Umm Zakiyyah – Onislam

Att fortsätta leva efter en våldtäkt

”Heder kan inte stjälas. Det kan bara ges upp. Visst, i en våldtäkt, är förövaren, inte offret, som ger upp sin
heder.”
Leeza Mangaldas, ”kvinnohat i Indien: vi är alla skyldiga”

Jag gick in i min väns hus och hälsade alla gäster med salaam och handskakning. När jag kom fram till den unga arabiska
kvinnan som vaggade en bebis i famnen, kunde jag inte slutta stirra upprepade gånger i hennes riktning även efter att jag
hade slagit mig ner på mattan omgiven av andra kvinnor.

Av någon anledning verkade denna arabiska kvinna inte höra hit, och jag sökte i hennes ansikte efter svaren på mina
outtalade frågor. Det var inte den övervägande afroamerikanska grupp kvinnor som gjorde att hon inte verkade vara på rätt
plats. I alla delar av staden, även i de lägre socioekonomiska områdena där vi just befann oss, fanns det massor av
etniciteter, färger och nationaliteter, araber bland dem. Men hon verkade känna sig själv utanför…

”Hon har nyligen kommit till Amerika” berättade min vän för mig senare. ”Hennes familj förnekar henne, så en bror från vår
gemenskap gifte sig med henne och förde henne hit.”

Jag rynkade min panna i förvirring. ”Förneka henne? Varför?”

”Hon våldtogs” sade min vän, hennes uttryck förmedlade att hon själv var förbryllad av sina ord. ”Så de inte vill ha något
att göra med henne längre.”

Våldtäkt, en översikt

Våldtäkt är handlingen att med våld ha sex med någon utan dennes samtycke, och vem som helst kan bli ett offer för
våldtäkt, kvinnor är oproportionerligt offren och angriparna är män.

Nyligen våldtäkts fråga skapade internationella rubriker när ett gruppvåldtäkt fall i Indien, där offret slutligen dog av
skadorna efter att fem män våldtog henne på en buss, väckte nya frågor om vad som motiverar sexuella angriparna och vilka
lagar ska finnas för att bättre skydda kvinnor och åtala brottslingar.

Men medan världen debatterar psykologi, motiv och lagligheten, det finns tusentals våldtäktsoffer som måste möta livet
efter våldtäkt, ofta utan sociala, psykologiska eller juridiskt stöd.

Våldtäkts sår – fysiska och psykiska

Våldtäkt är ofta tänkt som huvudsakligen av sexuell natur. Dock är våldtäkt mer ett angrepp än det är en akt av
”intimitet.” Mer än något, är våldtäkt ett våldsbrott, där angriparen avser att utöva makt över offret, och kan orsaka mer
långsiktiga skador på kroppen än en akt av fysisk misshandel. Några av de fysiska efterverkningarna av våldtäkt inkluderar
följande (Enligt ”Effects of Rape: Psychological and Physical Effects of Rape” av Samantha Gluck):

smärtsamma samlag

urinvägsinfektioner

myom – godartade tumörer i muskel vägg

graviditet

sexuellt överförbara sjukdomar (STD) – HIV, kondylom, syfilis, gonorré, klamydia och andra

Även om de fysiska efterverkningarna av våldtäkt är ganska skadliga, några av de mest traumatiska efterverkningarna är de
psykologiska. Samantha Gluck, författare av ”Healthy Place” säger:

”En av de vanligaste psykologiska konsekvenserna av våldtäkt är självskulden. Offren använder självskulden som ett verktyg
för att undvika att hantera denna stressfyllda och känslomässiga situation. Självanklagelser saktar eller, i många fall,
stoppar läkningsprocessen.”

Gluck fortsätter med att lista de följande känslomässiga och psykologiska effekter av våldtäkt:

posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) – känslor av svår ångest och stress

depression

tillbakablickar – minnen av våldtäkt som om det sker igen

borderline personlighetsstörning

sömnstörningar

ätstörningar

dissociativa identitetsstörning

skuld

misstro av andra – orolig i vardagliga sociala situationer

ilska

känslor av personlig maktlöshet – offer känner att våldtäktsmannen tog från dem kontrollen över sina kroppar

Offer kräver sina liv tillbaka

Även om våldtäkt är utan tvekan en av de mest traumatiska upplevelser för många kvinnor, en våldtäkts upplevelse betyder
inte att livet stannar för offren. Många våldtäktsoffer kan leva ett normalt liv efter upplevelsen, och många går på att
ha friska intima relationer senare i livet.

Eller för att citera Dr Laura Berman i ”Becoming Whole Again: Rediscovering Life After Rape”. “Våldtäkt är en av de värsta
kränkningarna en person kan drabbas av, och ärren kan vara evigt – men du kan återta ditt liv.”

När vi hör om de mer än 15 miljoner kvinnor som utsatts för våldtäkt, kan siffrorna vara nedslående. Men bland dessa
miljontals kvinnor finns överlevare som vägrade att låta en enda incident, oavsett hur traumatiskt den var, att definiera
hela deras existens. Med andra ord, de tog tillbaka sina liv.

