IIF Redaktion

 

Inledning

Den första bevis på användning av honung finns i mesolitiska grottmålningar från 6000 f.Kr. De finns i Spanien i Spindelns grotta (Bicorp, Valencia), där världens enda och äldsta hittills kända bild av insamling av honung finns. De första skriftliga handlingar som berättar om honung är verk av sumererna i Mesopotamien, som går tillbaka ca 2500 år f.Kr., det är också sumererna de första som nämner att honungen kan användas som medicin.

Alla heliga skrifter har beskrivit fördelarna med honung. I gamla berättelser från Kina, Grekland och Rom nämns också dess fördelar. De gamla egyptierna använde honungen som konserveringsmedel för att balsamera de döda. Enligt en tebansk papyrus skriven år 1870 f. Kr använde egyptierna honung i barnens mat och medicin.

Hinduiska skrifterna som sammanställdes omkring 1500 f.Kr. innehöll hänvisningar till honung. Hinduerna trodde på att konsumtion av honung hjälpte att upprätthålla god hälsa. Enligt hinduisk tro avbildades Krishna som ett bi.

Walesiska och keltiska berättelser innehåller många hänvisningar till detta söta medel.

I Bibeln nämns också honung, i kung Salomos Ordspråksbok, i Första och Andra Moseboken, Samuels bok, Hesekiels bok, Psaltaren, Jobs bok, Domarboken, Jeremias bok, Predikaren osv.

Honungen har spelat en viktig roll vid födsel, vigsel och begravnings ceremonier i de äldsta nationer och många primitiva folkgrupper, och det gör även idag.

Bland babylonierna, perserna, egyptierna och hebréerna var honung och mjölk det första ett nyfött barn fick.

I födelse ritualer bland hinduerna, efter att barnet är född och navelsträngen har klippts, tar barnets far honung ur en guld bägare med en gyllene skedd och smörjer barnets läppar med det samtidigt som han ger barnet ett namn.

Ursprunget till uttrycket ”smekmånaden” är mycket intressant: Enligt gammal sed, åt paret och drack honung under de första fyra veckorna av sitt äktenskap.

Honungen har varit framträdande i traditionell medicin genom historien. De gamla egyptierna, assyrierna, kinesiska, grekerna och romarna använde honung för att behandla sår och tarmsjukdomar. Hippokrates använde den på olika sätt.

I Ebert och Smith papyrus, som är daterad till före 1500 f.Kr. finns redan rekommendationer om att behandla såren med honung.

Hippokrates, i sin ”Överväganden om sår behandling, rekommenderade att använda honung.

Avicenna skriver i sin ”Medicinsk Canon” om honungs effektivitet vid behandling av infekterade djupa sår.

Hippokrates och Avicenna pekade på honungs förmåga att ge ansiktet en fräsch och ungdomlig lyst.

I Egypten betraktades honungen som en av de mest effektiva medel för att bota många ögonsjukdomar vilket framgår av en papyrus dechiffrerad av Ebert. Avicenna rekommenderade honung med löksaft, klöver och gräs för behandling av ögonsjukdomar, och noterade att den lindrade ögonens grumlighet (1).

Islam beskriver paradisets lustgård (Janna) som en plats där de trogna kommer att njuta av strömmar av rent vatten, mjölk och honung (2).

 

Koranen

Faktum är att sura 16 i Koranen heter Bin (An-Nahl), den lila insekten som producerar honung, på grunda av två av dess verser (68 och 69) prata om dem. I vers 69 finns en hänvisning till honung som en helande ämne, utan att precisera dess terapeutiska egenskaper.

Och din Herre har lärt biet att inrätta sig i bergen och i träd och i det som [människor] ställer i ordning [för dess behov]; och att hämta sin näring från alla [växter som ger] frukt och att följa de vägar som din Herre [har utstakat för det]. Och en saft av skiftande färg sipprar fram ur dess [inre] i vilken det finns läkande ämnen [till nytta] för människorna. I allt detta ligger helt visst ett budskap till människor som tänker. (16:68-69)

Specialister i profetisk medicin (Tibb Nabawi) (3) har kommenterat att om det hade stått i versen att ”den innehåller mänsklighetens botemedel”, så skulle honungen vara universalmedel, det vill säga ett botemedel för alla sjukdomar, men som andra kommentatorer (4) påpekar, ”mänsklighetens botemedel” betonar dess vikt som botemedel till ”vissa sjukdomar” och inte alla (5).

