Rebeca Wild – Fundación Educativa Pestalozzi

 

Det största problemet är inte dåliga eller bra program, men vad tekniken gör med våra kroppar och våra sinnen. Konsekvenserna för barnen är ännu allvarligare än för vuxna. I den här artikeln, den prestigefyllda pedagogen Rebecca Wild kommer fram till slutsatsen att tv går direkt mot planen för mänsklig utveckling och förhindrar barnet att leva efter sina faktiska behov.

 

Varför har vi TV i huset?

Här finns några anledningar som olika människor nämnde när jag frågade. Kanske du kan lägga till andra:

• Därför alla har det! För mig är det ett tecken på framsteg. Jag kan inte tänka mig att leva utan det!
• Det är en del av den moderna världen. Det vore dumt att komma bort från det!
• TV: n rapporterar om vad som händer i världen. Och lär oss om alla typer av intressanta ämnen.
• När jag kommer hem trött från arbetet, hjälper mig det att slappna av och familj lämnar mig ifred.
• Med TV påslagen känner jag mig inte ensam när jag gör hushållsarbete.
• Vi är fattiga, men vi har åtminstone TV.
• När man tittar på Tv:n, glömmer man alla problem.
• Det är den billigaste underhållning. Vi kan titta på det när som helst utan att ens lämna hemmet och utan att spendera pengar på filmer, tidskrifter eller annan underhållning.
• TV är en utmärkt barnvakt. När de är framför det, stör inte barnen. De flesta bryr sig inte om vi är hemma.
• Med TV lär barnen sig många saker, att tala tidigare och även tala engelska.

 

Finns det också problem med TV: n?

Här är några:

• Vissa människor blir beroende av TV. Ofta glömmer de att göra andra saker. De tittar på program efter program, det går inte att få de bort från soffan, ibland ganska sent på natten.
• Ibland skapar Tv:n konflikter i familjen. Alla vill se olika program och det är svårt att komma överens.
• Sedan vi skaffade TV hem knappast talar vi med varandra som vi gjorde förut. Även när vi får besök är TV: n på.
• När våra barn tittar för mycket på TV, verkar de bli mer aggressiva.
• Våra barn ber hela tiden att vi köper vad de har sett i reklamen.
• Våra barn leker bara det de har sett på TV.
• När mina barn tittar på TV, är det omöjligt att be dem att hjälpa med något hemma.
• Lärare klagar på att framförallt måndagar, barnen kommer till skolan som ”zombies”. De kan inte koncentrera sig, talar högt, rör sig utan koordination och blir uttråkad snabbt. Det är skrämmande att se att de flesta inte kan orientera sig i varken tid eller rum. De har stora svårigheter för att lösa ett problem.
• Vissa barn har svårt att somna på natten och vill inte vakna på morgonen.
• Fler och fler barn har svårigheter med att lära sig läsa, skriva och räkna enkla saker. De är fulla med information, men utan att förstå deras innebörd.
• Det finns barn som beter sig som vuxna, de klär sig, rör sig och talar som dem, långt innan de träder i tonåren.
• Det märks att många barn inte vet skillnaden mellan verkligheten och vad de har sett på TV.
• Det finns fler och fler barn med ”tics”, matsmältnings problem, huvudvärk, och spasmer som verkar epileptiska attacker. När de slutar tittar på TV, försvinner dessa attacker gradvis.

 

Något om tv-program

TV: n är en dyr media. Att producera och sända program är inte tillgänglig för vanliga människor. Tv:n står faktiskt till tjänst för de med pengar och de använder den för att påverka massorna:

• för att köpa det de vill sälja,
• för att nå dem med de nyheterna de vill dem ska känna till,
• för att folket ska rösta för dem som vill ha makt,
• för människor ska roa sig på ett sätt så att de glömmer sina problem och slutar tänka själv.

 

Kulturella program eller de som handlar om naturen är mycket sällsynta. Eftersom det kostar pengar att producera, i allmänhet de finansieras med reklam som visas hela tiden. Men även de bra programmen är mer problematiska än man tror. I det verkliga livet kommer vi aldrig att känna allt som de visar för oss.

Vissa saker är omöjliga, för andra skulle vi behöva göra stora ansträngningar och ha mycket tålamod. Men med TV allt verkar så enkelt och det lämnar oss med en tveksam känsla av att ”vi vet lite av allt.” Vid sidan av tv-program, som är spännande för dess musik, verkar naturen för trivialt och tråkig och nästan inte värt att undersöka vad den erbjuder.

Världen över visas nästan samma program. Människor från olika kulturer genom tv, hör, ser och tänker idag på samma sätt. Således folk över hela planeten börjar anpassa sig till samma livsstil. Så TV har blivit ett kraftfullt verktyg för globaliseringen som har gjort slut folkens egna kulturer.

