma, de som vaktar förtroligheten som Gud har (förordnat) ska vaktas. Men de vars fiendskap ni
fruktar, förmana dem (först) och sedan lämna dem ensamma i sängen, sedan slå dem, men om de lyder er, försök inte skada
dem.” (5)

Men Ahmed Ali i sin Al Quran, skiljer sig från både Maulana Muhammad Ali och Muhammad Asad när det gäller översättning av
ordet wadribuhunna (6). Maulana Muhammad Ali och Muhammad Asad översätter det som ”bestraffa” och ”slå dem”. Men Ahmad Ali
översätter det som ”gå till sängs med dem” och nämner al Raghibs bok Mufridat fi Gharib al Quran, Lisan al-Arab (7) och
Zamajshari, en känd Koran kommentator. Daraba ’ala enligt al Raghib används när en kamel hane kopulera med en kamel hona,
så Ahmed Ali översätter den koraniska uttryck wadribuhunna som ”gå till sängs” (med sin fru) i stället för ”bestraffa dem”.

Sålunda ser vi att det finns stora skillnader i översättningen av denna kontroversiella vers. Det finns några nyckelord i
den: qawwam, qanitat, nushuz och wadribuhunna. Förståelsen av denna vers beror i stort sätt av en korrekt förståelse av
dessa ord. Qawwan har traditionellt sätt översatts som ”suverän”, ”makt över kvinnor”, mm. Men moderna forskare och
försvarare av kvinnors rättigheter ifrågasätter denna översättning. Maulana Muhammad Ali översätter det med ”de som
försörjer”, Muhammad Asad som ”omsorgs ansvariga” och Ahmed Ali som en ”beskyddare/väktare.”

Detta innebär att qawwan inte skulle betyda ”suverän” eller ”myndighet” utan någon som bryr sig och försörjer sin hustru,
eller fungerar som dess beskyddare eller väktare. Därför skulle det inte handla om en deklaration om mannens överlägsenhet
över kvinnan, utan snarare om en ekonomisk funktion. Och vi bör notera att även kvinnor kan utföra denna funktion (och de
gör det i vår tid), så att även en kvinna kan vara qawwan enligt Koranen. Därför påpekar vi ännu en gång att denna vers
inte kan förstås om vi inte förstår dessa nyckelord.

Ett annat nyckelord är qanitat, som brukar översättas som ”lydiga” vilket skulle innebära ”lydnad till mannen.” Men det är
också en kontroversiell översättning. Qaniqat betyder ”Guds anhängare” eller ”lydiga mot Gud” inte mannen. Vi fortsätter med
ordet nushuz som bokstavligen betyder ”uppror” och vilket Muhammad Asad har översatt som ”fiendskap”, Maulana Muhammad Ali
som att ”desertera” och Ahmed Ali som att känna ”avsky” till mannen. Men nushuz som sådan gäller både man och hustru. Den
moderna juridiska termen för detta ord skulle vara ”psykisk misshandel” och när det gäller mannen kan också betyda ”hårdhänt
behandling” av hustrun, i fysisk mening, en hänvisning vi kan också hitta i den koraniska vers 4:128. Därför blir det
tydligt att nushuz gäller både man och hustru. Ett annat nyckelord, wadribuhunna har redan förklarats. Ordet daraba har
flera betydelser på arabiska, och här, vilket har påpekats av al Raghib, kan det betyda att ha sex med frun, i stället för
att slå eller bestraffa. Som vi ser kommer Ahmed Ali mycket närmare till denna vers innebörd.

Det är viktigt att notera att profeten (fvmh) också avvisade tanken om att slå sin hustru. Det finns en autentisk hadith
som lyder: ”Skulle någon av er slå sin fru som en slav, och sedan sova med henne på natten?” Och enligt en hadith av Abu
Da’ud, Nasa’i, Ibn Majah, Ahmad bin Hanbal och andra ”slå aldrig Guds kvinnliga tjänare ” med andra ord förbjöd Profeten
att slå en kvinna. (8)

I själva verket versen i fråga uppenbarades som svar på en särskild händelse som Zamjshari förklarar i sin Kasshaf. Denna
vers visar att det var vanligt, särskilt bland araber från Mecka, att slå sin hustru. Enligt Zamajshari klagade Habiba bint
Zaid inför Allahs budbärare om att hennes man, Rabi’i bin Sa’d, brukade slå henne. Profeten sade till henne att ”hämnas”,
men detta orsakade stora problem bland män, eftersom de inte skulle acceptera repressalier från sina hustrur. De vände sig
i sin tur till Profeten med sitt klagomål, det var då denna vers uppenbarades (4:34).

