Nya samtida frågor ställer regelbundna krav på konferensdeltagarna att ompröva sina metoder genom etisk nödvändighet.
Dessa är för dem verkliga redskap för att möta vår tids utmaningar såsom ekologi, bevarande av människors hälsa, skydd
av djurriket, överkonsumtion, socioekonomiska ojämlikheter men också överdrifterna i användningen av religionen inom
politiken.

Vissa vill i absoluta termer göra pilgrimsfärden till Mecka, men de vägrar göra det för att de inte vill finansiera den
Saudiarabiska Wahhabi-regimen. De vill inte delta i det som har blivit en riktig pilgrims affärsverksamhet och ett
system som har vanställt Islams heliga platser och tagit ifrån dem deras trovärdighet. De tänker ut sålunda möjliga
alternativa meningar för denna ritual som de betraktar som en inre resa eller som en början. De nämner också möjligheten
att utöva pilgrimsfärden på andra ställen. Vissa betonar fördelarna med att gå som en andlig övning i stället för själva
målet medan andra betonar den mycket starka symbolen med dess syfte som representeras av Kaban.

Industriella uppfödningsmetoder i samklang med respekten för djurlivet

Religiösa helgdagar tolkas också om baserad på sociala frågor. Djurlidandet och offret är ett stort problem för många
muslimer. Några letar efter alternativ för att undvika djurmisshandel och försöker hitta andra mer metaforiska sätt att
uppfatta offret (gåva i form av pengar, som sig själva, som tid till de mest behövande…).

Halal industrin kritiserades också av majoriteten av deltagarna. Det blir verkligen en samvetsfråga, eftersom många
inte längre litar på produktionskanaler eller kvaliteten på den bön som praktiseras före slakt. Mekanisk upprepning,
kedjearbete och det stora antalet slaktade djur förhindrar sann andlig närvaro och verklig uppmärksamhet på värdet av
djurets liv. Dessa defekter är desamma som i allmänhet kritiseras för hela det industriella slaktsystemet. Vissa talar
om ett kommersiellt bedrägeri, om brist på insyn och ingen luras av de kommersiella målen som ligger bakom denna
etikett.

Dessa metoder för industriell uppfödning befinner sig långt ifrån den respekt för djurlivet som inrättats av Koranen.
Det här religiösa receptet, som var avsett att minska djurlidandet, vare sig genom anständiga levnadsförhållanden, snabb
dödande och sakralisering av denna handling för att inte göra det meningslös, har blivit en existens (djurens) dömd till
att inte se dagens ljus, dödat i extrem stress och med brist på sakralisering.

Mot bakgrund av dessa upptäckter nöjde sig en del deltagare med att överge halal men oftast återuppfinner de det genom
att gynna etiketten ”ekologiskt jordbruk” och lokal produktion för kött men även för grönsaker. Vissa minskade sin
köttkonsumtion och andra gick ibland så långt som att bli vegetarianer. Den heliga dimensionen är frånvarande från dessa
nya produktionsmetoder, den ersätts ibland av uttalet av ”bismillah” (i Guds namn) innan man äter eller lagar mat för
att göra ögonblicket heligt. Koranens halal refererar till en stor medvetenhet om hur man konsumerar, bortom kött. Detta
visar en verklig ekologisk medvetenhet genom Islams andliga resurser. Det bör noteras att vissa deltagare fortfarande
kände skuld för att de inte åt halal eller utövade regelbunden denna ritual som annars sågs som en meningslös
familjevana.

Ramadan, ett sätt att ta avstånd från överdrifterna i nutidens värld

Fastan under Ramadan används ofta som ett alternativ och ett svar på överdrifterna i nutidens värld. Många ser det som
ett sätt att komma undan från överkonsumtionen i dagens samhälle, att agera solidarisk med de fattiga och att rensa sin
kropp. Fysisk rening genererar faktiskt andlig rening, själen befrias från materiella bekymmer och blir mer mottaglig
för det väsentliga och kärnan i alla frågor.

Kontrollen av matbehov främjar större självkontroll. Detta resulterar i en stor livskraft och mer koncentration. Det ger
också en ram för att utveckla djupare andliga upplevelser. Det är självklart att sådana resultat endast är möjliga om en
måttlig konsumtion upprätthålls när man bryter fastan. Många deltagare fördömde överkonsumtionen när man bryter fastan
och ser det som en motsättning till den andliga betydelsen av månaden Ramadan.

Betalningen av allmosan (zakat) anses också som en regel som tillåter en etisk andlig övning och utövandet av det
dagliga ansvaret gentemot andra. Ur praktisk synvinkel utförs denna riten emellertid inte nödvändigtvis enligt de
klassiska reglerna för islamisk rättspraxis (fiqh). Zakat är oftare förknippad med idén om donationer till någon
välgörenhet än som de skatter baserade på det man tjänar som vanligtvis uppfattas i islam. Mycket få deltagare ger den
officiella summan av zakat till traditionella islamiska organisationer, särskilt på grund av brist på förtroende för
omfördelningen av de upptagna pengarna. Många insisterade på att dessa allmosor inte får ges enbart till muslimer utan
till alla fattiga. Denna praxis är alltså inte alls uppfattad som enbart för gemenskapen.

Varje solidaritetshandling bör syfta till försoning

Å andra sidan diskuterades och enhälligt accepterades av diskussionsgrupperna begreppen solidaritet och delning som inte
var begränsade till en gåva av pengar eller allmosor. Varje solidaritetshandling bör sträva efter försoning,
förstärkning av relationer mellan individer och mellan grupper.

De goda handlingar (salihat) som nämns i Koranen är inte begränsade till att utföra religiösa ritualer bokstavligen,
utan för att garantera fred och förbindelser med andra och därmed acceptera mänsklig mångfald och andra inom en
inkluderande logik. Dessa värden som finns i islam och på andra håll är mänskligheten gemensam egendom och ingen
civilisation har ett monopol på det.

Det är därför möjligt att dra ur islamiska praxis en hel uppsättning etiska resurser som gör att muslimer idag kan
investera fullt ut i världen och att engagera sig i sina samhällen i andras tjänst och därmed undvika att dessa ritualer
blir exklusiva identitetsskyltar.

Anteckningar:

Eva Janadin grundade 2017 tillsammans med Faker Korchane Föreningen för ett återupprättande av Mutazilitisk Islam
(MRIA), som syftar till att öppna ett fritt utrymme för diskussion och tolkning av det islamiska corpus med stöd av
resonemang, öppet sinne och hjärta för att återuppbygga ett oberoende andligt liv genom islam. Anne-Sophie Monsinay
är engagerad sedan några år i att synliggöra en fri och andlig islam.