Innan tystnaden tvingas fram

IF Redaktion

 

Den 7 oktober startade Hamas i Gazaremsan en militär aktion mot den apartheidstämplade staten Israel, i samma stund satte igång västvärlden sitt försvar av den kommande massaker av palestinier.

Det har sagts många gånger att segraren skriver historien, med andra ord de ser till att sudda bort alla sina krigsbrott och flytta fokus från dem till de besegrades.

Palestina har varit under ockupation i över 75 år, under en stat skapat för att sona européernas brott, det fansasfulla, oförlåtliga förintelse av judar under Andra världskriget. Notera noga, européerna, inte palestinierna, inte ”världen” utan tyskarna, européerna, desamma som nu är väldigt noga att poängtera av ”terrorstämplad” Hamas ägna sig åt terrorn när de gör vad som förväntas av ett ockuperad folk i enlighet med FN:s resolution 37/43, som ger rätten åt ett ockuperat folk att kämpa för sin självständighet och försvara sig med alla tillgängliga medel, inklusive beväpnad kamp.

Var det inte så att ”världen” ska följa och respektera ”the international law of rule”? Hur respektera den apartheidstämplad staten Israel det när den inte uppfyller någon av alla resolutioner antagna av FN eller de avtalen de har skrivit under? När de bombar civila byggnader och tillämpa kollektiva straffar på vad som helst samtidigt som deras soldater och bosättare ostraffade mördar barn, civila, journalister, mm.?

Varför gäller det bara ukrainare och inte palestinierna?

På tal om Ukraina, var det inte så att om man inte ställer sig bakom det ockuperade folk som står under attack av en hänsynslös makt är att stödja den? Har någon missat Zelenskyjs fullständiga stöd till den hänsynslösa makten som ockuperar Palestina och som angriper dem dagligen och som har haft Gazaremsan i över 16 år under en blockad som har förvandlat den till något som kan liknas det som européerna lovade att inte skulle ske igen?

Varför stödjer vi Ukraina då? Var det inte så att det handlade om demokrati, yttrandefrihet, the Rule of law? Varför demonterar vi vårt landets välfärd för att finansiera den och nedgraderar vår demokrati med yttrandefrihetsbegränsningar som rostades igenom utan något problem för att sätta munklave på alla som skulle kunna tänkas kritisera ”allierade” eller avslöja komprometterande händelser medan att förbjuda Koranbränningar går inte för att vår yttrandefrihet är heligt?

Lika mycket borde skämmas vår som alla europeiska utrikesministrar som väldresserad gick ut för att försvara den apartheidstämplade Israel och deras rätt till självförsvar. Rätt till självförsvar, när blev det en rätt som gäller enbart européer och deras ättlingar? Eller anser Billström, Moderaterna, Liberalerna, Krisdemokraterna och deras nynazistiska stöd att palestinierna inte är ”människor” med samma rätt.

De kommande dagar kommer vi att se rapporteringar om det som händer i Palestina, vi kommer att läsa i våra olika medier hur ”terrorstämplade” Hamas bryter det ena eller det andra rule of law och döda civila men samma media kommer aldrig att berätta för dig med samma noggrannhet vad apartheidstämplade staten Israel gör, deras handlingar kommer alltid att beskrivas som deras rätt att själförsvara sig oavsett vad de gör. Du kommer att se bilder på sörjande, gråtande israeler, ”offren” och bilder på palestinierna kastande stenar, skjutande, skrikande, ”den hemska angriparen”. Antal döda palestinier kommer att klumpas ihop i ”antalet”, israelernas kommer att presenteras med intervjuer av deras släktingar, grannar, med andra ord, ”icke människor” mot ”människor”.

Varför är det viktigt att nämna detta? Därför att vi lever i den illusion att vi har en fri, självständig media, att yttrandefrihet gäller alla men vi vet att det är inte så. Vi behöver berätta det som inte berättas i våra media, vi behöver berätta det som har suddats bort med massiva dokumentärer som används som propaganda så att vi blundar inför verkligheten, men framförallt vi behöver klargöra och återväcka i svenskarnas medvetande om att det handlar om människor, israeler och palestinier, båda med samma rätt att känna sig trygga, att ha ett land att kalla hem, med samma rätt till självförsvar och att det inte existerar ett lidande som står över andras.

Vi kommer att fortsätta säga det som inte sägs för att det är obekvämt eller går emot den officiella sanningen så länge yttrandefriheten orkar med det, med andra ord så länge vi tillåts det.