Ett Halal Liv

Konsumtionskulturen, en kultur av självförstörelse

Ricardo Natalichio

 

Det finns en grundläggande konsumtion som är nödvändig för överlevnaden av alla levande ting. Vi konsumerar syre, vatten och mat för att hålla våra vitala funktioner i drift. Men vi behöver också varma kläder och värma upp våra hem för att inte förgås av den extrema kylan. Detta täcker våra grundläggande och livsnödvändiga behov.

Allt som kommer efter det är en del av vår utveckling som art, genom att utveckla vår förmåga att tillverka verktyg för mer varierad användning. Från spjutet till hjulet, fisknät, kanoter eller luftfartyg, är alla verktyg skapade för att möta behov som vi själva har skapats över tiden.

Till våra grundläggande behov för att överleva har vi lagt till många andra och vi har förvandla livsnödvändig konsumtion, till skillnad från andra art på planeten, till lyxkonsumtion.

Enligt en rapport från WWF:s ”Living Planet” använde den globala befolkningen motsvarande 1,5 planeter för att tillfredsställa sina behov under 2007 och om den nuvarande trenden fortsätter, man beräknar att två planeter kommer att behövas för att möta kraven år 2030 och tre, år 2050. Detta är en väg rakt mot avgrunden.

För att upprätthålla konsumtionens tillväxt har varit nödvändig att utvinna från jorden allt mer fossila bränslen, mineraler och hugga ner mer skog för att öka områden för jordbruk, djurhållning och skogsbruk. Under det senaste halvseklet har den årliga förbrukningen av olja ökat åtta gånger och naturgas fjorton gånger.

För att förhindra den mänskliga civilisationens kollaps krävs, varken mer eller mindre, en fullständig omvandling av det dominerande kulturella mönstret. Konsumtionen är en del av vår kultur, den har sakta brytt sig in i vårt samhälles ADN under de senaste århundradena.

Idag, med den konsumtionskultur vi har, att be någon att bli måttlig med sin konsumtion är det som att be dem att sluta andas, de kan göra det under ett par sekunder, men omedelbart kvävs dem och de måste andas igen.

Det är dock inte nödvändigt att alla världens människor ändrar på sina vanor eller liv. Om vi förstår att 20 % av världens befolkning, med större ekonomiska resurser, svarar för 80 % av den totala konsumtionen, är vi på god väg att förstå och lösa problemet.

Det är inte nödvändigt att återvända till stenåldern för att lösa de miljöproblem vi står inför, det räcker att dessa 20 % minskar sin konsumtionsnivå för att dramatiskt förbättra situationen.