Nadda Osman – Middle East Eye

 

Användningen av ord och valet av terminologi är betydelsefullt när det kommer till rapportering av globala händelser, med ord som har betydelser som har makt att flytta eller ändra åsikter, antyda eller föreslå bilder och ibland tona ner omfattningen av vad som händer.

Detta är särskilt sant när det kommer till relationerna mellan Israel och Palestina, där aktivister och människorättsaktivister ofta pekar ut nyhetsorganisationer för deras språkval och användning av passiv röst.

Sedan starten av de senaste fientligheterna i Gaza den 7 oktober har det varit ett skarpt fokus på den terminologi som används av olika nyhetsmedier, kommentatorer och reportrar i deras bevakning.

Abdulkader Assad, en USA-baserad lingvist och journalist, säger att när det kommer till den aktuella bevakningen av Israels angrepp på Gaza kan språket manipuleras för att förvränga betydelser och åsikter.

”Språket är det mest kraftfulla verktyget utanför slagfältet, och västerländsk media vet detta och använder det väl till Israels fördel”, sa han till Middle East Eye.

Språkexperten säger att valet av ordförråd har både psykologiska och känslomässiga effekter på läsarna eller lyssnarna av nyheter eller annan mediebevakning, som sedan kan påverka deras åsikter.

”Sättet som västerländska medier ”ramar” rubriker och inledande stycken av sin nyhetsbevakning av den israeliska ockupationens krig mot Gaza är avsiktligt menat att svänga åsikter och hjälpa till att befästa en uppfattning om Gaza med hela dess befolkning som ”militanta”, och därmed bombardemang och dödande blir då berättigat, säger han.

Kriget mot Gaza startade efter att en Hamas-ledd attack mot Israel den 7 oktober resulterade i att omkring 1 200 människor dog.

Som svar har den israeliska militären dödat mer än 20 000 palestinier i attacker sedan dess, de flesta av dem barn och kvinnor. I processen har bostadsbyggnader, kultplatser och skolor raserats av flyganfall, samtidigt som Israel har stängt av all bränsle, vatten, mat och elektricitet till den belägrade enklaven sedan den 9 oktober.

Enligt Assad, när det kommer till engelsk lingvistik, syftar ”inramning” på hur viss information presenteras för att påverka beslutsfattandet.

Ett exempel han ger är en artikel i Wall Street Journal (WSJ) publicerad den 20 december som lyder: ”Hamas börjar planera för krigsslut med Israel”, en rubrik som sedan dess har redigerats.

”Denna rubrik är kraftfullt inramad av WSJ för att förmedla en föreställning om att Hamas var den som startade ’krig’ mot Israel”, säger han.

Han säger också att rubriken är ett exempel på ”trångsynthet”.

”Detta är tänkt att göra läsarna övertygade om att Hamas startade kriget med Israel och planerar att avsluta det”, säger han.

Detta, säger han, kan vara problematiskt eftersom det framställer Israel som ett passivt krigsoffer och inte förmedlar den oproportionerliga respons som har ägt rum, som nu har pågått i mer än två månader.

 

Avhumanisera palestinier

En annan fråga med mainstream mediabevakning är användningen av den passiva rösten, säger lingvister.

Lara Gibson, en egyptisk författare och lingvist, säger att detta ofta avhumaniserar palestinska offer.

”I västerländska tidningar har vi upprepade gånger sett palestinier beskrivna med passiv röst, avhumanisera offren genom att ta ifrån deras autonomi. Samtidigt beskrivs Israel typiskt i den aktiva rösten, vilket drar slutsatsen för västerländska läsare att de kan komma bakom den israeliska klausul och motivera sina handlingar”, sa hon till Middle East Eye.

Assad håller med och säger att det, förutom att avhumanisera palestinskt lidande, också kan tona ned israeliska brott.

”Västerländsk media använder målmedveten ”eufemism”, döljer sanningen i hårda ord som uttrycker israeliska krigsförbrytelser”, säger han.

”När västerländsk media använder den passiva rösten ignorerar den avsiktligt principen ”vem” som gjorde ”vad” mot ”vem” som behövs för att en information ska vara komplett.

”De använder den passiva rösten för att kringgå sanningen och på något sätt få israeliska krigsförbrytelser att se tveksamma ut.”

Assad lyfter fram ett exempel från Reuters och säger att de ”släppte israeliska styrkor från utpekandet” när den rapporterade om mordet på nyhetsbyråns egen fotojournalist Issam Abdullah den 13 oktober.

Reuters rubrik löd: ”Issam Abdallah, en videofotograf från Reuters, dödades när han arbetade i södra Libanon”.