Men detta orsakade en uppståndelse bland kvinnor i Medina. De var oroliga och gick till profeten, eftersom de ville veta
deras verkliga ställning i förhållande till män. På grund av denna händelse uppenbarades versen 33:35. Denna vers är mycket
viktigt när det gäller kvinnors ställning och Maulana Muhammad Ali översätter den på följande sätt: ”Sannerligen, de som
underkastar sig (män och kvinnor), de troende (män och kvinnor), de lydiga (män och kvinnor), de uppriktiga(män och
kvinnor), de tålmodiga (män och kvinnor), de ödmjuka(män och kvinnor), de generösa (män och kvinnor), dem som fastar (män
och kvinnor), de som håller sin kyskhet (män och kvinnor), de som minns Allah (män och kvinnor), för dem har Allah förberett
förlåtelse och stor belöning.”

Denna vers är en viktig deklaration om jämställdhet mellan kvinnor och män. Den nämner tio gånger både män och kvinnor och
säger att de är lika i alla avseenden och att deras belöning också kommer att vara densamma. Den talar inte bara i andliga
termer, som vissa vill tro, eftersom versen talar också om att vara ärliga, kyska och att vara ödmjuk och tålmodig. Således,
är mannen inte överlägsen kvinnan i någon aspekt vare sig andlig eller material. Detta uttalande gjordes i en tid då de
grekiska filosoferna fortfarande diskuterade huruvida kvinnan hade en själ eller inte. Koranen, å andra sidan säger att både
män och kvinnor kommer att bli förlåtna och få en stor belöning, på samma nivå. Det finns andra koraniska verser som också
upprättar jämställdheten mellan män och kvinnor. Vers 2:228, till exempel, är en av dessa. Denna vers säger: … Hustrun
har, som sig bör, rättigheter [mot mannen] motsvarande [dem han har] mot henne; hans [rätt] ligger dock ett steg framför
hennes.

Maulana Abdul Kalam Azad kommenterade denna vers med att säga att Koranen med dessa fyra ord (lahunna mizlul ladhi
alayhinna) (9) har gjort en revolutionerande deklaration om jämställdhet mellan kvinnor och män. Enligt honom har dessa
fyra ord gett kvinnor rättigheter de förtjänade, men aldrig haft tidigare. Dessa fyra ord tog kvinnorna ifrån förfall och
förnedring och placerade dem på en plats av värdighet och jämlikhet.

Han förklarar också orden ”män hans [rätt] ligger dock ett steg framför hennes” med att de försörjde dem (vers 4:35). Det är
intressant att notera att Maulana klargör också att män inte har detta företräde framför kvinnor genom att födas som man.
Om kvinnor försörjer familjen och tar hand om den, har kvinnor också detta företräde framför män. Således Koranen uttalandet
att ”män har företräde framför dem” är inte ett biologiskt relaterad utan funktionell.

Koranens innebörd varierar beroende på olika kulturer och sociala förhållanden. De forntida jurister och ”ulama skulle inte
kunna förstå Koranen i dess sociala och ekonomiska miljö som vi uppfattar det i dag. Därför bör Koran tolkningen inte vara
statisk, eftersom detta skulle leda till att frysa Koranens innebörd i en viss tidsperiod. Även om vi inte bör kritisera
framstående jurister och ulamas tolkningar från tidigare perioder, bör vi inte avstå från vår rätt att förstå och tolka
Koranen enligt våra egna omständigheter.

Därför kämpar vi mot den Koran tolkning som syftar till att bibehålla status quo. Vår plikt är att utveckla en ny koranisk
texttolkning som tar hänsyn till vår tids behov och de ekonomiska och sociala målen. Kvinnorna spelar en viktig roll i vårt
samhälle och har även blivit ledare och beslutsfattare. Så den gamla texttolkningen inte kan ta oss långt i dag.

Om kvinnor var så medvetna om sina rättigheter på profetens tid, och var aktiv på det sociala och religiösa områden, hur
kan de förbli passiva i dag och acceptera den roll som de blivit tilldelat av den ”ortodoxa” ulama som vägrar att ta hänsyn
till den nya ekonomiska dynamiken? Människan har alltid strävat efter att förstå de gudomliga bestämmelser så uppriktigt som
möjligt. Om våra förfäder gjorde det, kan även vi göra det i dag med samma uppriktighet men med en annan tolkning, präglad
av våra socioekonomiska behov.

Anteckningar

(5) För mer information, se översättning av Koranen med kommentaren från Muhammad Asad: Koranens budskap, The Book
Foundation, USA, 2006.

(6) Wadribuhunna är en verbal form av verbet daraba.

(7) Se Ibn Manzur, Lisan al-’Arab (CD-ROM), Dar Sader, Libanon, 1995, Ibn Manzur, Lisan al-’Arab (15 vol.) Dar Sader,
Libanon, 1994.

(8) Med andra ord det var även förbjudet att slå de kvinnliga slavarna. För ytterligare information om slaveri i de
arabiska och muslimska samhällena se Owen Alik Shahadah, ”Islam och slaveri i arabiska samhällen och afrikanska”

(9) Avser de lika rättigheter mellan man och hustru som uttrycks i Koranen 2:228.