Rushdi Siddiqui – The Halal Times

 

Det tog mänskligheten 5 000 år att uppfinna skrift, 400 år att uppfinna trycktekniken och knappt 10 år att uppfinna en algoritm som kan skriva ut oss. Artificiell intelligens är inte längre ett verktyg; det är en lagkamrat. Men vad händer när kod blir medveten (eller är det samvete)?

Debatten pågår inte bara i styrelserummen i Silicon Valley – den pågår i moskéer, kyrkor, synagogor, tempel och kloster. Varje religiös tradition, från islam till buddhism, utformar i tysthet sin teologi om teknologi.

Jag har tillbringat årtionden med att se tron ​​navigera inom finans – hur islamiska principer om amanah (tillit) och maqaṣid al-Shariah (högre mål) i tysthet formade etiska marknader långt innan ESG blev ett modeord. Idag kallas samma visdom för en ny gräns: att lära maskiner att hedra mänsklig värdighet.

 

Den verkliga konvergensen du förväntar dig är redan i full gång

Vatikanens ”Rome Call for AI Ethics” (2020) – undertecknad av Microsoft, IBM och FAO – utformade AI kring värdighet, transparens och inkludering, och åberopade uttryckligen imago Dei.

Islamiska finansforskare utarbetar nu ”Shariah-efterlevnadsramverk för AI”, och tillämpar maqaṣid på algoritmisk rättvisa – t.ex. screening av träningsdata för gharar (överdriven osäkerhet) eller partiskhet som bryter mot adl (rättvisa).

Buddhistiska teknologer i Thailand och Japan har testat ”mindfulness-medvetna” gränssnitt som knuffar användare bort från tvångsmässigt engagemang – och designar mot beroende snarare än för det.

Israels överrabbinat utfärdade ett responsum från 2023 om autonoma fordon, där de tillämpade pikuach nefesh (bevarande av liv) för att prioritera fotgängarsäkerhet framför passagerarskydd – en konkret halakhisk algoritm.

 

Att förena traditioner

Trots olika språk i lagar och litteratur ställer varje tro samma tre frågor:

1. Syfte: Varför bygger vi detta?

2. Ansvarsskyldighet: Vem svarar när det misslyckas?

3. Mänsklighet: Hedrar eller förminskar det människor?

 

Slutsats: Lyfter AI mänskligheten eller plattar den ut till datapunkter?

 

Religiösa perspektiv på artificiell intelligens

Trostradition	Kärnteologisk syn	Primär utmaning	Vägledande tillvägagångssätt
Islam	AI är en mänsklig skapelse under gudomlig förvaltning (Khalifah) – användbar om den tjänar rättvisa, farlig om den sprider partiskhet eller tar bort ansvarsskyldighet.	Ersätter moralisk avsikt (niyyah) med automatisering; data används för riba-driven spekulation eller övervakning.	Utveckla AI med Maqaṣid al-Shariah-principer: bevara liv, intellekt, tro, egendom och värdighet. Skapa ”Shariah-styrning för algoritmer”.
Judendom	Människor är partners med Gud i skapelsen (tikkun olam). Om AI reparerar världen är det heligt verk.	Avhumanisering och etisk opacitet – vem bär synden när en maskin skadar?	Tillämpa den talmudiska regeln: ansvar kan inte läggas ut på entreprenad. Säkerställ algoritmisk transparens och mänsklig övervakning.
Kristendom	AI måste tjäna imago Dei – den gudomliga bilden i mänskligheten. Teknologi som används för mänsklig upplyftning är tjänande; som används för kontroll är avgudadyrkan.	Rädsla för att ”leka Gud”, vilket urholkar fri vilja och mänsklig värdighet.	Främjar ”teologi om samskapande” – AI som assistent till mänsklig omsorg, inte bedömare av mänskligt värde.
Katolicism	Återspeglar kristen lära men lägger till social doktrin – solidaritet och subsidiaritet. AI bör främja det gemensamma bästa utan att koncentrera makt.	Algoritmisk ojämlikhet – moraliska beslut delegerade till få kodare.	Vatikanens ”Romuppmaning till AI-etik” (2020): transparens, inkludering, ansvarsskyldighet – sänds ut som moraliska API-koder.
Hinduism	All skapelse som överensstämmer med dharma (ordning) är tillåten. AI är det nya yantrat (instrumentet) för mänsklig karma.	Avskildhet från konsekvenser – karma utan omsorg; maskinfördomar skapar adharma (oordning).	Genomsyra AI-utveckling med satyam (sanning) och ahimsa (icke-skada); träna modeller på medkänsladata.
Buddhism	Mindfulness och avsikt är viktigare än mekanismer. AI som minskar lidande överensstämmer med den åttafaldiga vägen.	Begär och anknytning till kunskap – illusionen av allvetenhet skapar ego.	Designa ”Meddelande AI” – algoritmer som prioriterar mänskligt välbefinnande framför vinstoptimering.

 

Konvergens i medkänsla

Svaren konvergerar i medkänsla. Islams ihsan – excellens rotad i Gudsmedvetande – kräver algoritmer som bevarar liv, intellekt och värdighet.

Judendomens tikkun olam (reparera världen) insisterar på att maskiner måste vara partners i läkning, aldrig ersätta moralisk handlingskraft.

Kristendomens imago Dei påminner oss: alla system som bedömer mänskligt värde snarare än att tjäna det begår teknologisk avgudadyrkan.

Jag reflekterar ofta över islamisk finans som en prototyp för etisk AI-styrning. Dess förbud mot riba (exploaterande vinning) och betoning på riskdelning speglar det vi nu kallar ”algoritmisk rättvisa”.

En shariah-kompatibel AI skulle inte optimera för engagemang på bekostnad av mental hälsa – den skulle prioritera sanning (ṣidq) framför viralitet. Den skulle inte möjliggöra övervakningskapitalism utan fungera som en digital muhtasib (kontrollant), som granskar sig själv för rättvisa. Detta är inte teologi som begränsning; det är visdom som arkitektur.

Ändå ligger det verkliga genombrottet inte i någon enskild traditions spelbok, utan i deras konvergens. Föreställ dig en multireligiös ”etisk gemensamhet” för AI: islam som bidrar med transparensramverk, buddhism som ingjuter medkänsla, judendom som förankrar ansvarsskyldighet, hinduism som balanserar karma med konsekvenser, kristendom som skyddar värdighet. Tillsammans skulle de kunna föda vad jag kallar iman-driven intelligens – inte artificiellt medvetande, utan målmedveten kognition grundad i skapelsens helighet.

 

Slutsats

Den mest avancerade maskinen under det kommande decenniet kommer inte att mätas i parametrar eller hastighet. Den kommer att bedömas utifrån sin återhållsamhet – sin vägran att byta mänsklig bräcklighet mot effektivitet. När algoritmer lär sig att skriva sonetter och diagnostisera sjukdomar, lär religiösa traditioner dem något djupare: att intelligens utan iman – utan troget syfte – bara är beräkning med en krona.

När AI skriver kod för att optimera våra liv, skriver religion kod för att optimera våra själar. Korsningen mellan de två är inte en kollision utan en konvergens.

Den smartaste maskinen under nästa decennium kommer inte att vara den som lär sig snabbast – den kommer att vara den som kommer ihåg varför den lär sig överhuvudtaget. Och det minnet – av skapelse, medkänsla och konsekvens – är vad varje tro i tysthet kallar intelligens hos människan.