Hafiz M. Ahmed – The Halal Times
Kliv in i en halal-slaktare i Londons East End, där doften av färskt kött blandas med värmen i gemenskapen. Bakom disken reciterar en slaktare en bön innan han gör ett snabbt snitt – en helig handling som knyter honom till århundraden av islamisk tradition. För muslimer som jag är detta halal: inte bara mat, utan tro på en tallrik, ett sätt att hedra Guds skapelse med varje tugga. Ändå är denna enkla praxis under attack över hela Europa, stämplad som grym eller främmande av dem som inte förstår dess kärna. Som muslim som har tillbringat över 20 år i halalindustrin är jag här för att rätta till det. Halalkött är inte problemet – det är den orättvisa granskning det möter, rotad i kulturella rädslor snarare än fakta. Om du är nybörjare på detta, följ med mig på en resa för att se varför vårt sätt att äta förtjänar respekt, inte kontroverser.
I Europa, hem för 44 miljoner muslimer, har halalkött blivit ett slagfält. Från Amsterdam till Wien ifrågasätter kritiker våra slaktmetoder, vår plats i samhället, till och med vår rätt att följa Islams läror. Men halal, som betyder ”tillåtet” på arabiska, är mer än en regel – det är ett löfte om renhet, tacksamhet och mänsklighet. Koranen (5:3) vägleder oss att bara äta det som är tillåtet, och säkerställer att djur behandlas med omsorg och slaktas med Guds namn på våra läppar. Detta handlar inte om trots, det handlar om hängivenhet. Så varför fortsätter Europa att missförstå oss? Låt oss reda ut kontroversen, försvara vår tro och visa varför halal är värt att skydda.
Kärnan i halal är dhabihah, det islamiska sättet att slakta. Föreställ dig ett friskt får, uppfött med vänlighet, som står inför en utbildad slaktare som säger ”Bismillah” (i Guds namn) innan ett enda, skarpt snitt i halsen. Blodet rinner ut helt, eftersom Islam förbjuder dess konsumtion. Görs det rätt, dör djuret snabbt – ofta på några sekunder – dess liv hedras som en gåva från Gud. Denna metod, som är förankrad i profeten Mohammeds läror, prioriterar barmhärtighet. Till skillnad från fabriksjordbruk, där djur utstår lidande, kräver halal respekt från jord till bord. Ändå fixerar sig Europa på en detalj: bedövning, eller att slå djur medvetslösa före slakt.
EU:s välfärdslag från 2009 driver bedövning för att minska smärta, och vi förstår det – ingen vill att djur ska lida. Men här är sanningen: dhabihah är humant när det utförs av skickliga händer. Studier, som en från Tysklands universitet i Hannover 2010, visar att en korrekt halal-styckning orsakar omedelbar medvetslöshet, vilket konkurrerar med bedövningens effekt. Dessutom accepterar många muslimer – över 80 % i länder som Storbritannien – för bedövat halalkött och blandar tro med moderna metoder. ”Vi är inte stela”, säger Imran, en halal-certifierare i Paris. ”Vi anpassar oss samtidigt som vi förblir trogna Islam.” Så varför denna upprördhet? Grupper som PETA hävdar att icke bedövad halal är grym, ignorerar vår expertis och plockar ur sig data för att framställa oss som efterblivna.
Denna dubbelmoral svider. Industriella slakterier, där djuren möter trånga burar och massproduktion, orsakar betydligt mer skada – 95 % av djurskyddsöverträdelserna, enligt en EU-rapport från 2022, sker där, inte i halalanläggningar. Ändå står våra småskaliga slaktare inför förbud, som i Danmark (2014) eller Belgien (2019), där icke bedövad slakt förbjöds. Dessa lagar känns som en örfil, då de riktar sig mot muslimer och judar (vars kosherregler är likartade) samtidigt som de ignorerar större grymheter. ”De förbjuder inte gåslever, där gäss tvångsmatas”, konstaterar Aisha, en slaktare i Bryssel. ”Men vår tro? Det är problemet.” Om du är nybörjare på detta, fråga dig själv: varför pekas halal ut?
Svaret ligger bortom djuren – det handlar om oss. Europas halalmarknad, värd 12 miljarder dollar år 2024, visar vår växande närvaro. Muslimer, många av oss ättlingar till efterkrigstidens invandrare, har byggt upp sitt liv här, från Berlins moskéer till Lissabons marknader. Halal är inte bara kött, det är identitet. När jag var barn i Manchester innebar det att hitta halal ett besök på en betrodd farbrors butik. Nu har Carrefour halallasagne, och den synligheten skrämmer en del. Högerextrema röster, som Frankrikes Eric Zemmour, hävdar att halal ”invaderar” sekulära rum, som om vår tro hotar Europas själ. År 2021 rasade han mot halal skolmåltider och kallade dem ”islamistiska”. Det här handlar inte om mat – det handlar om rädsla för muslimer.
