Um Bilal – Cuentos del Islam (Islams sagor)

 

Det var en gång en man som var fientlig inställd till Islam. Han hade tre kända frågor som ingen kunde svara. Ingen klok människa i Bagdad kunde besvara hans tre frågor, vilket tillät honom att öppet håna islam. Han förlöjligade ständigt islam och muslimer.

En dag kom en liten pojke på omkring tio år och hörde mannen skrika och skälla ut muslimer på gatan. Han utmanade alla kring passerande för att se om någon kunde besvara hans tre frågor. Pojken stod och lyssnade, då beslutade han sig att anta utmaningen. Han gick mot mannen och sade: ”Jag accepterar din utmaning.”

Mannen skrattade åt pojken och återvände till att håna muslimer med att säga: ”Är en 10-årig pojke den enda som vågar möta mig. Är det allt som muslimer har att erbjuda?” Pojken upprepade tålmodigt sina ord. Mannen skulle acceptera utmaningen, och med hjälp och vägledning av Gud, skulle pojken komma ut triumferande. Mannen gick till slut med på (troligen skrattande).

Alla stadens invånare trängdes runt en liten kulle, inte särskilt hög, där offentliga debatter hölls. Mannen stod på toppen och högljutt ställde sin första fråga:

”Vad gör din Gud nu?”

Barnet tänkte och funderade en stund, sedan bad mannen att komma ner från höjden, så han kunde gå upp och svara på frågan.

Mannen sade: ”Vad, vill du att jag ska gå ner?”

Pojken svarade: ”Ja, jag måste svara eller hur?”. Mannen gick ner, och den lilla pojken, med sina små fötter, klättrade upp på kullen. Barnets svar var:

”O, Allah, den Allsmäktige. Var mitt vittne inför alla dessa människor. Din vilja har varit att en otrogen skulle sjunka till en lägre nivå och ställa över honom en muslim.”

Publiken vrålade omkring dem, ”Allah-hu-akbar!”

Mannen var förödmjukad, och fullt av vrede ställde han sin andra fråga: ”Vad fanns före din Gud?”

Barnet tänkte och tänkte. Till slut bad honom mannen att räkna baklänges från 10.

Mannen räknade, ”10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, 0” och stannade.

Pojken frågade honom: Vad kommer före noll?

Och mannen svarade, ”Ingenting, jag vet inte …” Pojken sade: ”Precis. Ingenting fanns före Allah, för Allah är evig och absolut.”

Publiken ropade tillbaka: ”Allah-hu-akbar!”

Mannen, nu helt frustrerad, ställde sin sista fråga. Åt vilket håll finns din Allah ”(Han sa inte längre Gud, han sade Allah).

Barnet tänkte och tänkte och tänkte …

Till sist bad han om ett ljus, och som togs fram snabbt. Det välsignade barnet räckte den till mannen och bad honom att tända det.

Mannen gjorde det och frågade: ”Vad bevisar det?”.

Pojken svarade i sin tur med en annan fråga. ”Åt vilket håll vänder sig flammans ljus?

Mannen svarade: ”Den går åt alla riktningar”

Och pojken sade: ”Du har själv svarat på din fråga. Allahs ljus (noor) går åt alla riktningar. Den finns på alla ställen. Det finns inte någon plats där du inte kan hitta den.”

För tredje gången folkmassan ropade enhälligt, ”Allah-hu-akbar!”

Mannen var så imponerad och rörd av barnets kunskap och hans andlighet att han så småningom konverterade till islam och blev med tiden en av dem som studerade under ledningen av pojken.

Så slutade debatten.

Vem var barnet? Pojken var en av våra ledare, och en av de mest lärda forskarna av Islam, Imam Abu Hanifa (må Allah välsigna honom!)