Leonardo Boff – atrio.org

När jag ser på mina barnbarn som leker i trädgården, hoppar som getter, rullar på golvet och klättrar upp och ner från träden, två känslor dyker upp i mig. Avund, eftersom jag inte kan göra något av det med de fyra proteser jag har i mina ben och oro: vad är det för värld de kommer att stå inför inom några år?

Specialisternas prognoser är verkligen allvarliga. Det finns ett ödesdiger eller magiskt datum som de alltid talar om: 2025. Nästan alla säger att om vi inte gör något nu eller inte gör tillräckligt, den ekologiska och humanitära katastrofen är oundviklig.

Den långsamma återhämtningen av den nuvarande ekonomiska och finansiella kris som noteras i många länder inte innebär att den är slut. Endast att det är slut med fritt fallet. Utveckling och tillväxt är tillbaka men med en annan kris, nämligen arbetslösheten. Miljoner är dömda att vara strukturellt arbetslösa, med andra ord att de inte kommer att kunna gå tillbaka till arbetsmarknaden, de kommer inte att ens vara en reservarmé till produktionsprocessen.

De behövs helt enkelt inte. Att vara permanent arbetslös är ingenting annat än en långsam död och förruttnelse av livets djupa mening eller? Dessutom måste vi tillägga att fram till det ödesdigra datum förutspås 150 till 200 miljoner klimatflyktingar.

En rapport sammanställd av 2700 forskare, ”State of the Future 2009” säger med eftertryck att som en konsekvens av den globala uppvärmningen, nästan tre miljarder människor kommer att sakna tillgång till rent vatten år 2025. Vad betyder det? Bara att dessa miljarder, om de inte får hjälp, kommer att dö av törst, uttorkning och andra sjukdomar. Rapporten säger mer: halva jordens befolkning kommer att påverkas av social oro på grund av den globala socio-ekologiska krisen.

Paul Krugman, Nobelpristagare i ekonomi år 2008, som har varit länge eftertänksamt och kritisk till de otillräckliga åtgärderna för att hantera de sociala och miljömässiga kriser, skrev nyligen: ”Om de ekonomiska experters prognoser är dyster, de klimatspecialisterna prognoser är ännu värre”. Han tillägger: ”Om vi fortsätter att agera som vi har gjort hittills, inte det värsta scenariot, men den mest troliga blir stigande temperaturer som kommer att förstöra livet som vi känner det.

Om det troligen kommer att bli så, blir min oro för mina barnbarn förtvivlan: vilken värld kommer de att ärva efter oss? Vilka beslut blir de tvungna att ta som kan innebära för dem liv eller död?

Vi beter oss som om vi och vår generation ägde jorden. Vi glömmer att det tillhör i första hand till dem som ska komma, våra barn och barnbarn. De har rätt att få tillträda denna värld med minimalt beboeliga förutsättningar för ett anständigt liv som inte bara innebär att överleva utan även blomstra och utveckla.

De scenarier som vi har nämnt tvingar oss till lösningar som förändrar den allmänna bilden av vårt liv på jorden. Det hjälper inte att fortsätta tjäna pengar genom att sälja rätten att förorena (kolkrediter) och den gröna ekonomin. Om kapitalismens genialitet ligger i att kunna anpassa sig till varje situation, förutsatt att marknadens lagar och möjligheter till vinst bevaras, då måste vi inse nu att denna strategi inte är längre möjligt.

Om vi vill ha en framtid, vi måste börja med andra förutsättningar: i stället för exploatering, synergi människa – miljö, eftersom jorden och mänskligheten bildar en helhet. Istället för att tävla, samarbeta, ett samarbete som blir grunden för att bygga ett samhälle med ett mänskligt ansikte.

Komplexitet, osäkerhet och kaos teoretikerna (Prigogine, Heisenberg, Morin) ger mig ett visst hopp när de säger: i all verklighet finns det följande dynamik: Kaoset leder till en självvald organisering och en ny ordning, och genom detta fortsätter livet på en högre nivå. Vi är inte rädda för mörkret eftersom vi älskar stjärnorna.

Leonardo Boff har skrivit tillsammans med Mark Hathaway boken The Tao of Liberation. An Exploration of Ecology of Transformation.