Ezzedine Ghlamallah – Saphirnews
Den algeriske professorn och ekonomen Mohamed Boudjellal definierar zakat, Islams tredje pelare, som ”en religiös plikt som uppmanar alla muslimer som har nått nissab att rena sin rikedom och inkomst genom att regelbundet, in natura eller kontant, betala ett bestämt belopp som kommer att tilldelas förmånstagare som tydligt anges i Koranen.
Han definierar nissab som ”en tröskel som, när den nås, innehavaren av ett arv blir skyldig till zakat skatten. Det är lika med 85 gram rent guld. När det gäller ackumulerad rikedom (i form av kontanter eller ädelmetaller orörda under ett månår (354 dagar) och mer, är det nödvändigt att betala en zakat ränta på 2,5% per år.
Zakat representerar därför en negativ ränta på 2,5 %, vilket avskräcker hamstring och uppmuntrar investeringar i den reala ekonomin, medan räntan på kapital kompenserar för dess sysslolöshet. Det är därför möjligt att bekräfta att ett kapital som är beskattat i zakat obönhörligen kommer att tendera mot nissab, det vill säga nära noll, när tidsfaktorn tillämpas på den, till skillnad från räntan som, när man tillämpar samma faktor kommer systematiskt att tendera mot oändligheten. Det är utan tvekan denna egenskap som fick den grekiske filosofen Aristoteles att säga att räntan stod i strid med naturen eftersom människan med räntan gav en av sina skapelser utan någon fysisk form en egenskap av gudomlig oändlighet.
Koranen, i vers 39 sura 30, säger också att ränta är precis det motsatta av allmosor: ”Vad ni lånar ut i ockersyfte för att det skall växa [i värde] på bekostnad av [andra] människors egendom, växer inte [i värde] inför Gud; men det ni ger till de behövande för att vinna Guds välbehag [välsignar Han] med en mångdubbel belöning.”
Eftersom nuvarande och framtida liv i vissa aspekter är motsatta till varandra, är effekterna i det framtida livet av räntor och allmosor som beskrivs i Koranen omvända från de som ses i detta liv. Medan kapitalet som utgörs av ränta minskar till ingenting, allmosan multipliceras.
Detta bekräftas av vers 276 sura 2: Gud utplånar vinsten av ockret men låter allmosornas värde växa.”
Den troende och humanisten placerar sina personliga intressen i ett långsiktigt perspektiv vars tyngdpunkt överstiger deras eget jordeliv, en människa kan endast tjäna sitt individuella intresse i livet efter detta och kommande generationer genom att uppfylla sina etiska och moraliska förpliktelser. Han kommer inte att kunna tjäna sitt eget intresse genom ett själviskt utnyttjande av jordens resurser och kommer att föredra att visa solidaritet snarare än att berika sig själv på andras bekostnad genom räntan.
Bankräntesystemet institutionaliserar girighet
När man läser de heliga texterna och traditionen om zakats grunder, är det lätt att förstå att sysslolös och samlat kapital inte kan producera rikedom. Tvärtom, genom att minska med 2,5 % per år, tenderar den obönhörligen mot nissab.
Vi har det materiella beviset att islams heliga källor, med utövandet av zakat, institutionaliserar solidariteten på ett automatiskt sätt i samhället genom att beskatta allt inaktivt och hamstrat kapital medan systemet med bankintressen institutionaliserar girigheten i samhället genom att belöna hamstring och sysslolöshet. Ett rättvisebaserat finansiellt system måste rättvist fördela affärsrisken mellan avtalsparterna utöver den ekonomiska risk som tillhandahållaren av medel måste bära samtidigt som räntesystemet befriar ockraren från affärsrisk och placerar den i en vinnande position oavsett resultatet av transaktionen.
Vilket värde kan finnas i ett system som ersätter kapitalets sysslolöshet med bankränta och som gör att de rika alltid kan vara rikare utan att behöva anstränga sig annat än att vara rik?
Denna ståndpunkt är etiskt och moraliskt ohållbar och oacceptabel, både ur en traditionell synvinkel genom att hänvisa till källorna till de olika formerna av mänsklig visdom, vare sig den kommer från antik grekisk visdom, genom de tre monoteistiska religioner, men också från en samtida synvinkel när man begrundar tillståndet av fördärv i den nuvarande världen förslavad av skuldens grepp och ett system av finansiellt slaveri som, genom etableringen av en överdriven exploatering av natur och liv, leder till förstörelse av ekosystemet.
Den islamiska civilisationen har fortfarande mycket att erbjuda när det gäller ekonomisk etik
Låt oss här minnas att Ibn Ishaq, författare till en biografi om profeten Muhammed (sira), rapporterade att denne i sin avskedspredikan satte ett definitivt slut på skulden som matas av ocker: ”Allt ocker är avskaffat, men du kommer att ha ditt kapital, du kommer inte att skada någon och ingen kommer att skada dig. Gud har bestämt att det inte ska finnas något ocker. Abbas Ibn Abd al-Muttalibs ocker är helt avskaffat.” Profeten började med att avskaffa räntorna som var skyldiga till hans familj.
Dessa ord kommer utan tvekan snart att återupptas på dagordningen när frågan om avskrivning av ränta på skulden på allvar kommer att uppstå, efter att den senare har blivit ohållbar för hushåll, företag, institutioner, samhällen och stater runt om i världen. Den islamiska civilisationen, som har tillfört mänskligheten mycket i termer av teknisk och vetenskaplig kunskap, har fortfarande mycket att erbjuda när det gäller ekonomisk och finansiell etik.