Det bör också noteras att denna sist nämnda vers är den enda i Koranen där någon hänvisning till ett möjligt botemedel för mänskligheten nämns. Ingen annanstans i Koranen finns det något skrivet om bot för sjukdomar.

Därför konkluderar vi att honung är det ultimata valet i islam, något som kan bekräftas i stor utsträckning av hadith.

Honungens egenskaper nämns i Koranen och Hadith sedan 1400 år.

 

Hadith

Medan i Koranen finns praktiskt taget ingen vägledning om helande medel, med undantag på den korta omnämnande av användningen av honung (utan att specificera dess terapeutiska egenskaper) i vers (16:69) som redan nämnts, i hadith utvecklas frågan mer omfattande.

I Imam al-Bukharis samling av hadither finns ett helt avsnitt ägnad åt medicin (Bok 71). Utan tvekan är några av dessa hadither gissningar (Zanni), men intressanta som en helhet och särskilt vissa av dem som upprepas med små varianter. Utöver detta avsnitt måste vi ta hänsyn till flera hadither i övriga delar av samma samling som har medicinska kopplingar. I andra hadith samlingar (Sahih Muslim, Abu Dawood, at-Tirmidhi, an-Nasai, Ibn Maya, mm.) är referenserna mer sällsynta.

Profeten sa: ”Utnyttja båda botemedel honung och Koranen.” (6)

Åsikterna går isär, precis som vi tog upp i föregående avsnitt.

Ibn Masud, sa följande enligt en referens från al-Khazin (7):

”Honung är ett botemedel mot alla sjukdomar (fysiska?) och Koranen är ett botemedel för vad som är (dold) i brösten (psykiska sjukdomar, själens passioner?), Därför rekommenderar jag dig båda medel, Koranen och honung.”

Samma hadith i en annan översättning säger: ”Du har två botemedel, Koranen och honung. Koranen är ett botemedel för själen och honung för sjukdomar.” (8)

Och i en annan version som berättades av Sayidina Abdullah ibn Abbas, ”Du har källor till helande och botemedel, Koranen och honungen”

Det verkar därför att Hadith hänvisar oss till ett universalmedel (botemedel) för alla sjukdomar (ur medicinsk synpunkt), nämligen honungen, och ett universellt botemedel mot alla ”andliga sjukdomar” eller själens problem, bland vilka man nämner tvivel, hyckleri, oenighet, misstänksamhet, korruption, okunnighet, mm, med hänvisning till verser som Och Han skall läka [såren i] de troendes bröst (9:14) och en läkedom mot det [onda] som bor i människors bröst (10:57). Detta andliga botemedel skulle vara Koranen, när den reciteras eller används under bönen. Koranen anses också användbar för att bota också sjukdomar (9).

Profeten sade: ”Botemedel finns i tre saker: honung, koppning och märka med eld (etsning). Men jag förbjuder mina efterföljare att märka med eld (kauterisering) (10).”

I en annan hadith står det att ”Om man använder det (honung) minst tre gånger i månaden på morgonen, förblir man sjukdomsfri.” En annan variant av denna hadith som berättades av Abu Hurayrah säger att ”Den som äter honung tre gånger i månaden, kommer inte at drabbas av något allvarligt.” (11)

Här nämns honungen, inte bara som en läkande medel men också som förebyggande.

Det sägs att al-Hasan al-Basri hatade att använda andra läkemedel som inte gjordes med honung eller mjölk (12).

Några andra hadither är mer specifika när det gäller de terapeutiska effekter av honungen.

Profeten talade om honungens helande effekt på några sjukdomar bland andra gastrointestinala sjukdomar, vilket framstår av en hadith återberättad av Abu Said Al-Khudri:

”En man kom till Profeten och sade:” Min bror har en obehagskänsla i buken.” Profeten (fvmh) sa, ”Låt honom dricka honung.” Mannen återvände en andra gång och profeten sa igen ”Låt honom dricka honung.” Han återvände en tredje gång och profeten sade, ”Låt honom dricka honung.” Han återvände igen och sa ”Jag har gjort detta.” Sedan sade profeten, ”Allah har talat sanning, men din bror mage ljuger. Låt honom dricka honung.” Så gjorde honom och hans bror blev frisk.” (13)

I en annan variant av denna hadith hänvisar man till behandling av diarré (14), med samma mönster, en variant som också berättades av Abu Said (15).