”På detta sätt vet inte läsarna vem som dödade Issam, och detta tjänar naturligtvis bäst till att dölja det faktum att israeliska styrkor dödade journalisten. När läsarna väl ser den här rubriken skulle de ”lagra” det faktum att en journalist dödades, men utan att i deras sinnen lagra brottslingen som gjorde det, säger Assad.

 

Lugnt språk

Vissa ord har i synnerhet dykt upp under den aktuella bevakningen och har till stor del setts som problematiska för att de antingen antyder likvärdighet mellan den israeliska militären och Hamas eller genom att använda tvetydigt språk för att ta bort skulden.

”Flera stora publikationer har medvetet använt vagt språk för att beskriva förödande attacker mot Gaza, men däremot var språket för att beskriva attackerna mot Israel den 7 oktober otroligt tydligt och beskrivande vilket underförstått stödde den israeliska saken”, säger Gibson.

”Termer som ’krig’ antyder en jämlik situation snarare än ett israeliskt driven folkmord”, säger hon.

Oxford Languages definition av krig är ”ett tillstånd av väpnad konflikt mellan olika länder eller olika grupper inom ett land”.

​Enligt en Axios-rapport tidigare i år har Israel en årlig militärbudget som överstiger 20 miljarder dollar och tillgång till en del av USA:s mest avancerade militära hårdvara. Israel kontrollerar också himlen och mycket av havet runt sitt territorium.

Israel påstår sig vara i Gaza för att ”avskaffa Hamas”, men soldater har använt ostyrda bomber, drönaranfall och bulldozers för att rikta in sig på civila.

Samtidigt förlitar sig Hamas beväpnade gren, Qassam-brigaderna, på krigföringsstrategier i gerillastil med raketer, krypskyttar och hemmagjorda sprängämnen.

Att använda termen ”krig” innebär därför att både Qassam-brigaderna och Israel har liknande makt, och att Gaza är ett land istället för en belägrad enklav, vilket skymmer karaktären av det våld som äger rum, hävdar Gibson.

”Termen ”Hamas militant” har ytterligare beväpnats av Israel eftersom de använder detta ord liberalt för att rättfärdiga slakten av palestinska civila, säger hon.

Vissa nyhetsmedier har också valt att använda termen ”Gaza-militanter”, vilket riskerar att blanda ihop befolkningen i den belägrade enklaven med de som utför attackerna och skapar en negativ association med civila där.

Assad tror att detta kan gå så långt som att vara en eufemism.

”Detta är ett ord eller en fras som mjukar upp ett obekvämt ämne. Det använder bildspråk för att referera till en situation utan att behöva konfrontera den”, säger han.

Ett flitigt använt exempel på detta är att använda ordet ”döende” istället för att bli ”dödad”, säger han, något som dök upp i en BBC-rubrik den 19 december.

 

Felaktig terminologi

Vissa har också påpekat att felaktiga termer och fraser också har använts under den aktuella bevakningen.

Ett sådant exempel är att hänvisa till det palestinska hälsoministeriet som ”Hamas hälsoministerium” när man citerar olika rapporter om offer.

Titeln är inte korrekt, eftersom Hamas-rörelsen inte är inblandad i ministeriets dokumentation och ministeriet arbetar nära med andra tjänstemän som övervakar rapporterna baserade i den ockuperade staden Ramallah på Västbanken, inklusive hälsoministern Dr Mai al-Kaila.

Tillskrivningen till Hamas har till och med fått vissa människor, inklusive USA:s president Joe Biden, att ifrågasätta giltigheten och tillförlitligheten av de siffror som släpps av ministeriet.

Rådet för amerikansk-islamiska relationer uppmanade Biden att be om ursäkt för sina ”chockerande och dehumaniserande kommentarer” efter att han sa att han inte hade något förtroende för siffrorna.

​Hälsoministeriet har också visat sig vara tillförlitligt när det gäller dokumentation som det har släppt, efter tvivel om antalet dödade efter Israels bombning av al-Ahli al-Arab sjukhus, med en lista över de fullständiga namnen och detaljerna om de dödade.

Informationen i dokumentet gav uppdelningar som innefattade identifierande information om varje person.

Rapporten innehöll namnen på 7 028 personer, tillsammans med deras kön, ålder och ID-nummer.

Många experter anser att siffror från det palestinska ministeriet är tillförlitliga, med tanke på dess tillgång, källor och riktighet i tidigare uttalanden.

Omar Shakir, chef för Israel och Palestina på Human Rights Watch, sa till Washington Post att ministeriets siffror är ”generellt visat sig vara tillförlitliga”.

”I de tider då vi har gjort vår egen verifiering av siffror för särskilda attacker, är jag inte medveten om någon tid då det har funnits några större skillnader”, tillade han.