Zeinab Alegri – Webislam

Islams avståndstagande från fenomenet kyrkan är inte en radikal förkastande av alla former av institution. En sak är skapandet av institutioner, och andra närvaron av en dogmatisk institution eller vissa institutioners påstående att företräda gudomlighet. Institutionalisering är ett mänskligt fenomen och i viss mån oundvikliga mot vilka en muslim inte har någonting emot. Faktum är att muslimer har skapat olika typer av institutioner genom historien. En annan sak är försöket från vissa institutioner att etablera sig som ”väktare av tradition” eller ”förvaltare av frälsningen.” Det är helt i strid med islam och krockar direkt med en religion baserad på direkt kontakt mellan Gud och människan, och där alla medlingar ses med misstänksamhet. Detta är en av anledningarna till muslimernas avståndstagande från katolicismen som inte förstår hur Gud kan stängas in i en institution.

Min misstro mot institutionaliserande av religionerna har funnits före min anslutning till islam, och har inte slutat att växa efter att jag blev muslim. Tyvärr verkar dagens islam starkt institutionaliserad genom gestalter som är främmande till det ursprungliga budskapet som t ex. stora muftis, rektorer vid större universitet, imamer i prestigefyllda moskéer och ministerier för islamiska frågor. Problemet här är att man har omvandlat profetens andliga budskap till ett repressivt instrument i maktens tjänst. I det här fallet är det sorgligt att dessa påstådda officiella representanter för islam tillhör oftast de mest konservativa (för att inte säga reaktionära) strömmar. Med denna bakgrund förstår vi att många muslimer vänder ryggen till dessa institutioner och hävdar att det finns ett behov att återta islams ursprungliga anda som en andlig väg utan tvång.

Som sagt, jag är medveten om att den religiösa institutionaliseringen har många positiva aspekter, och inser att det är en oundviklig mänsklig tendens, vilket motsvarar människans sociala dimension. Spänningen där vi befinner är en del av det religiösa, mellan den andliga frihet som leder oss till anarkismen och därmed upplösning av traditionen, och risken att falla för stelhet och dogmatism. Och denna stelhet blir totalitär när institutionerna hamnar i tjänst hos världsliga makten, vilket ofta har hänt genom historien.

Eftersom institutionalisering är ett oundvikligt fenomen, snarare än att systematisk kritisera de religiösa institutioner det vi borde göra är att säkerställa en flexibel institutionalisering, inte dogmatisk, som är till för de troende, men utan att införa det med våld. Av den anledningen anser jag att de religiösa institutionerna bör upprätthålla till varje pris sitt oberoende från den politiska makten, särskilt på det ekonomiska och ideologiska plan.

Om vi vänder oss till teorin ger islam en god ram för en positiv institutionalisering. Islam föddes som en direkt uppenbarelse från Allah till människornas hjärta, som förhållandet mellan den Ende och människan. Allahs budskap överfördes via en ädel Budbärare som en uppmaning till mänskligheten och alla dess medlemmar. Att vara muslim innebär överlämnande till Gud allena, utan att behöva passera genom någon mänsklig instans. Därför är det logiskt att muslimer inte accepterar någon medling, vilket bekräftas av förbudet mot kyrkan och prästerskapet.

Om så är fallet, vilken typ av institutioner kan genereras från den islamiska världsbilden? Jag citerar några:

Först välgörande stiftelser, som Waqf, som är så typisk för den klassiska islam. Waqf delade ut Zaqats pengar, den obligatoriska bidrag som muslimer ger för att säkerställa fördelningen av rikedomar eller gemenskapens bästa. Waqf institutioner blev väldigt mäktiga och i vissa städer hade de kontroll över offentliga tjänster utanför staten.

För det andra, moskéerna, där muslimer samlas för att utföra sina böner (salat). En moské är också en öppen plats där spontana möten uppstår där alla har rätt att tala. Stora traditionella moskéer var platsen för uppkomst av olika tankeskolor inom islam. Vem som helst kunde använda ett utrymme för att tillhandahålla utbildning, dess kontinuitet berodde enbart på studenternas godkännande.

För det tredje, Tarija sufi eller brödraskap, där de som följde en viss linje samlades under ledning av en fritt vald andlig lärare och inte påtvingad de troende. Tarija sufi var centrala för överföring av kunskap men också spelade en viktig social och politisk roll i den islamiska historien, som stora förespråkarna för kampen mot kolonialismen.

Fjärde, madrasas och universitet som betraktades som islamiska religiösa institutioner par excellence. Världens första universitet grundades av muslimer, och sedan kom till renässansens Europa.

Femte sjukhusen. Det kan tyckas konstigt, men jag betraktar ett sjukhus som en islamisk institution mer än några råd med jurister eller ulema, vilket är mycket märkligt. Ibland madrasas och sjukhus utvecklades som ett bihang till stora moskéer, till vilka de tillhörde och finansierades med pengarna från Zakat.

Dessa är några av de mest karaktäristiska institutioner inom den traditionella islam. Med detta kan tydliggöras i vilken utsträckning ulamas råd och ministerier för religiösa frågor som sprider sig i muslimska befolkade länder är mer en anomali, ett resultat av statens övertagande av islam.