Och bland dessa märkliga överlevanden finns muslimska kvinnor.

Amatullahs berättelse

Jag träffade Amatullah (namn och mindre detaljer har ändrats för att skydda offrets identitet) som någon annan god vän
under ett samkväm med muslimska kvinnor, och jag gillade henne direkt. Vi delade gemensamma mål i livet, vi älskade att
läsa och skriva, och vi var glada att delta i så många seminarier för att öka sin tro som moskén skulle erbjuda. Hennes
make och min make lärde också känna varandra, så vi tillbringade mycket tid tillsammans när vi kunde. I en mening var hon
en av de mest balanserade, jordnära systrar jag träffat.

Så jag blev förvånad när hon nämnde för mig att hon blev våldtagen när hon var femton år gammal.

Vid den tiden hade jag en stereotyp syn på våldtäktsoffer. Jag föreställde mig att de var så känslomässigt och psykiskt
traumatiserade att ”normalt socialt beteende” var osannolik och ett lyckligt äktenskap nästan omöjligt. Men Amatullah
visade att jag hade fel.

Och det som var det mest terapeutiska för Amatullah var hennes tro.

”Jag vände mig till Gud”, sade hon. ”Men det var en riktigt förvirrande upplevelse för mig eftersom jag inte kunde förstå
varför det hände mig.”

Hon berättade för mig att våldtäkt inträffade en natt när hennes föräldrar var ute och hon var barnvakt för sina yngre
bröder och systrar. Angriparen, som hon säger verkade vara i hans sena tonår, kom in i hennes hem och släpade henne bort
från hennes yngre syskon och sedan våldtog henne.

När hon kämpade mot våldtäktsmannen, men till ingen nytta, berättade hon att allt hon upprepade till sig själv var ”Men
jag är muslim. Men jag är muslim…”

”Jag växte upp som muslim och jag följde alla regler” sade hon. ”Jag träffade aldrig eller haft relationer med killar, så
i mitt sinne inte skulle detta kunna hända mig. Jag sparade mig för äktenskap som Gud sa till mig att, och jag har aldrig
trott att detta skulle vara min första erfarenhet (med sex).”

”Men jag är muslim”

Hur väl ett offer klara sig efter en våldtäkt beror till stor del på den kultur i vilken hon lever i, både i hennes hem
miljö och i samhället i stort.

”Jag har inte berätta för någon om det” sade Amatullah. ”Det var inte så att jag inte trodde att jag skulle få hjälp. Det
var bara att jag inte kunde tro att det hade hänt. Så när han var klar med mig och lämnade mig, ställde jag upp mig och
tog på mig mina kläder och gick för att titta på mina bröder och systrar.”

Hon säger, ”Till idag, har jag ingen aning om vem den där killen var, och jag har aldrig försökt att ta reda på.”

Men för många våldtäktsoffer, är beslutet att inte berätta för någon ett mycket medveten beslut, och tyvärr är denna
tendens ganska vanligt bland muslimska kvinnor.

Tyvärr, i många huvudsakligen muslimska samhällen som har avvikit från islam och omfamnat stammars vanor, är beslutet att
inte avslöja en våldtäkt motiverad av en tolkning av begreppet ”heder”, idén om att kvinna eller hennes familjs moraliska
och sociala heder vilar i en kvinnas privata delar, oavsett om hon är skyldig till moralisk överträdelse eller inte. I
några av de mer barbariska samhällen som finns idag, skulle en kvinna bli mördad om hennes namn är ansluten till även
ryktet om ”vanära”, därav uttrycket ”hedersmord”.

Således, för många muslimska kvinnor, är beslutet att inte anmäla en våldtäkt inte en fråga om moral, det är en fråga om
överlevnad.

”Din heder är det viktigast”

Jag undervisade en gymnasieklass med kvinnliga studenter (varav de flesta kom från huvudsakligen muslimska länder) när
några av mina elever delade med mig de råd sina föräldrar hade gett dem nu när examen närmade sig.

”Min mamma sa åt mig att vara försiktig” berättade en av mina elever. Denna elev hade fått ett helt stipendium för att
studera utomlands och skulle leva långt från sin familj, och hennes mamma ville att hon skulle vara mycket medveten om
någon kontakt med män. ”Hon sade, ’Kom ihåg att din heder är det viktigast.’” Min elev förvred sitt ansikte. ”Jag sa till
henne: ’Nej, det är det inte.’”

Jag nickade, stolt över att min student hade kommit till denna insikt, trots hennes hemkultur. ”Det är sant” sa jag. ”Din
heder är inte det viktigaste. Din själ är det.”

Och det är genom att fokusera på våra själar, genom att vända oss till Allah om hjälp och ledning oavsett våra bakgrunder
eller upplevelser, som vi kommer att hålla våra liv friska, föryngrande och ”hedervärda”, oavsett vad våra kroppar kan
komma at lida under livets vistelse.

Originaltext: He Raped Me but My Honor Remains >>>>>