Historien upprepar sig här. Europas kolonialmakter styrde en gång muslimska länder och bjöd sedan in oss att återuppbygga deras städer. Vi kom, arbetade och stannade, och tog med oss Islams skönhet. På 1980-talet växte halal från familjekök till en global kraft, där Europa exporterade till platser som Dubai. Men framgång föder motreaktioner. År 2018 föreslog Österrikes högerextrema parti att beskatta halal-certifiering, vilket ekade kosherförbud från nazitiden. Sådana åtgärder slog hårt – Eurostat noterar att 3,5 miljoner muslimer anlände från 2015 till 2023, men vi är fortfarande ”outsiders” för vissa. Halal blir deras syndabock, ett sätt att säga att vi inte hör hemma.
Desinformation underblåser denna eld. Har du någonsin hört talas om halal-certifiering som finansierar terrorism? Det är en lögn, som motbevisades av media som Reuters 2020 – avgifter stöder lokala islamiska centra, inget ondskefullt. Eller den ”hemliga halal”-paniken? År 2015 hävdade brittiska tabloider att kedjor som KFC serverade halal utan att berätta för någon. Nonsens – menyer är märkta, och det mesta halalköttet där är ändå bedövad. Dessa myter gör ont eftersom de förvränger vår tro till något skrämmande. Om du lär dig om halal, vet detta: vi är öppna om våra metoder, stolta över våra värderingar och trötta på att försvara dem.
Vi är dock inte perfekta. Halalindustrins boom – som beräknas nå 60 miljarder dollar i Europa år 2030 – har tänjt på oss. Cirka 10 % av ”halal” köttet, enligt Frankrikes SFCVH uppskattningar, misslyckas med strikta standarder på grund av slarvig tillsyn. Skandaler, som fläsk i ”halal” burgare 2017, krossar också våra hjärtan – fläsk är förbjudet! Vi slår tillbaka med teknik: certifierare som Halal Quality Control använder blockchain för att spåra kött, och appar som Zabihah vägleder oss till betrodda leverantörer. ”Vi fixar det”, säger Fatima, en grundare av en halal startup. ”För att vår tro kräver ärlighet.”
För oss är halal tillbedjan. Varje måltid påminner oss om Guds barmhärtighet, som att be nåd, men djupare. ”Det är min koppling till Allah”, säger Zainab, en tonåring i Madrid. Tänk dig hennes smärta när förbud gör halalkött en bristvara, vilket tvingar familjer att importera det eller klara sig utan. I Belgiens efterdyningar av förbudet steg priserna med 30 %, vilket drabbade låginkomsttagare hårdast. Judiska allierade, som står inför kosherbegränsningar, anslöt sig till våra protester och hänvisade till EU:s egen rättighetsstadga, som skyddar religionsfriheten. Ändå stödde Europas högsta domstol 2022 förbuden och prioriterade djur framför vår tro. Det är ett slag i magen, men vi står fortfarande fast.
Det är här du kommer in i bilden, särskilt om du är ny. Halal är inte bara för muslimer – 15 % av halalköparna i Storbritannien är inte muslimer, de dras till våra rena standarder. Inga antibiotika, ingen smuts, bara kvalitet. ”Det är som från gård till bord med själ”, säger Omar, en icke-muslimsk kock i Lissabon. Att prova halal kan öppna dina ögon – det är gott, etiskt och vi får dela. Men när du hör ”grymt” eller ”främmande”, tveka inte. De orden maskerar ofta rädsla, inte sanning. Vår slakt respekterar livet, vår tro bygger broar och våra tallrikar välkomnar alla.
Det verkliga problemet? Europa brottas fortfarande med att vi är här. Politiker underblåser eld – Frankrikes lagar från 2021 antydde att halal underblåser ”separatism”, som om att äta annorlunda splittrar nationer. Samtidigt släpar Tyskland efter med halalcertifiering, vilket gör att muslimer kämpar. Men vi ger inte upp. Lösningar finns: reversibel bedövning, som används i Norge, håller halal ren och djuren lugna. Bättre etiketter kan undanröja förvirring. Och utbildning – tänk dig skolor som lär barn att halal, kosher och vegansk kost alla söker godhet. Dessa steg kan läka klyftor, men bara om Europa lyssnar.
Om detta känns personligt, så är det, det. Halal är mitt arv, min dagliga bön, mitt sätt att leva rättfärdigt. När jag skivar halal kyckling till mina barn lär jag dem Islams kärlek till skapelsen. Europas förbud och debatter utmanar inte bara vår kost – de ifrågasätter vår plats. Ändå är vi 44 miljoner starka, och bidrar med läkare, konstnärer och ja, slaktare till denna kontinent. År 2035 kan halal vara lika vanligt som vegetarianism, om vi får en rättvis chans.
Så nästa gång du ser en halal-skylt, gå inte förbi. Kliv in, fråga slaktaren om deras historia, kanske prova en kebab. Du kommer att smaka mer än kött – du kommer att smaka tro, motståndskraft och en gemenskap som bara ber om att bli förstådd. Halal är inte problemet, det är lösningen på en värld som längtar efter etik och enighet. Låt oss dela detta bord, Europa – det finns plats för oss alla.