Det allvarligaste problemet är inte de dåliga eller bra program, men vad tekniken gör med vår kropp och vårt sinne. För att förklara detta, kommer jag att försöka begränsa mig till några fakta:

1. På TV finns aldrig en sann bild, men 3 poäng (färgskärm) som belyses på skärmen och i de äldre TV-apparater som går så snabbt att ögat inte kan följa med och luras av en bild illusion.I vår hjärna tas emot denna illusion på olika sätt:- Den vänstra hjärnhalvan (som analyserar detaljer) luras inte av illusionen Men på grund de belysta punkternas hastighet (eller frekvens) går den in i ett hypnotiskt tillstånd och blir mer sövd än i sömn. Resten av kroppen får meddelandet att ”det finns inget”.- Den högra hjärnhalvan som behandlar design, accepterar en illusion av bilder och rapporterar till kroppen: ”Det är något intressant!”

   vanligtvis de två hjärnhalvor kommunicera väl med varandra och kompletterar den information som kommer från omvärlden. Men framför TV: n varje halvhjärna ger ett motstridigt meddelande som om det var en konflikt mellan dem och, som fiender, stänger kommunikationen.

   Så den högra hjärnhalvan ”suger i sig” alla bilder utan kontroll av den vänstra. Det låter dem gå direkt till de djupaste delarna av vårt neurologiska system där våra omedvetna instinkter finns. Och det är där TV: n programmerar oss utan att vi märker det.

2. TV vänder sig till endast två sinnen, syn och hörsel. Medan övriga sinnena inte deltar i programmet. Vanligtvis skulle det trötta ut oss ganska snart. Men för att undvika att uttråka tittaren arbetar TV: n med ”tekniska trick” eller plötsliga nedskärningar i flödet av bilder som i det verkliga livet skulle vara omöjligt. (Till exempel någon som ses från långt håll och plötsligt är ganska nära). Allt som händer utöver det vanliga, skapar reaktioner av hög beredskap i kroppen (som i fallet med en jordbävning). Omedelbart översvämmas blodet av adrenalin så att kroppen kan kämpa eller fly från en eventuell fara.På Tv:n händer detta mellan 4 och 35 gånger per minut, beroende på program. Det är så Tv:n ”tar” i oss och vi känner att något intressant händer. Men faktum är att vi sitter, vi varken springer eller slåss, och adrenalin stannar och ackumuleras i kroppen vilket orsakar olika problem.
3. I denna situation fångas ögon och öron av TV:s virtuella realiteter och de övriga sinnena får många meddelanden från den verkliga världen omkring oss. Detta ger något liknande ”kortslutningar” i kroppen.Denna ”sinnenas schizofreni” förvärras eftersom det budskapet som når ögonen matchar inte det som öronen mottar, till exempel när du hör en person som är för långt borta för att kunna höras.
4. Det är också känt att TV – särskilt den gamla modellen – avger skadlig strålning. (Om du till exempel placerar en fågel i en bur i närheten, dör denne av denna anledning.) Dessutom försvårar den typ av ljus som enheten strålar på kroppen matsmältningen vilket kan leda till dåligt hälsotillstånd.Utan tvekan, när vi sitter framför TV: n, rör vi inte oss på ett naturligt sätt och gör inte heller intressanta saker som kan ge oss en känsla av tillfredsställelse. Vi tänker inte själva och inte heller samtalar med andra.

 

Konsekvenserna för barnen är ännu allvarligare än för vuxna

Effekterna på barn är ännu värre än de som upplevs av vuxna. Som vuxna har vi ganska mycket erfarenhet med den verkliga världen, vi kan orientera oss mer eller mindre i den och kan lösa olika problem. Så att titta på TV distraherar oss ett tag, kanske just då får det oss att glömma allt, men vi är inte helt vilsna. Vi kanske tror att vi får information om viktiga saker, men vi inser inte att vi blir manipulerade.

Men barn är nya i världen och de har precis börjat få sina första erfarenheter. De borde använda alla sina vakna timmar till att vara aktiva och leka. På så sätt bekantar de sig med sin egen kropp, lärs sig att skilja med upp och ner, vad som finns långt borta och vad som finns nära, vad som är stor och små, tung och lätt, hårt och mjuk, och så alla viktiga begrepp som hjälper oss att samverka med saker och människor. Det är så hur de är skapar alla verktyg för att känna sig själva, hur de lär sig den kompetens som behövs för att orientera sig i tid och rum och förstå hur den verkliga världen är.

Undersökningar av biologi, neurologi och psykologi är alltmer övertygande om att allt ett barn gör av egen vilja tjänar till att ”vara sig själv”. Denna utveckling är långsam och följer sin ordning, två saker som TV: n inte respekterar.

Ett barn som är aktiv i den verkliga världen och talar om vad det gör, skapa sina egna bilder i sig själv som gör att denne kan vara kreativ på många sätt. Efter sin egen utvecklingsplan med egna initiativ, söker sin egen takt mellan ansträngning och vila, är intresserad av många saker, utan rädsla etablerar relationer med vuxna och andra barn och uppfinner alla typer av spel. Om han finner i sin miljö det han (egentligen) behöver, blir han aldrig uttråkad.

TV: n går direkt mot denna plan av mänsklig utveckling. Den förhindrar barnet att leva efter sina faktiska behov och därmed ger allvarliga skador som resulterar i värk och smärta. Men eftersom Tv:n fungerar även som ett läkemedel, samtidigt gör den tittaren okänslig för dessa smärtor och ökar farorna med senare missbruk.