I båda hadith frasen ”din brors mage ljuger” kan tolkas som att man underlätt att följa instruktioner och drack honung enbart en eller två gånger, brodern blev frisk när han drack mer honung efter profetens förskrivning.

Vissa kommentatorer (16) har hävdat att uttrycket ”Allah har talat sanning, men din brors mage ljuger” hänvisar direkt till Allahs ord i Koranen ”vari finns bot för män.”

 

Sunna

Det finns många hadither som berättar hur mycket Profeten tyckte om honung och söta saker. Hadithen form är alltid detsamma:

Aisha berättade att Profeten var mycket förtjust i sötsaker och honung (17).

Profetens konsumtion av honung tycks ha varit dagligen.

Enligt vissa källor, profeten Muhammed drack honung tidigt på morgonen, middag och kväll, innan han åt något annat (18). Enligt andra versioner, drack han dagligen en kopp honung med vatten (mjöd) på fastande mage. (19)

I hadith finns det också berättelser om botemedel som användes av Profetens följeslagare (Sahaba).

Nafi berättat att när Ibn Umar fick ett sår eller skadade sig brukade han lägga honung på platsen för skadan och reciterade versen 16:69, andra meningen. I en annan översättning berättar Nafi att för Ibn ’Umar fanns inte några andra botemedel än honungen, till den grad att han använde det på sår och bölder, och sade att Allah hade klargjort att i honungen fanns botemedlet för människorna (20).

Ibn Umar brukade också ruqya (21) vid skorpion stick (22).

Umar Ibn al-Khattab själv när han frågades av Ash-Sham folket om ett botemedel för sitt lands dåliga luft, det första han rekommenderade var att dricka en blandning med honung (23).

 

Egenskaper och innehåll

Honung är en naturlig och hälsosam produkt utan miljöfarlig innehåll, lättsmält och energirik.

Den fungerar som ett naturligt konserveringsmedel. Honungens konserverings egenskaper beror på den låga koncentrationen av vatten och är identisk med det som används för att konservera sötsaker och frukt i sockerlag som minskar vattenhalten.

Man transporterade lik nedsänkta i honung under antiken för att förhindra ruttnelse, därmed också dess användning för balsamering av organ i det gamla Egypten.

Honung är hygroskopiskt (förmåga att absorbera fukt och andas), så att genom att tillsätta en liten mängd honung i bröd och kakor deg får dem att hårdna långsammare. Luftburen jäst kan inte frodas i honungen på grund av låg vattenhalt. Fukten är en viktig komponent för bevarande av honung, så länge vattenhalten är lägre än 18 % ingenting kommer att växa i den, och över det värdet kan en viss jäsningsprocess komma igång.

Den sprids snabbt genom blodet. Blandat med ljummen vatten sprids honungen genom blodomloppet i sju minuter (24).

Socker och vatten utgör honungens viktigaste kemiska beståndsdelar (95 %). Socker (kolhydrater) utgör den största delen av honungens sammansättning (95-99 % av honungens torrsubstans). Mineralinnehållet är mycket liten, de vanligaste är kalcium, koppar, järn, magnesium, mangan, zink, fosfor och kalium. Lipider och proteiner är praktiskt taget obefintliga, även om cirka hälften av befintliga aminosyror finns med och vissa organiska syror (ättiksyra, citronsyra, mm.). B-komplex vitaminer, vitamin C, och ibland A, D, E och K finns i mycket små mängder. Den innehåller även enzymer, pollen korn, jäst och stärkelse. Honung har en stor mängd antioxidanter (flavonoider och fenolföreningar) (25).

En matsked honung ger cirka ca 60 kalorier och innehåller 11g kolhydrater, 1 mg kalcium, 0,2 mg järn, 0,1 mg av vitamin B och 1 mg av vitamin C. 1 kg honung ger ca 320 kalorier.